Korrekt att säga nej till dygn

Det är sorgligt att så många brandmän av dagens generation prioriterar sin egen arbetstid och sin bekvämlighet, före att prioritera en arbetstid som möjliggör en maximal arbetsprestation under hela sitt arbetspass. Vem tror på riktigt att man kan orka jobba som brandman i hårt arbete eller livräddning i slutet av ett 24-timmarspass utan möjlighet till vila och återhämtning?

Bytet till delat dygn gjordes på 70-talet just av arbetsmiljöskäl och kanske av riskbedömning av att tvingas jobba 24 timmar i sträck.
Jag och andra som jobbade som brandmän då hade inga problem att jobba delat dygn, även om helgerna ofta var inblandade i ett arbetspass mer än alltid ledig.
Vi brann för vårt jobb och vår uppgift att kunna prestera under hela passet om ett halvt dygn!

I dag känns det mest som man prioriterar sin arbetstid före sin maximala uppgift som brandman. Man vill inte jobba 16-20 pass per månad, bara 9-10 arbetspass i månaden.

Att man inte förstår arbetsgivarnas ansvar att förebygga risker i arbetet genom att begränsa arbetstiden till ett halvt dygn, är kanske förståeligt då utbildning i arbetsmiljökunskap på ett högre plan inte ges varken i skolan eller tydligen i utbildningen för brandmän.

Arbetsgivarna och även akademikernas fack gör däremot en korrekt riskbedömning när man säger nej till 24-timmars arbetspass.
Så är fakta i detta, jag har i mitt yrkesliv inom först räddningstjänsten på olika nivåer från brandman till brandchef i 16 år och sedan som inspektör på Arbetsmiljöverket under 12 år lärt mig att inse detta.

Hälsningar,
Lennart Jonsson
Mölndal

f d brandman
f d brandingenjör
f d brandchef & stf räddningschef
f d arbetsmiljöinspektör

Lyssna på medlemmarna – skriv om kollektivavtalen