Erfarenhet

Automatiskt brandlarm och spisvakt föreslås i Eksjö

Tidigt på söndag morgon den 16 augusti 2015 börjar det brinna i en lägenhet i den gamla trästaden i Eksjö. En person omkom i lägenheten där branden började och stora delar av kvarteret Ciselören 1 förstördes i branden. Samtliga byggnader i kvarteret var byggnadsminnen.

I Eksjö genomfördes i slutet på 1990-talet ett projekt som resulterade i en brandskyddsstrategi där huvudmålet var att förhindra en stadsbrand. Det uppfylldes vid branden förra året, men enligt utredarna finns det nu anledning att uppdatera och utveckla strategin.

En av de mer komplexa frågorna är huruvida det är skäligt att kräva automatiskt brandlarm. Utredarna tycker att det finns anledning att pröva frågan igen och att ställa sådana krav i föreläggande enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO).

Den främsta orsaken till att automatiskt brandlarm behövs är att en brand kan spridas mycket snabbt i dessa kvarter och eftersom det är svårt att bygga bort risken för spridning måste en brand upptäckas så tidigt som möjligt för att hanteras så tidigt som möjligt.

En minst lika viktig aspekt är det stora kulturhistoriska värde som byggnaderna har som en del av Eksjös historia och som turistattraktion. De system som installerades i samband med projektet är inte längre i drift då fastighetsägarna och hyresgästerna tyckte att det var för dyrt och räddningstjänsten tyckte då efter att ha utrett frågan att det inte var skäligt att kräva det.

I samband med nya krav på automatiska brandlarm bör man också utreda hur de kan finansieras. Kan fastighetsägare, försäkringsbolag och kommunen tillsammans finansiera det då alla dessa har ett intresse i att bränder upptäcks tidigt.

Att det ska finnas minst en fungerande brandvarnare i varje bostad är för oss i branschen en självklarhet idag men det finns fortfarande en okunskap kring detta hos de boende i flerfamiljshus och framför allt kring vilket ansvar de själva har för bland annat funktionskontroll och batteribyte.

Den aktuella lägenheten saknade vid tillfället en fungerande brandvarnare och det ledde troligen till att branden upptäcktes långt senare än om fungerande brandvarnare funnits.

I den intervjustudie som genomfördes efter branden konstateras att de flesta (96 procent) av de boende anger att de har en brandvarnare men att få kontrollerar den. Dock är en automatisk anläggning att föredra i dessa typer av byggnationer då den är mer oberoende av den enskildes kunskaper och kontroller.

Utredarna tar också upp frågan om information om förebyggande åtgärder till de boende och konstaterar att 96 procent av de tillfrågade angett att de inte fått någon information. En tydlig brandskyddsinformation anpassad till den kulturhistoriska miljön är en viktig del av brandskyddsstrategin och det finns anledning att göra nya och kontinuerliga informationsinsatser.

En sammanställning av de incidenter och händelser som skedde under projektet i början på 2000-talet pekar på att matlagningsrelaterade händelser är vanligast. Detta ser vi också i den nationella statistiken över bostadsbränder i flerbostadshus.

En åtgärd för att minska dessa bränder är att installera en spisvakt och gemensamt med de olika modeller som finns är att den bryter strömmen till spisen vid en incident. Det kan vara vid rökproduktion, rörelse eller överhettning och kostnaden för en spisvakt är cirka 3 500-4 000 kronor, exklusive moms.

Utredarna anser att kommunen behöver uppdatera brandskyddsstrategin och införa spisvakt som skyddsåtgärd och räddningstjänsten bör rekommendera fastighetsägarna att installera spisvakter i lägenheterna. En dialog skulle kunna föras med försäkringsbolagen om kostnadsfördelningen.

Artikeln bygger på delar av utredning gjord för MSBs räkning av
Elisabeth Samuelsson, Uppsala Brandkår, och Anna Henningsson, Nerikes Brandkår.