Debatt

Omfattande räddningsinsatser och länsstyrelsers övertagande

Om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, får länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatsen.

Syftet med länsstyrelsens övertagande av ansvaret för räddningstjänsten vid omfattande räddningsinsatser är att insatserna ska genomföras så effektivt som möjligt.

För att ett övertagande ska kunna tillföra något med avseende på bland annat effektivitet, är det viktigt att ett sådant övertagande dels är väl förberett, dels att det initieras och genomförs i god tid. Det måste helt enkelt finnas en plan.

Nu är länsstyrelsens övertagande ett undantag och länsstyrelsen bör därför i första hand överväga att bistå berörda kommuner på andra sätt. Sådana andra sätt kan till exempel vara att bistå med information till allmänheten, knyta kontakter med andra organisationer, bistå med expertis inom en rad områden, hjälpa till med löpande utvärderingar med mera.

Det är då också viktigt att olika former av samverkan mellan länsstyrelsen och kommuner sker såväl kontinuerligt som långsiktigt och att denna samverkan är väl utvecklad, övad och naturlig.

För att knyta an till en kanske inte helt okänd ledningsmodell, består länsstyrelsens roll något förenklat av att vid ett övertagande ansvara för beslutsdomänen systemledning. I stort består detta då i att:

  • kontinuerligt definiera, värdera och bestämma organisationens roll i förhållande till situationen och andra organisationer i samhället
  • initiera insatser
  • utse räddningsledare samt definiera insatsers ramar, med avseende på avsikt med insats (AMI), resurser, tid samt geografi
  • se till så att det totala hjälpbehovet blir tillgodosett
  • säkerställa resursförsörjning över tid
  • upprätthålla beredskapsproduktion
  • samt kontinuerligt samverka med andra organisationer.

Länsstyrelsen har dessutom en rad andra ansvarsområden som den omfattande räddningsinsatsen måste förhålla sig till. Detta är en inte föraktlig del av övertagandet.

Problemet är att lagstiftningen endast pekar på funktionen räddningsledare och att länsstyrelsen utser sådan räddningsledare. För att fortsätta i samma modelltänkande, har den utsedde räddningsledaren då att arbeta inom beslutsdomänen insatsledning: svara för ledningen av räddningsinsatsen, utifrån den ram som ges av systemledningen, beslut om mål med insatsen, fördela uppgifter till räddningsinsatsens organisatoriska delar samt att samordna insatsens genomförande.

Normalt bör ju då utses räddningsledare som har relativt god vana vid att arbeta på den här nivån, även om insatsen är omfattande och att det då kräver ytterligare såväl utbildning som övning. Men egentligen är problemet för länsstyrelsen att hantera den mer strategiska nivån, men här ställs ju inga formella krav.

Till detta bör läggas att det normalt inte är lämpligt att utse varken de räddningschefer eller de räddningsledare som normalt arbetar i de berörda kommunerna, eftersom det då kan uppstå olika typer av konflikter. För att verkligen tillföra något och göra räddningsinsatsen effektivare, bör räddningsledare som utses av länsstyrelsen vid omfattande räddningsinsatser komma någon annanstans ifrån.

De bör rimligtvis också vara aktiva individer i karriären, som på olika sätt visar framfötterna och som är väl bevandrade i den senaste kunskapen kring ledning av räddningsinsatser. Lång och trogen tjänst kan rimligtvis inte vara något lämpligt kriterium för räddningsledare vid omfattande räddningsinsatser. Inte där heller.

Men problemet kvarstår: vem ska länsstyrelsen ta till sig för att hantera den strategiska nivån?

Rimligtvis skulle det kunna finnas en nationell resurs att tillgå, där samtliga landets länsstyrelser går samman och har tillgång till denna resurs. Ett antal yngre men ändå erfarna räddningsledare som duvas i att hantera såväl systemledning som insatsledning vid omfattande räddningsinsatser. Med krav på regelbunden utbildning och övning.

Och med tanke på att länsstyrelsens övertagande inte bör ske varken lättvindigt eller särskilt ofta, är det inte orimligt att det är särskilt väl utbildade och väl övade prestigelösa individer med sinne för såväl detaljer som helheter och som aktivt tänker framåt. En sådan pool av presumtiva räddningsledare skulle då kunna agera såväl som räddningsledare vid omfattande räddningsinsatser, som bistå med att hantera systemledningen. Med hög kvalitet.

Jodå, jag är fullt medveten om möjligheten för annan statlig myndighet att ta över ansvaret. Detta har diskuterats under en tid, men möjligheten har funnits länge. Frågan är väl vad ett sådant förfarande egentligen tillför. Dels är det ju endast ansvaret som tas över, inte någon mer operativ funktion. Dels är grunden att kommunerna ska svara för räddningstjänst och att dom ska (!) samordna verksamheten och samarbeta för att lösa detta.

Det ska då ganska mycket till innan situationen blir sådan att länsstyrelsen, eller annan statlig myndighet, tar över ansvaret. Ett övertagande är fortfarande att betrakta som undantag. Ett kraftigt sådant.

Det har aldrig varit meningen att varje enskild kommun (eller förbund, för den delen) ska kunna klara av att hantera allt alltid. Vi måste helt enkelt hjälpas åt, även vid omfattande räddningsinsatser. Och hjälpas åt går att göra på andra sätt än ett genom ett övertagande. Men det går samtidigt inte att utesluta.

Stefan Svensson

stefan-svensson.jpg

Disputerad brandingenjör och docent i Brandteknik vid Lunds Universitet. Har under många år arbetat som lärare vid MSB Revinge, även varit anställd vid Lunds Universitet och under många år arbetat som deltidsbrandman.
Har skrivit ett flertal böcker, rapporter och artiklar samt bedriver ett omfattande nationellt och internationellt utvecklingsarbete för räddningstjänsten.

Debattinlägg och insändare

Tjugofyra7 uppmuntrar till debatt inom områdena samhällsskydd och beredskap. De åsikter som framförs i debattinlägg och insändare är skribenternas egna. Det gäller även debattinlägg och insändare av anställda inom MSB.