Att bedöma effektivitet upprör

Ett typiskt uppdrag jag har inom rådgivning är att utvärdera en räddningstjänst. Det brukar avse ekonomi och verksamhet, och jag brukar göra det tillsammans med någon ekonom hos oss. Många uppskattar ett externt öga på sin verksamhet.

Ofta är det kommunledningen som önskar en sådan utvärdering, och ord som effektivitet, besparingskrav och målstyrning florerar gärna i sammanhanget. Färre är tyvärr de räddningschefer som på eget initiativ önskar effektiviseringsutredningar av extern part. Något som kanske är en vardag på ett annat sätt i privata företag.

Så, hur gör man då för att utvärdera en räddningstjänst? Här följer ett par parametrar jag reflekterar över. Har man koll på bra nyckeltal, lyckas vara så objektiv som möjligt samt kommunicera på ett bra sätt är mycket vunnet.

Nyckeltal. Det svåra med att utvärdera en räddningstjänst är att förhålla sig till vilka nyckeltal som ska användas och vilka andra parametrar man ska titta på. Därför är jag extra glad att MSB nu tar ett grepp om detta. MSB fortsätter tidigare SUUS-projektet genom att inventera befintliga nyckeltal (inte minst från Öppna jämförelser) och försöka fastslå nyckeltal för kommunernas åtaganden enligt LSO. Strålande om man lyckas, enligt min mening som sitter i referensgruppen.

Det svåra är också att veta vem man ska jämföra sig med. De skillnader som man eventuellt hittar kan bero på tre faktorer: skillnader i struktur (dvs olika förutsättningar pga avstånd mellan tätorter, närhet till storstad etc), skillnader pga en medveten ambition och kvalitet eller så då helt enkelt skillnader i effektivitet.

Subjektivitet. Tydligen är det få saker, som kan uppröra så som att undersöka om arbetet inom denna kommunala förvaltning (räddningstjänsten) skulle kunna utföras på ett annat, bättre sätt. Jag möter t ex egna agendor och subjektiva bedömningar som inte i första hand gynnar medborgaren. Man slår ibland också vakt om hur det alltid har varit.

Det saknas ofta någon form av analys för dagens dimensionering – det mesta bygger som vi vet på tradition. Det behöver inte vara fel dimensionering, men det är svårt att veta säkert utan att ha tänkt till. Enligt LSO ska handlingsprogrammet bygga på en riskanalys, men det är en utmaning att få till det och låta den ha genomslag.

Kommunikation Vi har nog pratat en del förut om behovet av kommunikation inom räddningstjänstorganisationen. En annan komplex del är att göra räddningstjänstens verksamhet förståelig för resten av kommunen. Ibland har jag upplevt att kommuncheferna och politikerna helt enkelt förstår räddningstjänsten för dåligt.

Här blir kommunikation nyckeln till en bra, lämplig styrning och uppföljning av räddningstjänsten, inte minst i besparingstider. Vi ska vara ärliga med vad som är krav enligt LSO, och vad som är att anse som kommunens egen ambition.

För att utvärdera effektiviteten hos en räddningstjänst kan man försöka belysa flera olika parametrar/nyckeltal, tydliggöra lagkrav, förklara praxis i den mån som det finns, lyfta fram vad olika personer inom organisationen tycker och tänker osv.

Då får man förhoppningsvis en samlad bild som bättre utgör underlag för beslut och utveckling, än vad man annars hade haft. Svårigheten sen är väl kanske att ta hand om resultatet och slutsatserna. Det är kanske där den verkliga utmaningen börjar.