Likvärdigt en glänta i skogen
För att kunna verka som jurist i en organisation som MSB behövs ett stort mått av förståelse för de verksamheter som reglerna berör, detta gäller oavsett om det är privatpersoner näringsidkare, statliga myndigheter eller den kommunala räddningstjänsten.
I veckan som gick hade jag möjligheten att vara med på Brandkonferensen i Piteå, ja det var faktiskt första gången efter 13 år i ”kris- och brandbranschen” som jag var där. Dessutom ombedd att föreläsa 20 min på temat ”Likvärdigt skydd: MSB tolkar lagen”. En inte helt lätt uppgift eftersom LSO:s målstyrning, där kravet på likvärdigt skydd finns med, är mycket öppen.
Min föreläsnings slutsatser var i huvudsak följande: ”likvärdigt” är en del av målstyrningen, ”likvärdigt” måste tolkas tillsammans med tillfredställande, ”likvärdigt” är ett sätt att signalera om individuella kommunala lösningar och dessutom, ”likvärdigt” uppmanar oss till diskussion och sökande efter nya lösningar!
Särskilt den sista slutsatsen är värd att fundera kring och konferensens olika delar kom ständigt tillbaka till detta, vilka lösningar finns egentligen? Som en av konferensens sista föreläsare framträdde ”tänkologen” PA Ståhlberg som citerade den inledande raden i Tomas Tranströmers dikt ”Gläntan”: Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Tranströmer är inte minst känd för sina metaforer och vem vet hur han skulle diktat om LSO och dess målstyrning av kommunernas räddningstjänst. Själv kunde jag inte låta bli att låtsas att dikten i själva verket handlande just om nya lösningar för landets räddningstjänster, att gläntan var just dessa nya lösningar som ska ge oss ett ”likvärdigt” skydd. Och att vi under våra ansträngningar att hitta en lösning på målstyrningens gåta alla varit vilse i skogen. Hoppas nu att vi tillsammans börjar se ljuset i gläntan.