Forskare drar parallell till Jas Gripen
Att byta ut praktiska övningar mot virtuella simuleringar kan bli dyrt och farligt. Det säger Johan Bertilsson, instruktörsutbildare vid Polisen, som forskat kring effekter av akut stress.
Johan Bertilsson är i grunden polisinspektör och doktor i medicinska vetenskaper. Han har forskat om olika effekter av akut stress i samband med hot- och våldssituationer samt inlärning kopplat till detta.
I sin yrkesroll har han tittat på forskning inom det ganska nya forskningsfältet virtuell simulering. Bland annat har Metropolitan Police i London utvecklat och använt sig av virtuella simuleringar för olika utbildningsändamål sedan 2017. Johan Bertilsson upplever att de är väl insatta i styrkorna och svagheterna med virtuell simulering av olika slag.
Han säger att övningar som kräver social kommunikation under stressbelastning ännu inte går att simulera med tillräckligt hög upplösning och realism, vilket innebär risker.
– Det är svårt att ersätta komplexiteten i en praktisk övning. Både Metropolitan Police och forskare på området varnar för att man till och med kan få motsatt effekt av träningen ifråga.
I en skarp situation aktiveras stressreflexen på ett helt annat sätt än vid en simulering. Johan Bertilsson drar paralleller till när Jas Gripen kraschade 1989 i Linköping och i samband med en uppvisning på Vattenfestivalen i Stockholm 1993.
Vid utvecklingen av Jas Gripen lät man, förenklat beskrivet, programmera styrsystemet anpassat till den mycket erfarne pilotens sätt att flyga planet i flygsimulatorn. När piloten flög planet på riktigt aktiverades hans stressrespons, vilket påverkade reaktions-/responstiderna och kraften han påverkade styrspaken med. Styrsystemet hängde då inte med och orsakade olyckorna.
Det må vara runt 30 år sedan Gripen-krascherna men Johan Bertilsson menar att mekanismerna är desamma i dag.
– Därför är det viktigt att ett simulatorsystem fungerar väl, trots den påverkan den reflexiva stressresponsen har på perception, beslutsfattande och motorik vid olika stressnivåer.
Han tillägger att det trots allt är mycket mer matematiskt rättframt, om än också omfattande och kostsamt, att programmera en övningssimulering för att styra och navigera ett flygplan, än att göra detsamma för att kunna lösa uppgifter som innefattar komplex mellanmänsklig social kommunikation på olika nivåer under stress.
Metropolitan Police är därför mycket noga med att de system som används och de övningssituationer de simulerar är kompatibla och ger en konkret/mätbar förbättrad kunskap, färdighet eller förmåga att lösa uppgiften ifråga. Det används också i första hand som ett komplement. De har exempelvis sett bra resultat när det gäller att använda virtuell simulering för att öva på att hitta olika typer av spår vid husrannsakningar och brottsplatser. Ur virtuell synpunkt är det saker som inte är så komplicerade att göra ändamålsenliga och funktionella.
Med en bra mjukvara tycker Johan Bertilsson också att den nya tekniken kan bli ett mycket bra sätt för elever att träna extra på vissa moment själva, kanske även hemma.
Däremot finns många exempel från Polisen där man funnit problem mellan inövat och utfall, något som bland annat framgår av Johan Bertilssons avhandling; poliser som i skarpt läge får problem vid användningen av sina tjänstevapen eftersom de enbart tränat traditionellt, stillastående skytte mot statiska mål i bra ljus, eller som av misstag träffat en kollega med pepparsprej.
– Man kan öva på något tills man blir äldst i kommunen, men det är ändå neurologiskt omöjligt att bli bättre om man tränar på fel sätt, säger Johan Bertilsson och tillägger att både vad som lärs ut och hur det lärs ut har mycket stor betydelse inte bara för bibehållen förmåga trots stresseffekter, utan också detsamma vid trötthet och glömska över tid.
Att ersätta praktiska övningar med virtuell simulering anser han därför kan vara farligt, eftersom man då inte når den integrerade verklighetsupplevelse och de stressnivåer som man behöver öva i.
Johan Bertilsson påpekar att han inte är insatt i hur MSB:s digitala system ser ut och hur det förhåller sig till det han pratar generellt om ovan. Däremot anser han att vi i Sverige har en överoptimism när det gäller nya produkter, inte minst när det finns en wow-effekt som inom VR (virtual reality, det vill säga virtuell verklighet), vilket Metropolitan Police också varnar för.
– Att byta ut praktiska övningar mot skärm skulle jag vara synnerligen försiktig med, såvida det inte gjorts ordentliga studier på det. Det måste finnas tydliga fördelar. För att det ska fungera för komplexa scenarier krävs en mycket avancerad produkt och det är inte billigt. I slutändan är det ändå alltid praktiska, integrerade övningar som förbereder eleverna bäst på stressen.
Läs mer
Virtuell simulering ökar på ledningsutbildningarna
Lärare oroliga: ”Drabbar tredje man i slutändan”