Beredskapspolisen behövs

Ett misstag man ofta gör när man pratar om beredskapspolisen är att man talar om den gamla beredskapspolisen som avvecklades 2012 när den eventuellt kommande nya organisationen diskuteras.

Till skillnad från tiden då gamla beredskapspolisen fanns har hoten med extremväder ökat och säkerhetsläget försämrats radikalt. 

Polismyndigheten har som bekant stora svårigheter med de kriminella gängen som i stort sett dagligen skapar rubriker. Polismyndighetens så kallade särskilda händelser har ökat sedan den nya nationella polisorganisationen landsattes 2015; den stora flyktingströmmen, terrorattentat, skogsbränder, pandemin etcetera.

En av Polismyndighetens svårigheter är att hantera stora geografiska områden och personal över tid. Skogsbränderna 2018 visade tydligt att man hade svårigheter med resurser. En nationell kris (corona-pandemin) visade hur svårt det var för Polismyndigheten att hantera exempelvis gränsbevakningen mot Norge.

De hade begränsat antal poliser vid de större gränsövergångarna, men inte de mindre. De mindre övervakades av Hemvärnet med uppgifter att observera, rapportera och föra statistik som överlämnades till polisen.

Hur många så kallade “superspridare” som kunde köra in i Sverige över de mindre gränsövergångarna vet ingen.

Likaså under skogsbränderna 2018, ingen vet hur många “katastrofturister” som befann sig bakom polisens avspärrningar.

Det var tillfälligheter som gjorde att bränderna inte spred sig till områden där de obehöriga individerna befanns sig. Ett beslut att vattenbomba området skulle fått katastrofala följder. Polisen hade inte resurser att avvara för bevakning (stora geografiska områden, personal över tid).

Vid ovanstående händelser hade beredskapspoliser kunnat göra skillnad.

Mellan 2006 och 2008 fanns det en överhängande risk att Jordbruksverket hade begärt handräckning av Rikspolisstyrelsen i samband med fågelinfluensan. H5N1 jämlikt 14 § Epizootilagen hos Polisen begära handräckning för åtgärder i syfte att hindra ytterligare spridning av smittan.

Aktuella åtgärder utgörs av avspärrning, utrymning, bevakning, registrering och tillträdeskontroll över ibland stora områden” är exempel på vad beredskapspoliserna skulle kunna utföra vid gränsbevakningarna och under skogsbränderna. Beredskapspolisen hade kunnat göra skillnad. 

Utdrag från Rikspolisstyrelsens framställan till regeringen i januari 2008. Rikspolisstyrelsen fick beskedet från regeringen att vid behov kalla in beredskapspolisen.

Den 31 augusti 2009, då vi hade 21 länspolismyndigheter, fick Polismyndigheten en promemoria med rubriken ”Möjligheten att använda andra personalresurser än poliser vid extraordinära situationer.”

En av de mer användbara resurserna var beredskapspolisen. Det rörde sig om att förberedde sig inför svininfluensan.

Polismyndigheten har sedan den gamla beredskapspolisen avvecklades 2012 uppvaktat regeringarna för att få mer stöd från Försvarsmakten. Nu pratar en majoritet i riksdagen om att gå Polismyndigheten tillmötes, men endast vid extraordinära händelser.

Problemet med förslaget är att man inte vet om det är början på en “gråzon” och då kan Polismyndigheten inte räkna med stöd av Försvarsmakten. Många av de 17 hoten kan även tvinga Försvarsmakten att prioritera sina egna ansvarsområden.

Slutsatsen är: det Polismyndigheten har svårighet med att hantera i fred utan extern hjälp, klarar de inte av i en “gråzon” eller som Polismyndigheten kallar det för “blåzon”. Naturligtvis behövs det en beredskapspolis oavsett vad kritikerna anser.

MIKAEL JUUL SÖRENSEN
sakkunnig om beredskapspolisen samt
arkitekt bakom beredskapspolisen 2.0