Dörrar gick inte att öppna - boende tog sig inte ut

Utredaren Sandra Hedqvist beskriver i utredningen bakgrunden till hur denna situation uppstod och vad som kan och bör göras för att en liknande händelser kan undvikas.

Den aktuella byggnaden är ett flerbostadshus med sex lägenheter på varje plan. Dessa har sina lägenhetsdörrar ut mot en hisshall och utrymning sker sedan via ett avskilt trapphus, ett så kallat Tr2 trapphus.

Både trapphuset, hisshallen och hisschaktet är egna brandceller, avskilda från lägenheterna. Hisschaktet har försetts med brandgasventilation eftersom hissdörrarna, som är av teleskopsmodell, inte sluter helt tätt ut mot hisshallen på respektive våningsplan.

Alla lägenhetsdörrar samt entrédörrar är utåtgående i utrymningsriktningen.

Efter ytterligare utredning har det fastställts att det var brandgasfläkten i hisschaktet som orsakade problem att öppna dörrarna. Brandgasfläkten startade då en detektor utlöstes, troligen på grund av rökning.
När den kraftigt överdimensionerade brandgasfläkten aktiveras blir undertrycket, på grund av läckaget via teleskopdörrarna, efter en stund så stort att dörrar blir svåra att öppna. Detta framför allt på grund av att lägenhetsdörrarna trycks utåt så att fallkolven trycks fast i slutblecket.

De boende ringer SOS och berättar att de inte kan komma ut ur sina lägenheter. Räddningstjänsten larmas ut och när de träffar en drifttekniker på platsen meddelar denna vad problemet är och att hen stängt av det aktiva systemet. Hen berättar också att det inträffat förut och menar att det är ett vanligt problem i nyproducerade fastigheter.

Enligt relationsritningarna har fläkten en kapacitet på 2 000 liter per sekund, vilket stämmer med brandskyddsdokumentationen som också anger att den klarar 300 grader Celsius i minst 30 minuter. Enligt uppgift från en drifttekniker har de dock en faktisk kapacitet på 2700 liter per sekund.

I brandskyddsdokumentationen framgår det inte att dörrarna för utrymning uppfyller det krav som ställs i Boverkets byggregler på öppningskrafter.

Verifiering av brandgasfläktarna med hänsyn till krav på öppningskrafter vid dimensionering av systemet fanns inte heller.

Utredaren skriver att det framgår att det finns utmaningar med att dimensionera fläktar då det inte finns realistiska värden för läckage i moderna byggnader. Särskilt utmanande är det för slutna utrymmen som inte har kontakt med ytterväggen. De schablonvärden som oftast används i dag baseras på provtryckningar för byggnader som är byggda runt 1980-talet.

Efter att utredningen färdigställdes har det också fastställts att även dimensionering av fläktens kapacitet gjorts via schablon och att det saknades verifiering av den.

Utredaren har inte heller hittat någon dokumentation på att öppningskrafterna på dörrarna har kontrollerats i samband med att brandgasfläktarna testats i slutskedet av byggnationen.
Brister finns också i kontroll och underhåll av brandgasfläktarna och testning av aktiveringen av dem.

I samband med utredningen konstateras att fläkten gav ett så högt tryck på dörrarna som motsvarande cirka 80 kilo, att jämföra med den maximalt tillåtna kraften på 15 kilo. Det konstateras också att det endast erfordras ett flöde på 800-1 600 liter per sekund beroende på utformningen för att säkerställa den avskiljande förmågan mellan hisshallarna.

Det flödet skapar ändå ett för högt tryck och för att komma till rätta med det höga trycket installerades ventiler i entrén, kopplade till trapphuset och hisschaktet.

Utredaren rekommenderar också fastighetsägaren att utföra årliga kontroller för fläktarna och att se över resten av byggnadsbeståndet för att undvika liknande problem.

Utredaren föreslår också bland annat att Uppsala brandförsvar genomför tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor i andra fastigheter där liknande problem kan finnas.