Skydd mot skador

Som en direkt konsekvens är detta också en förutsättning för att vi ska kunna hantera vår roll i samhället, att skydda och rädda.

Låt mig först reflektera en stund över en aktivitet som populärt kallas ishockey: Ishockey går ut på att två grupper med vardera sex personal utrustade med slagträn, så kallade ”klubbor”, ska försöka slå in ett föremål, kallad ”puck”, i motståndarens så kallade ”mål” (i princip en bur med nät på alla sidor utom två, framsida och botten).

I spelets regler ingår ett visst mått av tillåtelse att tillfoga motståndaren skada, bland annat i form av så kallade ”tacklingar”. Syftet med dess tacklingar är att skydda den egna målburen från motståndarlagets försök att slå in pucken i målet.

Som deltagare i detta spel är man utrustad med ett antal skyddsanordningar, samtidigt som spelarna har blankslipade vapen under sina fötter samt ett slagträ i händerna.
Notera också att pucken, vid tillslag medelst klubba, i vissa fall kan uppnå en ansenlig hastighet och följaktligen en tämligen hög anslagsenergi då den träffar ett föremål. Verksamheten utförs också på hal is, bokstavligen talat.

Antalet skador inom ishockey är inte försumbar och skadornas typ är inte heller alltid att förakta. Ishockey utövas också av professionella aktörer, vars inkomstkälla uteslutande består av intäkter från detta spel. Och detta är ofta inte några oansenliga summor (inte sällan till och med över en docentlön…).

Utöver den personal som ingår i själva spelet (i de två grupperna) förekommer även ett stort antal åskådare varav flera kan befinna sig i direkt anslutning till spelet. Dessa åskådare ropar uppmuntrande, och nedlåtande, tillmälen samt att det förekommer föremål som kastas in på spelplanen, uppenbarligen med syfte att störa personalen och kanske rent av (medvetet eller omedvetet) tillfoga skada.

Syftet med hela denna aktivitet är ”nöje” och tidsfördriv. Dessutom förekommer det ekonomisk vinning, inte enbart för personalen som medverkar i spelet.

Nu återgår jag raskt till räddningstjänst, men behåll gärna beskrivningen ovan av ishockey på näthinnan.

Även med utbildning, utrustning och organisation är det ytterst tveksamt om jag som brandman får bege mig in i en byggnad som brinner. Frågan är då också om eventuellt innestängda människor får vistas i byggnaden.

Jag får inte heller använda trycksatta släcksystem, över 25 bar, utan särskild utbildning och speciell skyddsutrustning. Undrar om jag ens får använda utrustningen i närheten av brand: elden kan ju vara farlig.

Jag får inte arbeta på höjder över någon enstaka meter utan särskild utbildning och speciell skyddsutrustning. Det är väl också tveksamt om mina kamrater ens får befinna sig i närheten.

Jag får inte arbeta på en väg utan särskild utbildning, speciell skyddsutrustning eller utmärkning. Snart får man väl inte ens köra på vägen till olycksplatsen (något som redan ställer höga krav på fordonsföraren).

Jag får inte använda en motorsåg utan särskild utbildning och speciell skyddsutrustning. Och jag får inte använda klippverktyg utan särskild utbildning och speciell skyddsutrustning. Dessutom får jag inte använda klippverktygen på ett sådant sätt att de kan medföra skada på mig själv eller någon annan. Det är väl knappt så att jag ens får använda dom i närheten av fastklämda människor.

Om jag då för ett kort ögonblick och ytterst hypotetiskt, intar rollen som något slags myndighetsperson från en central myndighet som ansvarar för arbetarskydd, kan jag inte tycka annat än att ishockey borde förbjudas. Fullständigt och för all evig framtid.

Räddningstjänst? Men… vänta nu… vad hände där…? Jag vet faktiskt inte. Men vi kanske skulle överväga att förbjuda olyckor på arbetsplatser.

Nu menar jag inte att vi ska bort skyddsregler, eftersom de är till för att skydda oss mot olyckor och därmed även öka kvaliteten i vårt arbete. Men man bör nog fundera på hur reglerna är utformade och sammanhanget dessa regler är tänkta att tillämpas i. Vid räddningsinsatser är det ju inte en regel åt gången som blir tillämplig, utan flera.

Är syftet med reglerna att skydda oss mot olyckor, eller blir de bara starkt begränsade i vårt arbete med att skydda och rädda? Ska reglerna läsas och tolkas bokstavligen, eller är det andemeningen som är viktig? Jag vet faktiskt inte. Men ishockey är tydligen tillåtet…