Ledare

Vi har mycket att göra - och det är bråttom

Jag började som generaldirektör på MSB strax innan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina.

I dag, drygt två och ett halvt år senare, ser vi ett Ukraina som fortsätter hålla emot, trots lidande och död. Vi ser ständiga bevis på ett imponerande ukrainskt mod och samhällelig motståndskraft.

Under samma period har Sverige arbetat intensivt för att bygga vår egen motståndskraft – och samtidigt hantera pågående kriser eller större händelser. Och sedan 2022 har det skett en snabb utveckling i totalförsvaret, såväl det militära som det civila.

Men vi har också en bra bit kvar. Under lång tid avvecklades det civila försvaret, så vårt arbete startade från nästan noll. Och vi har alla behövt hitta nya vägar, nya samarbetsformer, leta synergier och vara uppfinningsrika med våra begränsade resurser.
Därför är det glädjande att regeringen nu aviserat efterlängtade resurstillskott.

I budgetförslaget tilldelas det civila försvaret på bred front ytterligare 2 miljarder redan nästa år för att sedan öka gradvis till 15 miljarder kronor per år mot slutet av försvarsbeslutsperioden (2025–2030).

När det gäller resurser till MSB är fokus på vårt arbete med att höja förmågan inom cybersäkerhet, räddningstjänst i höjd beredskap, skyddsrum, civilplikt och ledningsplatser.

Samtidigt som man ska komma ihåg att det här är specifika satsningar riktade till det civila försvaret så ger det riktiga möjligheter att öka tempot och höja nivån på vår gemensamma grundberedskap.

Nu undrar jag hur många gånger jag sagt det här under min tid som generaldirektör på MSB? Men det är bråda tider för den svenska krisberedskapen och det civila försvaret, vi har mycket att göra och ont om tid.

I skrivande stund har stormen Boris just svept över stora delar av Europa. Polen och Tjeckien har drabbats av förödande översvämningar med enorma kostnader för både individer och samhället som följd. Sverige stöttar självklart där vi kan och där det är efterfrågat.

I tider av parallella kriser behöver vi kliva fram. Vi behöver göra det tillsammans och var och en behöver ta sitt ansvar. Och jag tänkte avsluta min sista ledare i Tjugofyra7 med en egen sammanfattning av vad vi som jobbar inom beredskap behöver agera utifrån när krisen kommer:

  • Utgå från att det som det varnas för kommer att hända, det kommer att hända här och det kommer att bli värre än du tror.
  • Skapa handlingsfrihet i relation till den
    situation du ska hantera – det betyder att du ska satsa hårt i början och sedan kan dra tillbaka resurser och åtgärder om det visar sig att de inte behövs.
  • Se människor som en tillgång – kommunikation är en åtgärd som kan skapa oerhörda resurser under en kris.
  • Visa vägen framåt – ha en tydlig målbild som skapar riktning och motiverar.
  • Och – ansvarsprincipen innebär inte att ha ansvar utan att ta ansvar i varje läge!

Så. Nu gör jag snart min sista dag på MSB och börjar mitt nya uppdrag som landshövding på Gotland, och som nationell rådgivare för samverkan mellan det offentliga och näringslivet i totalförsvaret.
Med mig har jag allt som jag lärt av de kompetenta, drivna och engagerade personer jag mött på, eller genom, MSB.

Tack för den här tiden och så ses vi.