Inkallade för att rädda liv

De civilpliktiga inom räddningstjänsten är till största delen personer som har brandmannautbildning men av någon anledning lämnat yrket. Nu kallas de till repetitionsutbildning på någon av MSB:s räddningsskolor för att bli viktiga kuggar i Sveriges civila försvar.

De är inte frivilliga, och har behövt lämna sina familjer och vanliga jobb för att gå en tiodagars utbildning, för att senare bli krigsplacerade i räddningstjänsten.

Tjugofyra7 fick vara med en vanlig dag under en repetitionsutbildning på MSB:s räddningsskola i Sandö, alldeles intill Ångermanälven i Kramfors, norr om Sundsvall.

Läraren Niklas Bylund beskriver en fiktiv krigsskådeplats där förutsättningarna ändras hela tiden men där huvudproblemen är en häftig brand i ett höghus, brist på släckvatten, odetonerad ammunition intill en industrilokal och en svårt skadad person som behöver tas omhand.

Läraren Niklas Bylund håller i övningen på den fiktiva krigsskådeplatsen. Foto: Jonas Klint

– Vi kör ett scenario som precis har eskalerat. Fronten har böljat genom området och under arbetet här har det skett ytterligare en beskjutning, det som kallas ”double tap”, säger han.

De 30 deltagarna är uppdelade i mindre grupper. De arbetar fokuserat och löser målmedvetet den ena uppgiften efter den andra enligt Niklas Bylunds tydliga direktiv.

Det är dag nio på kursen, den nästa sista. Deltagarna är varma i kläderna och arbetar till synes samspelt och friktionsfritt.

En av deltagarna är Tobias Wiberg från Uppsala. Han tillhör den mindre grupp som inte lämnat yrket, men däremot den kommunala räddningstjänsten. Han är privat anställd av Securitas som brandman på Arlanda.

Tobias Wiberg, heltidsbrandman på Arlanda, tycker att repetitionsutbildningen är givande. Den här dagen tränar han på att identifiera, riskbedöma och märka ut oexploderad ammunition.    Foto: Jonas Klint

Trots att han är heltidsbrandman tycker han att repetitionsutbildningen känns meningsfull.
– Absolut. Jag var lite kritisk, att jag ska ta ledigt från mitt jobb för att åka hit och göra mitt jobb med lägre betalt. Men det blev inte alls så, det blev mycket bättre. Den här utbildningen är tänkt för ett slags krig eller halvkrigsscenario, och det har vi inte så jättemycket av sedan tidigare. Arlanda ligger på första eller andra plats vad gäller terrorhot, så det här är värdefull ny kunskap. Hade jag tillhört en industribrandkår på ett sågverk kanske jag inte hade tyckt det.

Utbildningens längd är lagom tycker han.
– Att vara borta längre än så här hade känts mer tveksamt. När man är i min ålder har man ju byggt upp ett liv, och så måste man släppa det. Det samma gäller ju inte en 18-åring som gör värnplikten.
Hur kändes det när du fick brevet om att du är kallad?
– Jag har inga problem med plikt. Däremot tycker jag kanske att ersättningsnivån skulle motsvara plikten.

Under de två veckorna han är borta får han cirka 70-75 procent av sin ordinarie lön, då ersättningen ligger på 90 procent av den sjukpenningsgrundande inkomsten.
– De har ju ändå tagit ut några få tusen av tio miljoner människor och sagt ”du måste göra det här”. Då ska det kosta också, tycker jag.

Det är två styrkor som övar tillsammans på den fiktiva krigsskådeplatsen. Den ena är en vattenresursgrupp vars uppgift är att förse brandslangarna med vatten från älven med hjälp av mobil teknisk utrustning.

– Brandpostnätet är utslaget. Släckbilen har också tagit en träff, den står och ryker. Nu sker det en direkt samverkan på den här skadeplatsen mellan de två som är märkta sektorschefer. De är räddningsbefäl och är här i den egenskapen på utbildningen, säger Niklas Bylund.

I en mindre lokal som ska motsvara ett skyddsrum ligger en verklighetstrogen docka med ett sönderslitet ben.

Jan Erik Mases, Robert Lindberg och Victor Sandén tar hand om en kraftig blödning på dockan, som ska motsvara en skadad kollega.   Foto: Jonas Klint

Här sätts deltagarnas kunnande i akut omhändertagande på prov, det som på fackspråk förkortas S-XABCDE efter momenten som ingår. Det är mycket förkortningar och fackuttryck som flyger i luften när läraren leder arbetet. Men de tre deltagarna uppfattar allt direkt och den skadade dockan/personen stabiliseras och läggs på rätt sätt upp på en bår i väntan på ambulans.

En av personerna som framgångsrikt stoppar den kraftiga blödningen på dockan är Victor Sandén, i det civila musiklärare i Stockholm.
Hur tycker du det gick?
– Det kändes bra, men det är svårt att komma ihåg och följa allt uppifrån och ner.

Musikläraren Victor Sandén tycker att kursen har varit intressant.  Foto: Jonas Klint

Victor Sandén fick sin grundutbildning för tio år sedan.
Vad var det som gjorde att du sökte dig bort från räddningstjänsten?
– Tiden. Det var jätteroligt och intressant men svårt att få ihop med livet. Det var en tids- och praktisk fråga.
Hur kändes det när du fick brevet att nu är det dags att infinna sig?
– Blandade känslor. Nyfiket men också praktiskt problematiskt. Jag har ju barn och familj. Men det har varit roligt.
Hur känner du inför att vi förbereder oss för krig nu i Sverige?
– Det är hälsosamt – inte med krig men att vara förberedd. Jag tycker att totalförsvarsidén är bra, även om det inte föreligger stora krigshot.
Känns det bra att ta en aktiv roll om det blir höjd beredskap?
– Självklart, det känns jätte-
bra att kunna vara med och hjälpa till och ha en plats i organisationen.

En deltagare som inte svarar lika positivt är Erik Svensson. Han bor i Hammerdal, 27 mil från Sandö, där han är mångsysslare.
– Jag jobbar mest som snickare med egen firma.
Han förstår behovet av civilpliktare men är tveksam till hur urvalet går till.
– Kan man inte börja med att fråga dem som är frivilliga?

Erik Svensson tycker att man borde ha börjat med att fråga dem som är frivilliga. I hans fall ställer civilplikten till en del praktiska problem hemma.   Foto: Jonas Klint

I hans fall är det framför allt familjesituationen som skapar problem. Han är ensam med två pojkar, 12 och 13 år. Han ansökte om uppskov men fick inte det, säger han.
– Under tiden jag har varit här så har den ena pojken fyllt år. Jag hade hellre varit hemma med honom då.

Barnens farföräldrar bor ganska nära, 3,5 mil bort från Erik och barnen, och de kunde rycka in som barn- och husdjursvakter. Men sådan tur är det inte alla som har, menar Erik.
– Om vi får stridsplacering efter nyår, och det händer något i februari, vem tar hand om mina barn då? Jag hade tänkt att jag ska ringa min egen socialtjänst när vi åker hem och ställa samma fråga: har ni en plan för alla barn som har en ensamstående krigsplacerad förälder?

Det var arbetstiderna som gjorde att Erik valde att lämna räddningstjänsten. Det funkade inte med familjen. Men trots vissa betänkligheter tycker han att kursen har varit givande.
– Niklas är jätteengagerad, sådana lärare gillar man ju. Han är rolig att lyssna på.
– Det är också en intressant spännvidd i kursen mellan folkrätt och att rädda liv.

Arbetet har flutit på bra under dagen och gruppen ligger lite före schemat. Niklas Bylund passar på att kasta in ett till oväntat problem.

– Nu ger vi dem lite störningar på vattenförsörjningen som mycket av den här övningen handlar om. De har nyss fått veta att en sugslang har gått sönder så de måste flytta. Och vi ska ge dem lite andra störningar.

Niklas Bylund säger att det är svårt att skapa en krigsliknande situation på ett övningsfält.
– Vad vi däremot kan göra är att träna på vissa moment och de vi använder i dag är framför allt vattenförsörjningen, vi har ett omhändertagande av en sprängskadad person, sen har vi den här oxa-hanteringen (oexploderad ammunition), som är den stora nya risken som kommer i en krigssituation.

Agneta Lindgren, enhetschef på Sandö, berättar att tiodagarskursen innehåller en del teori, där deltagarna bland annat får lära sig om krigets lagar.

– Vi startar med att beskriva varför de är här, varför de är viktiga, vi pratar om kriget, individ och samhälle, vad man får göra och inte göra, vilka hot som finns, hur man agerar, vilka konsekvenser kriget får för räddningstjänstpersonal. Mycket av det vi visar och utgår ifrån är ju kriget i Ukraina. Sen fyller vi successivt på med Usar (urban sök och räddning), människor som har fastnat i byggnader, stötta upp byggnader så att man kan göra räddningsinsatser både i teori och i praktik. Man bygger på det med AMH, ammunitions- och minhantering. Usar är delvis nytt för många, men ammunitions- och minhantering är definitivt nytt. Det här är nya delar som är av grundläggande karaktär för räddningstjänst under höjd beredskap.

Repetitionsutbildningen har också inneburit en kompetenshöjning på skolan. 240 civilpliktare ska utbildas på Sandö i år. 60 personer kommer under 2024 att få motsvarande utbildning på räddningsskolan i Revinge.

Enhetschefen Agneta Lindgren tycker att personalen på skolan har gjort ett jättejobb med att skapa en välfungerande utbildning på bara ett drygt halvår.  Foto: Jonas Klint

– Beslutet kom i januari, därefter har vi skapat utbildningen, och kompetenshöjt personalen för vi kan inte allt det här sedan tidigare. Det är befintlig personal som har fått byta spår eller inriktning.

Den första kursen startade i september så det har varit snabba ryck.

– Jag tycker att alla som har jobbat med det här gjort det jättebra, man har räckt upp handen och tyckt att det har varit intressant och spännande. Det har lagts mycket tid på kompetenshöjning. Vi har testkört in till sista dagen i princip.

En förutsättning för att klara uppdraget har varit att man kunnat lägga delar av deltidsbrandmannautbildningen, Grib, på externa utbildningsleverantörer.
– Men det har definitivt varit en utmaning.

Skolan har ett internat som behöver bemannas, och det ska serveras flera mål mat varje dag.
– Allt det nya ställer jättehöga krav på personalen och återigen, de har gjort det fantastiskt.

Något som gläder personalen på Sandö är deltagarnas utvärderingar, som till största delen varit positiva.
– Det har sett jättebra ut.
Vad har de varit mest nöjda med?
– De tycker att lärarna är proffsiga och duktiga. De ser att de lär sig mycket, och de tycker att det känns meningsfullt och intressant.