Slutreplik: Låt oss återgå till sakfrågan

Tack, Lennart, för din gedigna genomgång av din karriär. Ingen ifrågasätter dina meriter, och det är imponerande att du haft en så varierad och framgångsrik bana. Men det är inte dina prestationer eller din personliga historia vi debatterar här – det är frågan om arbetstidsregler för dagens räddningstjänst.

Vi som arbetar i operativ räddningstjänst idag lever i en annan verklighet än den du beskriver. Samhällets riskbild har förändrats, uppdragen har blivit mer komplexa och bemanningen är betydligt slimmare än under 80- och 90-talen. Även om din erfarenhet är ovärderlig, kan inte anekdoter från en svunnen tid ersätta dagens statistik, forskning och behov.

Det handlar inte om ständigt dygn

Låt oss klargöra en sak: ingen förespråkar att alla måste arbeta ständigt schemalagda dygnspass. På många stationer fungerar delade dygn utmärkt på vardagar, medan dygnspass är mest lämpade för fredagar, lördagar och söndagar. Det vi efterfrågar är flexibiliteten att schemalägga dygnspass när verksamheten kräver det – till exempel vid vakanser eller att arbetstagare behöver byta arbetspass.

Vi pratar inte om en lösning som passar överallt hela tiden, utan om att ge räddningstjänsten verktygen att hantera sina utmaningar på ett effektivt sätt.

Hade du varit kvar i branschen idag, hade du vetat detta. 

Fakta framför nostalgi

Du frågar varför problemen med delat dygn inte fanns under din tid. Svaret är enkelt: förutsättningarna då och nu är helt olika. Räddningstjänstens resurser har minskat samtidigt som arbetsbördan och kompetenskraven har ökat. Många arbetar dagtid med utbildning, övning och annat mellan passen. Det gör att det som fungerade för 30 år sedan fungerar inte längre idag.

Majoriteten av arbetsgivarna är för dygnspass

Du hävdar att “några chefer” förespråkar dygnspass. Faktum är att en överväldigande majoritet av Sveriges räddningstjänster använder och söker dispens för dygnspass. Detta görs inte för att det är billigare, utan för att det är nödvändigt för att verksamheten ska fungera. Dessa arbetsgivare ser vad som behövs för att balansera återhämtning, verksamhetskrav och personalens behov. Det är knappast ett litet fåtal.

Verklighetens återhämtning

Du nämner att ni kunde “vila mellan passen” och att ni “kände er utvilade”. Den typen av återhämtning är precis det som dygnspassen tillåter även idag. Statistik från dispensansökningarna visar att nattlarm i genomsnitt upptar 10–40 minuter av ett dygnspass. Resten av tiden används för vila och förberedelse. Att förbjuda dygnspass förstör den balans som många stationer har hittat.

Och vad gäller ditt argument om “ett tungt larm de sista två timmarna” – är det verkligen annorlunda än ett tungt larm i början av ett 12-timmarspass? Problemet ligger inte i dygnspassen, utan i den bristande bemanningen. Om du vill göra en insats för räddningstjänsten, Lennart, förespråka då fler anställda och bättre resurser.

Anekdoter räcker inte

Lennart, vi behöver inte fler anekdoter – vi behöver fakta och lösningar som fungerar idag. Jag, mina kollegor och majoriteten av arbetsgivarna tycker annorlunda än du. Diskussionen har gått från sakfrågan till att handla om dig och dina erfarenheter.

Jag föreslår att vi avslutar här och återgår till att lösa de verkliga problemen i dagens räddningstjänst, utan dig. 

Med vänlig hälsning,

Marcus Aronsson

Brandman, avlösande styrkeledare och förtroendevald i Kommunal

Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund