Så får vi säkrare utryckningar

En söndagsmorgon i vintras larmas en styrka i Jönköpings län ut på ett automatiskt brandlarm. Det var en deltidsstation med rib-personal (räddningspersonal i beredskap) som utgjorde larmad styrka.

Styrkan kompletterades med en fip-enhet (första insatsperson) i ett mindre räddningsfordon, vilken skulle sammanstråla med huvudstyrkan på plats. Framkörningssträckan var omkring tio kilometer och informationen som gavs under framkörning var att en rökdetektor vid en industri larmat.

Under fip-enhetens framkörning kolliderade denna med ett annat fordon, varpå en ny olycka uppstod och enheten inte kunde sammanstråla med huvudstyrkan på plats. Lyckligtvis medförde olyckan enbart lindriga personskador och det automatiska brandlarmet innebar inte något behov av insats.

I den olycksutredning som Pär Liljekvist i Värnamo genomfört på uppdrag av Räddningstjänsten i Jönköping, lyfts några viktiga områden fram.

I utredningen framgår att inledningsvis bemannades vanligen en fip-enhet av befälet, vilket ofta var en person som har viss erfarenhet av att åka på larm. På senare tid har även brandmän satts i funktion fip och även väldigt nyutbildad personal direkt i fip-funktion. Det vill säga personal som inte har vana av att åka på larm, köra utryckning själv och komma först.

Det har också tidigare konstaterats att enstaka fip-enheter kört alldeles för fort, liksom att skadekostnaderna för fordonskador är överrepresenterade på just fip-enheter.

I utredningen förs en diskussion kring var huvudfokus i fip-utbildningen egentligen ligger. I allt väsentligt ligger det på uppgifter som följer av att komma fram på plats och väldigt lite kring värdering av händelseinformation, hur brådskande larmet egentligen är och utryckningskörning. I detta resonemang berörs området prioritering av ärenden liksom ålder på fip-fordon.

I utredningen lyfter man fram ett antal områden som man kan förbättra inför framtiden. Bland annat värdering av behovet av ett snabbt ingripande, individanpassad utbildning och inskolning av ny fip-personal, körträning och simulatorträning, införande av prioritering vid utalarmering samt värdet av moderna fordon med bra säkerhetssystem och väl utformad förarmiljö.

Olycksutredningen sätter fokus på flera områden som är aktuella för svenska räddningstjänster.

Hur prioriterat är det första ärendet? Vad händer när en enhet inte kommer fram, i händelse av att det verkligen är angeläget? Vad händer med vår personal och den andre trafikanten som vi kolliderar med? Behöver det skickas extra resurser dels till första händelsen som inte fick den kompletterade enheten, liksom resurser till den nya olyckan?

Frågorna sätter fokus på vikten av att verkligen komma fram.

En annan situation kan vara då en ambulans som under utryckning till ett hjärtstopp kolliderar. Då kan ju förutom olyckan som uppstår med ambulansen och medtrafikanten, uppstå en tidsfördröjning som kan vara helt livsavgörande för hjärtpatienten i grunduppdraget.

Det är så klart inte enkelt, och hur vi än vrider på detta handlar det om att prioritera rätt, köra snabbt men säkert i syfte att verkligen komma fram. Då uppstår frågan om vad vi kan göra för att underlätta och skapa bra förutsättningar för just detta.

Det finns värdefulla erfarenheter att hämta i såväl tidigare genomförda olycksutredningar som i MSB:s vägledning Säkerhet i vägtrafikmiljö.

Det finns också bra instruktörsutbildning för personal vilka har i uppgift att hemma i egen organisation utbilda utryckningsförare. Centralt i denna utbildning är just insiktsinriktat lärande, köra med gott omdöme och undvika för hög hastighet för att därmed undvika att sätta sig i svåra situationer. Kort och gott, verkligen komma fram!

Snabba, säkra och effektiva insatser är en självklarhet för räddningspersonal. Att faktiskt komma fram, är därför helt avgörande.

Med en väl utformad utbildning för utryckningsförare skapas bättre beteende som i kombination med bra färdigheter, bra fordon och ett väl prioriterat larm, kan ge både snabba, säkra och effektiva utryckningar. Simulator för utryckningskörning utgör ett fint komplement till den fysiska körträningen.

I tidigare nummer av Tjugofyra7 ”Erfarenheter” har området utryckningskörning och säkerhet på väg lyfts fram, liksom arbete med fip-enhet. Bland annat 2015 nummer 25 ”Det händer för ofta”, 2016 nummer 30 ”Utryckningen kunde ha avbrutits” samt inför larmprioritering, 2016 nummer 31 ”Fip – resurs och tuff roll”, 2018 nummer 37 ”Hotbild – sänk farten” samt 2018 nummer 38 ”Framkomst är viktigast”.