Så räddades ett virkeslager i storbrand

I en utredning av Louise Söderberg beskrivs branden, insatsen och framgångsfaktorerna på ett bra sätt som skapar lärdomar för många.
Redan när första fordon från räddningstjänsten anlände var branden kraftig och det slog ut lågor från byggvaruhusets entré och delar av taket.

Första befäl på platsen tog tidigt beslut om att ingen invändig släckning skulle utföras utan fokus skulle vara på att hindra branden från att spridas till intilliggande byggnader, bland annat ett virkesupplag på cirka 20 meters avstånd från huvudbyggnaden.

En av anledningarna till det beslutet var styrkeledarens bedömning av byggnadens konstruktion och bärighet. Strålningsvärmen var mycket påtaglig och tidigt påbörjades vattenbegjutning av virkeslagret. För att minska räddningspersonalens exponering av den kraftiga strålningsvärmen beslutades att roterande tjänstgöring skulle tillämpas framme vid kylningsplatserna.

Efter ett tag smälte plasten på det lagrade virket, och plåttaket på byggnaden bågnade av värmen.

Vattenförsörjning kom i gång ordentligt när förstärkande enheter anlänt. Det skedde via brandpost och även med motorspruta vid närliggande badplats. Detta resulterade i att man aldrig behövde avbryta kylningen och backa undan med tanke på det skåp med gasolflaskor som upptäcktes vid virkeslagret.

Några gasolflaskor stod också vid väggen på själva byggvaruhandeln. På dessa löste säkerhetsventilen ut med resultatet att en flamma riktades mot byggvaruhandeln. Flera smällar hördes från byggnaden och styrkeledaren gav tydliga instruktioner till brandpersonalen att hålla behörigt avstånd och om möjligt stå i skydd med tanke på rasrisk och eventuella gasflaskor som fanns inne i byggnaden.

Efter cirka tolv timmars arbete på platsen kunde insatsen avslutas och då hade virkeslagret och den byggnaden räddats.

Bland lärdomarna skriver utredaren om vikten av dokumentation under insatser för att kunna genomföra en värdefull utredning. Dels för att få en uppfattning om vad som skett i vilken tidsordning, dels för att kunna fastställa brandens startutrymme.

Huvudbyggnaden totalförstördes i den kraftiga branden.
Foto: Räddningstjänsten

Verksamhetsutövares förvaring och hantering av brandfarlig gas nämns också som lärdom och att gasolförvaring inte borde ha skett i närheten av lättantändligt material. Byggnaden hade byggts om och till i flera omgångar men dokumentationen kring detta var bristfällig. Det kan påverka räddningstjänstens kunskaper om objektet samt möjligheter att påverka brandskyddet förebyggande.

Brandvattenförsörjningen är en kritisk faktor i denna typ av insats och det är av vikt att detta behov upptäcks och hanteras tidigt i insatsen. Det är ännu viktigare när det är lite längre avstånd till förstärkande enheter. I samband med detta nämns också att kapaciteten på brandpostnätet är en faktor som måste tas hänsyn till och att även om det bara finns spolposter att tillgå är det en tillgång i det tidiga insatsskedet men komplettering med motorspruta behöver komma till stånd hyfsat snabbt.