Arbetstagarskap tyvärr relevant begrepp

Ännu svårare har jag för det här med att vara arbetsgivarrepresentant som chef men inte ta den rollen. Jag pratar om att vara mellanchef. Det är en av de svårare rollerna men också den förmodligen viktigaste.
Det är den funktionen som har att fronta med arbetsgivarens uppdrag, tankar och mål, och omsätta dem alla i praktiken. Det går inte då att vara en i gruppen och sitta och gnälla över ledningen. Du är ledningen.

Skulle bara de som är exempelvis styrkeledare våga ta sin roll fullt ut tror jag att det skulle se helt annorlunda ut inom många organisationer.

Jag har mött många styrkeledare på olika räddningstjänster som har väldigt många synpunkter på ledningen, som de öppet står och stöter och blöter med sin personal. Inte riktigt det chefsämne jag hade letat efter, om jag varit räddningschef.

Det svåra är kanske att ta rättning i leden. En kär kollega som jobbat en del utomlands menar att det där oftast är en helt annan lojalitet mot beslut och chefer.

Men här i vår bransch känns det som att det är helt okej att underminera beslut och resten av ledningen. Begreppet arbetstagarskap är högst relevant.
Ofta när det händer i organisationen, syns det även ute på insats.

Eller jag kanske ska säga att jag tydligt har sett det omvända när jag har undersökt räddningsinsatser. Där har vi ofta hamnat i en organisationsutredning, när vi har trott vi skulle hamna i en insatsutredning.

De relationer som finns på station ställs på sin spets vid larm. Sprickor blir tydliga och förtroende/tillit prövas.

Något jag inte saknar med räddningstjänsten är all den tid jag la på att försöka engagera, motivera, övertyga och kanske ibland övertala medarbetare om att de skulle göra vissa arbetsuppgifter.

Märkligt, det är ju faktiskt för att utföra arbete de är på sitt jobb. Det där slipper jag här hos min nya arbetsgivare. Delar vi upp arbetsuppgifter mellan varandra och lägger upp en tidplan, så är arbetet gjort i rätt tid nästa gång vi ses. Jag behöver inte heller övertala dem om att de ska utföra det.

Jag har berättat på jobbet att det blev rabalder när jag citerades i Tjugofyra7, när jag sa att jag arbetade på min arbetstid till skillnad mot många i branschen. Jag kan säga att jag har haft viss svårighet med att förklara det sensationella i det.

Här mäts vi varje vecka på hur vi arbetar, på vilka projekt och hur stor del av tiden som är debiterbar och hur mycket vi drar in. Givetvis förväntas vi även göra jobbet på ett utmärkt sätt och arbeta med utveckling, nätverkande, fortbildning, samordning etc.

Det är stor skillnad mot hur man förhåller sig till tid inom räddningstjänsten. Mycket lärorikt. Det handlar inte bara om arbetsgivaransvar utan även om arbetstagaransvaret.

Jag har provat att fråga om jag kan träna på arbetstid, om jag kan få tvätta min bil på arbetstid och var dagrummet och TVn är, men konstigt nog verkade de inte förstå frågan. De tittar bara konstigt på mig.