Ge landsbygdsresurserna mer muskler
En stor del av landsbygdsresurserna samlas inom LRF Entreprenad*, den del hos LRF som samlar och driver entreprenadföretagens intressen inom det gröna näringslivet.
Även en stor del av övriga jord- och skogsbrukare räknas som landsbygdsresurser.
I samband med många av de senaste årens skogsbränder har framförallt entreprenörer och lantbrukare deltagit framgångsrikt i släckningsarbetet med gödseltunnor för vattenspridning.
Det finns stora möjligheter att ytterligare förbättra och effektivisera den hjälp som det gröna näringslivet kan ge landets räddningstjänster i det viktiga och svåra arbetet med skogs- och markbränder.
De senaste två åren har Sverige satsat mycket pengar på flygande resurser, både genom avtal med helikopterföretag och införskaffande av vattenbombande flygplan.
Det, i kombination med rutiner att snabbare larma ut dessa resurser för att tidigt kunna slå ner en skogsbrand, är sannolikt en klok prioritering.
Men det är viktigt att förstå att flygande- respektive hjulburna resurser har helt olika, men kompletterande förmågor.
Vattenbombning från luften kan dämpa skogsbränder medan gödseltunnor skapar begränsningslinjer eller skyddar enskilda byggnader och objekt.
I nummer 48 av Tjugofyra7 beskrivs en ny uppfinning som förvandlar en skotare till en terränggående brandbil, som utöver vattentank med motorspruta också kan köra slang och annan släckningsutrustning långt ut i skogen.
Det sparar mycket manuellt arbete och snabbar på släckningsarbetet. Denna enkla ramp förbättrar starkt möjligheterna till det viktiga eftersläckningsarbetet.
Enligt uppgift var omkring 70-75 procent av den totala areal som brann sommaren 2018 mark i anslutning till tidigare släckt område, men som åter började brinna.
LRF Entreprenad anser att det är ett samhällsintresse att dessa ramper utplaceras över hela landet.
Om samhället köper in dem så erbjuder LRF Entreprenads organisationer att förvara och förvalta dem.
Vid många insatser där landsbygdsresurser använts har dessa letts av en egen ledningsperson som suttit i räddningsledningens stab.
På det viset har räddningsledaren endast behövt ha kontakt med en person för att styra landsbygdsresursernas arbete.
Det har fungerat bra men skulle vara tryggare om denna ledningsperson och de som kör maskinerna under insatsen fått någon form av enklare utbildning inom säkerhet, taktik och stabsmetodik.
Organisationen med ledningspersoner behöver finnas tillgängliga under hela skogsbrandssäsongen och behöver omfattas av någon form av jourersättning.
I dagsläget fungerar detta i vissa områden där försäkringsbolag, räddningstjänster och även ideella lagt pengar och resurser till förfogande för att bygga upp organisationen.
LRF Entreprenad hävdar att samhället har ett ansvar för att stötta sådana initiativ så det blir mer likvärdigt över hela landet.
Våra beräkningar visar att om samhället skjuter till omkring fem miljoner per år så skulle våra organisationer kunna leverera två-tre utbildade ledningspersoner per län med jourbevakning hela skogsbrandssäsongen, samt enkelt utbildade förare och ekipage med kort inställelsetid.
Fem miljoner per år är sannolikt en liten kostnad jämfört med statens utgifter för upphandlade och egna flygande resurser.
MIKAEL BÄCKSTRÖM
ordförande LRF Entreprenad
* I LRF Entreprenad ingår Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Skogsentreprenörerna, Sveriges Maskinringar, Farmartjänstföretagen, Landsföreningen Sveriges Maskinstationer, Föreningen Skånes Maskinstationer.