Vänta inte på pengar – agera nu

– Vi har inte fått pengarna än, men behöver göra det vi kan. Kan vi inte köpa in matransoner för tre månader så kan vi kanske köpa för ett par veckor, sade Camilla Dahlén, räddningschef i Eskilstuna.

Försvaret rustar, centrala myndigheter hakar på. Och kommunerna släpar efter. Det är så många på lokal nivå känner det.

– Det är rätt att länsstyrelserna bygger upp civilområden. Där det tidigare var två personer på länsstyrelserna som ställde frågor till oss är det nu 20. Men vi anställer inga fler. Vi börjar komma till en nivå där vi inte hänger med, det blir lite otakt, sade Peter Arnevall, förbundsdirektör vid Storstockholms brandförsvar.

Han kommenterade den särskilda satsningen för ett år sedan då 140 miljoner skulle gå till kommuner och regioner.

– Men av den summan gick 70 till länsstyrelserna. Det blev inte så mycket pengar kvar. Våga ge oss lite mer medel, några hundra miljoner till kommunal räddningstjänst så vi kan börja ta de nästa stegen, uppmanade Arnevall politikerna.

Men det går att sätta spaden i marken även om pengarna saknas. Eller man måste, konstaterades det.

– Även om det är en tioårsplan på de dimensionerande planeringsförutsättningarna som MSB föreslagit så är det i sammanhanget inte så lång tid. Vi har i vår kommun jobbat i fyra år med att få till en beredskapscistern för drivmedel. Vi är inte där än, men på god väg. Har vi inte alla pengar kan vi ändå fixa delar av drivmedelsreserven, sade Camilla Dahlén.

Hon ansåg också att i prioriteringarna behöver man riskera vissa saker.

– Vi riskar att det inte kommer så mycket bygg- och plan-​ärenden, därför offrar vi en tjänst som förebyggande brandingenjör och satsar istället på en beredskapssamordnare. Annars hinner vi inte jobba med de här frågorna.

Patrik Perbeck, ställföreträdande avdelningschef för räddningstjänst och olycksförebyggande på MSB, höll med.

– På MSB riskar vi de kurser vi har i hantering av oexploderad ammunition. Där finns ingen finansiering, men tror det kommer lösa sig på något sätt. Vi gör det här för att förberedda oss själva. Kurserna måste vi ha, nu testar vi olika koncept och möter olika målgrupper för att se vad som funkar.

Det är bra att öva på att prioritera, vad som händer när saker prioriteras bort, ansåg Peter Arnevall.

– Det är intressant att tänka de tankarna. Om kriget kommer kan vi inte rädda alla. Kommer vi hålla på med rökdykning på Stockholms gator då? Nej, absolut inte.

Lars-Göran Uddholm, räddningschef på Gotland, förde tankarna tillbaka till skogsbränderna 2018 då räddningsresurser flyttades dit behoven var störst.

– Vi övar, tränar och bygger upp nya system. Men har du, Peter, övat nationell prioritering sedan 2018? Det är en förmåga vi måste vidmakthålla, annars kommer vi vara ringrostiga, sade Uddholm.

– Jag ser fram mot inbjudan från någon lämplig myndighet, svarade Arnevall.

Patrik Perbeck tog emot passningen:

– Ni är inne på en klok fråga. Absolut något som borde sättas upp på listan över att utveckla och testa relativt snart.

Förberedelser för höjd beredskap har också ett mentalt perspektiv. Arbetsuppgiften kan vara den samma, förutsättningar helt andra.

– Vi måste ställa in oss på vad krigets brutalitet innebär. Den dimensionerande motståndaren är Ryssland som struntar i mänskliga rättigheter, krigets lagar. De skjuter medvetet på räddningstjänst och ambulanspersonal, utsätter brandstationer och hjälporganisationer för direkta attacker. Det innebär en konsekvens för hur vi behöver tänka när vi bygger upp beredskapen. Och hur får vi med oss resten av samhället?  Är handlarna beredda att fortsätta leverera mat under sådana förhållanden? funderade Peter Arnevall.