”Ett privilegium att komma ut och jobba så här”

Sedan slutet av januari har MSB haft ett tiotal personer på plats i flyktinglägren i Sudan. Över 60 000 flyktingar har tagit sig in över gränsen från den konfliktfyllda, etiopiska delstaten Tigray.

– Flyktingarna lever under väldigt spartanska förhållanden. Det är imponerande att se hur de hanterar sin situation och sin vardag trots alla svårigheter, säger MSB:s camptekniker Thérèse ”Tessan” Lannemo, som vanligtvis jobbar som IT-tekniker på Arbetsmiljöverket.

MSB bidrar med tre basläger bestående av boende och kontorslösningar, för att personalen från FN:s flyktingorgan UNHCR och andra humanitära aktörer ska kunna bo och verka på plats vid flyktinglägren. FN-personalen har tidigare fått åka bil i flera timmar varje dag för att utföra sina arbeten.

I slutet av februari blev den första FN-campen klar, i Tenedba, östra Sudan. Den består av kontor, kök och boende, parkering, toalett, dusch och tvättstuga samt internetförbindelse för 24 personer. Större delen av marken på campen har täckts med småsten och grus, vilket hjälper till att hålla både skorpioner och lera borta.

Flyktinglägret i Tenedba är permanent och där befinner sig för tillfället cirka 21 000 människor, en siffra som stadigt växer. Flyktingarna har fått egna tält som de bor i. Planen är att FN ska skänka pengar så de kan tillverka tegelstenar och bygga sig egna, traditionella afrikanska hus, så
kallade turkuls.

När detta skrivs i början av mars befinner sig Tessan Lannemo i ett annat läger. Det ligger i Hamdayet, precis vid gränsen till Tigray, och är ett transit center. Där ska flyktingarna egentligen bara gå igenom en registreringsprocess och sedan åka vidare till ett permanent läger, exempelvis det i Tenedba. Av olika anledningar ligger dock dessa förflyttningar på is ibland.

I Hamdayet är det varmare, torrare och dammigare än i Tenedba och det är en betydligt kämpigare miljö att vistas i, berättar Tessan Lannemo.

– Flyktingarna har i princip bara de kläder de har på sig och bor i väldigt enkla boningar, bestående av presenningar och halmkonstruktioner. De har byggt egna traditionella ugnar för att kunna baka bröd och laga mat. De har några kokkärl och vattendunkar.

Ändå beskriver Tessan stämningen som väldigt god i lägren. Människor är vänliga och hälsar insatspersonalen välkommen. Speciellt barnen är nyfikna och vill göra high five och busa.

Dock har MSB:s personal även upplevt att människor som lever under knappa förhållanden lätt kan bli desperata. Tessan och en kollega har vid två tillfällen blivit utsatta för stölder i Hamdayet, bland annat stals deras mobiltelefoner.

– Allt blir så meckigt och det tar mycket tid och energi att komma på banan igen, särskilt när man befinner sig på ställen som knappt eller inte alls har internet. Nu har vi ökat våra säkerhetsåtgärder och hoppas slippa fler tråkiga incidenter.

Även i Hamdayet ska snart en camp för UNHCR-personalen stå redo i anslutning till flyktinglägret. Först utförs det förberedande markarbetet, konstruktion av toaletter och duschar med mera.

Nästa steg är att sätta upp och inreda tälten, lägga rör och dra el. Insatspersonalen jobbar tillsammans med flyktingarna, som anställs per dag utifrån kompetensen som behövs. Det kan exempelvis handla om svetsare, målare och betongarbetare.

– Vi ser också till att rotera personal så att så många som möjligt får chansen att jobba. Dessutom har vi minst 30 procent kvinnor som hjälper oss varje dag. Det är många bitar som ska på plats vid ett campbygge och det har verkligen varit roligt och lärorikt att vara med från dag ett här i Hamdayet, säger Tessan Lannemo.

Insatspersonalen jobbar tillsammans med flyktingarna, som anställs per dag utifrån kompetensen som behövs. Foto: Privat

Den tredje campen som MSB ska bygga kommer ligga vid flyktinglägret i Um Rakuba, östra Sudan, men det arbetet har i skrivande stund ännu inte påbörjats.
I början av mars blev det klart att även en fjärde camp kommer byggas eftersom FN etablerat ett nytt flyktingläger i Blue Nile, sydöstra Sudan.
Det innebär att MSB behöver förlänga/rotera ner ny personal en månad till. Eftersom det befintliga materielet grupperas om behöver inget nytt skickas.

Tessan berättar att utmaningarna varit många. Dels fastnade utrustningen i sudanesiska tullen väldigt länge — satelitutrustningen för internetuppkopplingarna sitter fortfarande fast där. Detta medförde att de var tvungna att köpa utrustning och verktyg för att komma igång med arbetet.

– Kvaliteten på det vi köpt har dessutom haft en hel del ytterligare att önska. När vi väl fick loss utrustningen från tullen rullade arbetet på lite enklare.

En annan stor utmaning är att det råder bränslebrist i Sudan och detta påverkar möjligheten att få fram diesel till generatorer och bilar samt att få dit lastbilar, kranar och truckar i tid. Dessutom påverkar det priserna på en massa saker som behöver transporteras.

Stora avstånd och dåliga vägar är andra komplicerande faktorer.
– Det är ett ständigt pussel att få ihop transporter av materiel och personal. Det råder flygförbud här i de östra delarna av landet och det gör att vi måste åka bil trots att det är väldigt tidskrävande. Sist men inte minst är det en hel del byråkrati på olika nivåer som inte heller underlättar vårt arbete.

Utmaningar är dock något Tessan Lannemo är van vid, då hon sedan 2007 varit på insatser i bland annat Haiti, Nepal och Kosovo. Hon beskriver det som givande att få arbeta med och lära känna flyktingarna.

– Jag ser det som ett privilegium att få komma ut så här och jobba för MSB. Att få distans till sina vardagliga ”problem” där hemma, lära sig uppskatta det man har, få mer förståelse för olikheter och inse hur orättvis världen är. Det är något som jag önskar att alla skulle få chansen att uppleva.

Svårare skicka hjälp under pandemin

Det är aldrig ”bara” att skicka insatshjälp till en svårtillgänglig del av jorden — och särskilt inte under en pågående pandemi.

Några av svårigheterna kopplat till corona har varit att få nödvändiga underskrifter när folk inte är på kontoren, kunna samordna materiel från flera länder, inte veta när personalen får visum och att kunna chartra ett flygplan lagom till att alla skulle börja skeppa vaccin.

Dessutom behövde teamet giltiga PCR-test (coronatest) för att flyga och fick sitta i karantän en vecka när de väl landat i Sudans huvudstad Khartoum.

– Samtidigt är det väldigt talande för hur det kan bli när man jobbar med insatser. Vi har alltid en flexibel planering eftersom vi vet att det kan hända saker, säger projektledaren Sofia Westberg.

Om pandemin försvårade avfärden känns den desto mer avlägsen i flyktinglägren. Tessan Lannemo beskriver det som att MSB-personalen fått en paus i pandemifokuset under vistelsen.

– Man tänker i princip inte alls på pandemin. Inte mer än att försöka hålla sin handhygien så bra man kan.