Reportage

Gruvligt mycket jobb när staden flyttar

Avvecklingen av Kirunas gamla centrum är inne i en intensiv fas.

Byggnader flyttas eller rivs, nya byggs upp på annan plats.

Hur påverkas räddningstjänsten av det ständiga bygg- och flyttkaoset?

– Det är inte många lugna stunder på jobbet, konstaterar räddningschefen Thomas Winnberg.

Med sina 20 000 kvadratkilometer är Kiruna världens näst största kommun sett till yta. Släng in världens största, underjordiska järnmalmsgruva och ett arktiskt klimat i ekvationen — och det blir tydligt att räddningstjänsten hade sin beskärda del av utmaningar redan innan en av de största stadsomvandlingarna i modern tid.
– Jag tror att vi har jättemycket att göra jämfört med de flesta andra räddningstjänster, hela tiden. Men framförallt de senaste två åren, säger Thomas Winnberg.

Det vill säga sedan Kirunas gamla centrum officiellt började avvecklas, i samband med att den nya stadskärnan invigdes tre kilometer österut.
Året innan hade brandstationen rivits och ersatts med en ny på annan plats.
– Den tidigare brandstationen rasade bokstavligen ihop under en längre tid. Problemen började långt innan den stora skakningen kom 2020, minns räddningschefen.

Han syftar på det största gruvskalvet som hittills mätts upp i Sverige, 4,2 på Richterskalan, orsakat av sättningar i berget till följd av gruvbrytningen.
Innertaken på brandstationen släppte, hyllor med sportpriser rasade, sprickorna i väggarna blev ännu större.

Ingen person kom till skada i skalvet.
– Det var ren tur att det hände på natten när gruvan var nästintill tom.

Delar av brandstationens fasad reglades upp för att inte tegel skulle släppa från väggarna. Byggnaden besiktigades var fjortonde dag tills den nya brandstationen stod klar.

På platsen där den gamla låg finns numera bara en stor grusplätt med utsikt mot gruvberget Kiirunavaara.
Den befintliga stationen hittas nära Kirunas nya centrum och är en ändamålsenlig och modern brandstation. Här fick de anställda säga sitt, både gällande faciliteter och läge.

Det sistnämnda var dock lite av en chansning eftersom man vid byggtillfället inte visste var vissa delar av staden skulle hamna. Exempelvis sades att marken vid foten av det gamla gruvberget — numera skidbacken — Luossavaara, med vacker utsikt över fjällen, var för dålig för att bygga på.
– Så vi valde att bygga brandstationen i andra änden av stan, nära nya centrum. Sedan byggdes de första nya bostäderna ändå vid Luossavaara. Då tänkte man ”skojar ni? Ska husen främst byggas där, då ligger vi jättedåligt till”, säger räddningschefen med ett skratt.

Men så blev det alltså inte. I dag hittas majoriteten av de nya husen i närheten av nya centrum och många av de runt 6 000 personer som berörs av samhällsförvandlingen har redan flyttat in.
Totalt handlar det om cirka 3 000 bostäder och 450 000 kvadratmeter offentliga och kommersiella lokaler.

Överallt i stan syns nybyggnationer, avspärrningar och blivande rivningskåkar.
– Jag blir irriterad varje morgon när jag kör fel, utbrister Thomas Winnberg.

Han säger det dock med hjärta, för som han påpekar: utan gruvan, inget Kiruna.
– Äldre personer menar att det alltid varit stadsflytt i någon mån här. På 70-talet började stadsdelen Ön närmast gruvan att avvecklas och 2006 stängdes den helt. Folk är rätt krassa, de accepterar läget.

Thomas-Winnberg2.jpgKirunas nya stadskärna invigdes för två år sedan men arbete pågår än.

En stor del av räddningstjänstens arbete har de senaste två åren bestått av att åka runt och se till att det går att komma fram till olika platser. Thomas beskriver läget som stundtals kaosartat.
– Kommunen har till exempel lagt ny beläggning på varenda gata och det blir ofta akuta grävningar någonstans. I dag fick vi höra att det inte går att komma fram till den nya gymnasieskolan, så det måste vi åka och kolla på. Till slut blir det en utopi att tro att man ska kunna ha koll på allt, det måste ju vara till någon sorts grad.

Än har det inte hänt att räddningstjänsten inte kommit fram ordentligt vid larm, däremot har det blivit några omvägar som inte nämnbart påverkat insatsen.

Stadsflytten innebär också en aldrig sinande ström av samråd, tillståndshanteringar och tillsynsfrågor. Vid så gott som allt som byggs är räddningstjänsten med och tittar på brandskydd med mera.

Hela brandstyrkan på 29 personer är involverad i dessa uppgifter.
– Funkar de nya brandpostsystemen? Vet ni att ni måste måla om husen med brandskyddsfärg vart sjunde år? Nya byggnader behöver insatsplaner, remisser ska besvaras. Förhandlingarna med Mark- och miljödomstolen är många och långa. Nyss var jag på samråd med Trafikverket om dragningen av järnvägen till nya centrum. Vi måste helt enkelt vara med överallt.

Eftersom gruvverksamheten ständigt expanderar tillkommer även många arbetsuppgifter kopplade till det, bland annat olika insatsplaner och tillståndshantering gällande brandfarliga varor.
Gruvdriftskoncernen LKAB har visserligen egna industribrandkårer, men insatserna leds av den kommunala räddningstjänsten.
– Bara under jord har Kirunagruvan 50-60 mil asfalterad väg, där nere är den kommunala räddningstjänsten chanslös när det kommer till att hitta. Utan ett nära samarbete med industribrandkåren hade det aldrig funkat, säger Thomas Winnberg.

Finns det arbetsuppgifter som får stryka på foten när stadsflytten och gruvverksamheten tar så mycket resurser?
– Självklart kunde vi ha gjort mer av annat, men jag uppfattar det inte så. Det är inte många lugna stunder på jobbet – och så tycker jag att det ska vara. När stadsflytten är klar kommer väl personalen bli uttråkad, ha ha. Å andra sidan är frågorna kring det civila försvaret bara i startgroparna, så det kommer nog aldrig saknas arbetsuppgifter …

Räddningschefen hoppar in i bilen och bjuder på en guidad tur genom såväl gamla som nya Kiruna. Vägen är på flera håll i dåligt skick på grund av markrörelser från gruvan.

Thomas visar hur gruvområdet expanderat; var det tidigare stått bostäder och kommunala byggnader; vilka kulturhistoriskt värdefulla hus som har eller ska flyttas; hur de nya bostadsområdena ser ut; hur vägar byggts om och vilken väg kyrkan — stadens kanske mest karaktäristiska byggnad — ska färdas när den körs till sin nya plats vid kyrkogården nästa år.
– Här bodde jag, i en hörnlägenhet med utsikt över Kebnekaise. Jag har redan behövt flytta en gång och kommer nog behöva göra det igen. Gränserna ändras hela tiden.
Av hans forna hem finns inget kvar och resten av kvarteret går snart samma öde till mötes.

Nära grusplätten där brandstationen tidigare stod ligger värmeverket. Det ska också byggas upp på annan plats framöver.
Thomas Winnberg berättar om när värmeverket hade en läcka en vinter för några år sedan. Vattnet rann ut men man visste inte var. Räddningstjänsten åkte runt i hela stan för att leta.
– Först när isen började tina i sjön här intill, förstod vi att rören gått av under värmeverket och vattnet rann ut i sjön. Tekniska verken har hela tiden hävdat att läckan berodde på markrörelser.

Sveriges nordligaste stad är onekligen en speciell plats att leva och arbeta på.
Själv har stockholmaren Thomas Winnberg bott i Kiruna i 15 år och uppskattar närheten till fjällen och hur enkelt det är att komma in i gemenskapen.
– Min första känsla när jag kom hit var att alla är otroligt gästvänliga. Det gör också att det blir lätt att samverka i jobbet: bara var trevlig och släpp in folk som ringer på. Då slipper man startsträckorna som finns på många andra ställen.

Som ny i rollen tog Thomas Winnberg bland annat tag i det förebyggande arbetet, ett område han beskriver som rejält eftersatt på den tiden. När prioriteringar behövde göras, hamnade ishotellet i Jukkasjärvi längst ner på listan. För hur stor är sannolikheten att det börjar brinna i ett hotell byggt av snö och is?
– Då fick vi förstås en kabelbrand där. Brandstyrkan som kom dit blev förvånad över hur rökfyllt det var.

Tillsammans med ishotellet och brandkonsulter gjordes proveldningar som visade att bränderna spred sig snabbt i bäddtextilierna.
Sedan dess har strategier tagits fram, och automatiska brandlarm installeras när en ny version av ishotellet byggs upp för säsongen i december varje år.

Bilresan genom Kiruna går vidare. På väg till nya centrumet stannar räddningschefen till vid gymnasieskolan, där ryktet sa att det skulle vara svårt med framkomligheten denna dag.
– Äh, det går ju bra att köra här. Till och med riktigt bra för att vara Kiruna!

Hus-flyttas.jpg
SJ-bebyggelsen i Kiruna är uppförd i karaktäristisk nationalromantisk stil. Byggnaderna klassas som kulturhistoriskt värdefulla och har därför flyttats. Foto: Kent Nilsson Sarri/LKAB

Kyrkan-Kiruna.jpgSedan juni 2024 är kyrkan stängd och förbereds för flytten. Friläggning av kyrkogrunden är påbörjad. Kyrkan ska flytta till den nya centrumkärnan, strax öster om nuvarande Kiruna kyrkogård.

Centrum-Kiruna.jpgByggnationer pågår överallt i stan.

Stadsflytten

  • 2004 blev det känt att Kirunas centrum skulle komma att påverkas av gruvverksamheten och behöva flyttas.
  • 1 september 2022 öppnade centrumhandeln i de nya handelskvarteren, cirka tre kilometer öster om stadens gamla centrum.
  • Planen är att den gamla stadskärnan ska vara avvecklad 2035.
  • Redan har flera av de omkring 6 000 människorna som berörs av samhällsomvandlingen flyttat. Cirka 3 000 bostäder och totalt cirka 450 000 kvadratmeter offentliga och kommersiella lokaler omfattas.
  • Statliga gruvdriftskoncernen LKAB kompenserar alla som måste flytta, antingen med pengar eller ny bostad/lokal på ny plats.
  • En samhällsomvandling pågår även i Malmberget utanför Gällivare. Viktiga samhällsfunktioner och bostäder flyttas till Gällivare, fem kilometer  söderut. Cirka3 200 människor berörs.
  • LKAB har hittills lagt ut och reserverat över 30 miljarder kronor för samhällsomvandlingarna av Kiruna och Malmberget. LKAB står för alla kostnader som orsakas av gruvbrytningen. ”Det kommer att bli fler miljarder, men vi har inte kommunicerat någon siffra”, säger LKAB:s presschef.

Räddningstjänsten Kiruna

  • Antal heltidsanställda: 29 i operativ tjänst, varav nio kvinnor. Under 2025 är planen att brandstyrkan ska utökas från minst ett befäl och fyra brandmän dygnet runt till en insatsledare, en styrkeledare och fyra brandmän.
  • Stationer: Heltidsstation i Kiruna, deltidsstationer i Svappavaara och Vittangi. Värn i Övre Soppero, Lannavaara, Karesuando, Kuttainen, Abisko och Riksgränsen.
  • Täcker: Cirka 20 000 kvadratkilometer, en yta större än Skåne, Halland och Blekinge ihop. Samarbetar frekvent med Norge och Finland samt Pajala och Gällivare. ”Inträffar något större tar vi in all ledig personal vi får tag på, annars funkar det inte. Många bränder i stugor långt ifrån farbara vägar hinner vi inte fram till innan det brunnit klart. Då är det ingen idé att åka om det inte finns andra skäl, till exempel personskador”.
  • Vanligaste insatserna: Trafikolyckor längs E10. ”Gruvtransportbilarna kan väga 90 ton, så där kan det bli en del allvarliga olyckor”.