Nato och Sveriges beredskap

Det är en historisk händelse vi är med om. Att Sverige nu är medlemmar i en försvarsallians är den största förändringen av svensk försvars- och säkerhetspolitik i modern tid. Vi är nu fullt ut en del av det kollektiva försvaret inom alliansen. Medlemskapet är en angelägenhet för hela samhället och centralt i den uppbyggnad av totalförsvaret som nu pågår.

Trots det, är vi nog inte så många som märkt av det än, men vi i beredskapssverige kommer märka av det allt mer. Och alldeles oavsett är jag övertygad om att de flesta av oss just nu känner historiens vingslag.

För MSB är utgångspunkten Natos arbete för att öka samhällets motståndskraft, resiliensarbete. Inom Nato ser man det civila beredskapsarbetet som väsentligt för den kollektiva försvarsförmågan – det är den första försvarslinjen och avgörande för både att avskräcka från angrepp och för det kollektiva försvaret.

Natos sju grundläggande riktlinjer för motståndskraft (resiliens) är en viktig utgångspunkt för samarbetet. Inom det svenska beredskapssystemet är MSB sektorsmyndighet för sektorn Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen. Utifrån det har vi ansvar för civilskyddsfrågor inom samarbetet, och deltar i planeringsgruppen för civilskydd (Civil Protection Group). Utöver det har vi en samordnande roll i systemet och ska se till att det finns en samlad bild av det svenska deltagandet i Natos civila beredskapsarbete och sprida relevant natoinformation.

För mig är det självklart att vi inom de civila delarna av totalförsvaret aktivt ska driva våra frågor i Nato. Sveriges totalförsvarskoncept uppfattas som högintressant, vilket ger oss möjlighet till inflytande.

Vi ska visa på totalförsvarets styrka och att robusthet, motståndskraft och avskräckning bygger man genom att hela samhället är engagerat och involveras.

Startpunkten för mitt och MSB:s arbete är alltid den osäkra tid vi lever i och vetskapen att det civila försvaret visserligen utvecklas snabbt – men att det säkerhetspolitiska läget försämras snabbare än förmågan ökar. Vi har helt enkelt mycket kvar att göra.

Ett fokusområde är befolkningsskydd i händelse av krig. Rysslands agerande i Ukraina visar med horribel tydlighet hur viktigt det är. Under hela kriget har Ryssland attackerat civila, de är utpekade måltavlor i krigföringen.

Skyddet av civilbefolkningen är helt enkelt avgörande för vår samlade förmåga och uthållighet i höjd beredskap eller krig.
Det handlar om utrymning, varning och alarmering och här har det hänt en del. Till exempel har varningsanläggningar som inte används i fredstid återaktiverats och extra ljudsändare för varning i beredskapszonerna kring kärnkraftverken har installerats.
När det gäller skyddsrum så har MSB fått 100 miljoner som går till upprustning av större befolkningsskyddsrum.

Det ställs också andra krav på räddningstjänsten i händelse av krig. Utifrån bland annat erfarenheterna från Ukraina har MSB i samarbete med Swedec tagit fram en utbildning om oexploderad ammunition för att fler inom kommunal räddningstjänst ska få ökad kunskap och kompetens inom området.

Och arbetet för att förbättra personalförsörjningen under höjd beredskap genom civilplikt inom räddningstjänst pågår för fullt. De första utbildas i höst och till 2027 ska upp emot 3 000 personer vara repetitionsutbildade och krigsplacerade i olika räddningstjänstorganisationer.

Nato-medlemskap, höga krav på snabb förmågehöjning inom det civila försvaret hanteras samtidigt som de pågående klimatförändringarna pressar vår beredskap och vårt samhällsskydd.
Det är tufft, men jag känner mig trygg. Vi är många som gör det tillsammans och Sverige är ett i grunden välfungerande samhälle. Vi kommer använda vår gemensamma kraft, förmåga och kompetens för att hantera och planera för både kommande kriser och att det kan bli krig.