”Symbolvärde med två kvinnor i högsta ledningen”

Det borde väl egentligen inte behöva väcka uppmärksamhet, men det gör det: Räddningstjänsten Dala Mitts nya styre.
Det är fortfarande relativt ovanligt med tjejer i yrket över huvud taget, så när den högsta ledningen nu består av två kvinnor blir det förstås en snackis.

Och det välkomnar räddningschefen Maja Norling och förbundsdirektören Katarina Mowitz.
– Det har enbart varit positiva kommentarer, sedan är detta en konservativ bransch där man undrar ”men hur kan du, utan utbildning inom detta?”, men det handlar inte om att jag är kvinna, säger Katarina Mowitz och tillägger att hon kommer från en annan konservativ värld, nämligen skogsnäringen.
– Jag har fått mycket hejarop, berättar Maja Norling. ”Vad kul att du visar vägen” – de tycker att det är coolt.

Medan Katarina Mowitz roll som förbundsdirektör har ett övergripande ansvar med fokus på budgetfrågor och kontakt med politiken kommer Maja Norling, som tidigare varit tillförordnad räddningschef, att vara operativt ansvarig för verksamheten i fem kommuner i Dalarna med tre heltidsstationer, rib-styrkor och värn.
– Mer vinklat mot lagstiftning, att upprätthålla en viss förmåga och hur vi ska formera oss, förklarar hon.

Katarina Mowitz och Maja Norling arbetar i förbundets alla fem kommuner men vi träffas på stationen i Falun där det hänger en tavla på väggen med rader av foton på medarbetare.

Också i Dala Mitt är det få kvinnliga medarbetarna och om det har någon betydelse att just två tjejer styr så är det möjligtvis i symbolvärdet, menar Katarina Mowitz.
– Att det faktiskt är möjligt, även i andra organisationer. Och för att få fler som inte är den traditionella stereotypen för en brandman att söka sig hit, för det behövs om du ska utveckla räddningstjänsten. På så vis är det viktigt. Det är inte en könsfråga överhuvudtaget utan handlar om förmåga och vad man kan bidra med. Vi har en jätteutmaning i att räddningstjänsten inte speglar det svenska samhället. Punkt, utbrister Katarina Mowitz engagerat.

Hon berättar att en vilja att ge tillbaka till samhället var en av de saker som lockade henne till räddningstjänsten. Inom Dala Mitt finns dock ingen särskild strategi för att locka fler ”o-stereotypa” medarbetare.
Bara genom att vara annorlunda hoppas man föregå med gott exempel, utan att göra en grej av det. Rekryteringsbehoven är stora även här, framförallt inom rib-styrkorna. Och även om det är bra med sökande till heltidstjänsterna finns orosmoln också där, enligt Katarina Mowitz.
– Nya regler för nattvilan som gör att schemat ändras till delade dygn och den höjda beredskapen som många kanske inte är helt bekväma med, säger hon.

Enligt Katarina Mowitz är den största förklaringen till att tjejer inte söker oftare, att de inte tror att de klarar av jobbet, och det är räddningstjänstens ansvar att visa att de har fel, menar hon.
– Det är en del av vårt uppdrag och ju fler tjejer man har ute på stationerna som är beredda att visa upp sig, om man säger så, desto fler blir sporrade. Det är jätteviktigt med förebilder och att vara synliga i områden där vi inte varit så synliga tidigare, bland första och andra generationens invandrare som kanske inte vet att det är möjligt att söka, ”va, går det? Det visste jag inte ens att jag får som kvinna”.

Omställningen är ett nötande och det kommer att ta 10-15 år att få en förändring, tror Katarina Mowitz, som även kan tänka sig att se över den stora vikt som läggs vid resultaten av fystesterna i dag.
– Räddningstjänsten är en fantastisk arbetsplats. Det är en förmån att få vara en del av samhället och hjälpa till. Alla kan vara med och som samhället ser ut behöver vi se olika ut. Kom och hjälp till – tjejer och killar!