Replik: Tro inte att jag saknar kunskap

Jag var inte brand-och ambulansman på 70-talet. Då jobbade jag på sjukhuset i Mölndal. Delat dygn infördes dock i slutet på 70-talet, men jag började som brandman i Göteborg 1980, läste efter några år där till brandingenjör och jobbade sedan på olika chefstjänster som brandingenjör i Kungsbacka, brandchef i Mariestad och Töreboda samt sist som förste stf räddningschef i Stenungsund. På alla jobben som högste räddningsledare i direkt operativ roll som insatschef också.

Det blev 16 år inom räddningstjänsten och även fortbildning genom högre räddningstjänstkurs (HRK) som var/är den högsta utbildning man kunde få inom räddningstjänsten då.

Åren inom räddningstjänsten följdes av utbildning till säkerhetschef under ett år och sedan direkt till jobb som yrkesinspektör/sedermera arbetsmiljöinspektör på Yrkesinspektionen/sedermera Arbetsmiljöverket där jag jobbade i tolv år med tillsyn av framför allt blåljusverksamhet såklart, men även med andra branscher och risker som till exempel SEVESO-risker. Jag var även facklig på heltid för Sacos medlemmar i Göteborgs distrikt när vi slogs ihop med Borås distriktet.

Jag var sedan från 2008 hos ESAB som global EHS-samordnare, bytte till säkerhetssamordnare på Göteborg stad, men behövdes som facklig på heltid där efter ett knappt år… Det blev nio år i den rollen och jag var även regionalt skyddsombud de sista fem.

Jag avslutade sedan karriären med jobb på Brandexperten Sverige AB som brandkonsult och arbetsmiljöexpert i två år.

När pandemin kom fick jag möjlighet att gå i pension redan som 63-åring, lite i förtid.

Jag njuter av friheten och är numera politiker i såväl kommunen här i Mölndal som i Västra Götalandsregionen. Driver frågan om återställning av insatsresurserna hos räddningstjänsten för Mölndals del som bland annat saknar ett höjdfordon sedan många år och i regionen återskapande av tillgången av ambulanser till det antal som fanns på 80-90-talet. Ambulanserna är bara hälften till antalet idag, helt otroligt!

Så tro inte att jag saknar kunskap eller engagemang om/av vad det handlar om idag, det har jag verkligen!

Och dessutom vet jag hur bra det funkade med delat dygn på 80- och 90-talen… Varför fanns inte de problem som du beskriver idag då? Vi kunde vila ut mellan passen och kände oss aldrig trötta, tvärtom.

Hade vi bättre ork än er som jobbar idag? Eller kände vi efter mindre och fokuserade och trivdes på världens bästa jobb?  Förstår inte…

Jag hade inte en enda sjukdag på mina år som brand- och ambulansman på station Kortedala. Det säger något om hur bra det var med delat dygn!

Att några chefer idag förespråkar dygn handlar ju mest om att det blir billigare än dygnstjänst, för många av dessa handlar det bara om att få ekonomin i balans  idag.

Så jag är ledsen, men jag backar inte från det faktum som är att en brandman är starkare och effektivare på jobbet med en arbetstid om ett halvt dygn, än om man jobbar 24 timmar och får en svår insats de två sista timmarna till exempel.
Det är ju självklart…eller hur?
Med vänlig hälsning,

Lennart Jonsson

https://www.tjugofyra7.se/asikter/insandare/2024/replik-lyssna-pa-oss-som-jobbar-pa-golvet-i-dag/