Illasinnade rykten och elakt förtal
Nu är det snart jul igen! Härligt! Nu frodas kreativiteten och julstämningen ska snart infinna sig.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen åker ut på arbetstid i kommunens kläder med kommunens fordon och hugger granar, förvarar dem i kommunens lokaler, säljer dem till allmänheten och låter pengarna hamna i egen ficka.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen med arbetsgivarens goda minne tar foton till väggkalendrar med personalen på i kommunens lokaler i kommunens kläder och med kommunens materiel.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen säljer sådana kalendrar på stan i kommunens kläder, och att pengarna går till en ideell förening som inte har någon juridisk koppling till, ett sådant uppdrag åt eller avtal med kommunen om ett sådant uppdrag.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen använder kommunens bilar för att åka och äta lunch under sitt kontorspass.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen i flera år har handlat privata kläder för pengarna som ska gå till arbets- och skyddskläder, även kläder till sina partners, barn etcetera.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen ägnar fler antal mantimmar åt att handla inför och fixa frukost, lunch och middag än vad som kanske arbetsgivaren hade tänkt sig ingick i varken måltidsuppehållet eller arbetsuppgifterna.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen fysar två gånger per dag även om avsedd tid är en timme.
Jag har hört att det finns en kommun där arbetstiden avslutas i förtid i jämförelsen med avtalet pga att ”det är ju helg” eller ”klart vi måste kolla på fotbollen”.
Jag har hört att det finns en kommun där personalen på arbetstid åker och handlar på t ex byggvaruhus och utför privata ärenden med kommunens fordon under arbetstid.
Men det stämmer säkert inte. Jag måste ha hört fel för såhär får det väl inte gå till. Eller? Ja, var går gränsen egentligen?
T ex angående en av punkterna har jag mötts av att man tycker att det är okej att producera brandmanskalendrar enligt ovan, för man gör ju inte det på sin arbetstid. I vissa fall anses det vara legitimt ”för vi har ju faktiskt en kvinnlig brandman med”. Jaha du, blev det korrekt nu?
Jag tror också att just brandmanskalendrarna kan bidra med att stärka en bild och könsnorm som kanske inte gynnar yrket och utvecklingen av uppdraget inom samhällets krisberedskap. Men det kanske är en annan historia, som genusvetare och andra än jag är bättre på att resonera runt.