Riskfyllt när gasbilar brinner

Räddningstjänsten Västs olycksutredare Ulrika Mårebeck har gjort en utredning med fokus på bland annat hur riskerna i samband med branden värderades och hanterades, under vilka kriterier räddningsinsatsen avslutades och varför en ny brand uppstod i fordonet efter att den första branden släckts.

Fordonet var en metangasbil som började brinna under färd.
Enligt föraren började det ryka från ventilationen och hen valde då att stanna . Vid denna tidpunkt kom det öppna lågor ur ventilationen.

Räddningstjänsten fick under framkörning information om att det rörde sig om en gasbil och räddningsledaren beslutade att släckning skulle ske på avstånd. Inget avstånd angavs dock.

Vid framkomst spärrades E6 av i båda riktningarna som säkerhet.
Fordonet var helt övertänt och räddningsledaren beslutade att låta det brinna en stund innan släckning påbörjades och meddelade att ingen personal fick befinna sig bakom fordonet under insatsen.

Insatsen delades upp i het zon (i direkt anslutning till fordonet) och varm zon (fram till placering av närmaste utryckningsfordon) med uttalade skyddsnivåer i respektive zon.

Under tiden som räddningstjänsten väntade på bärgare uppstod en ny brand i fordonet.

Utredaren bedömer att branden startade framtill i fordonet och spred sig till bagageutrymmet.

När räddningstjänsten kom till platsen var gastankarna troligen redan påverkade men det var oklart på hur många tankar som säkerhetsventilen löst ut.

Räddningspersonalen såg inte tankarna under släckningsarbetet och det är svårt att bedöma om släckningen lett till kylning, vilket kan ha medfört att utlösning av smältsäkringar fördröjdes.

Efter att den första branden släckts upplevde personalen inga pysande eller visslande ljud som kunde tyda på att någon av gastankarna läckte.
Ingen mätning med explosimeter skedde för att säkerställa detta och en möjlig förklaring till den andra branden är att komposittankarnas hållfasthet påverkades innan smältsäkringen gjorde det.

Under den andra branden såg och hörde räddningspersonalen tydligt hur flera av gastankarna löste ut och det blev synliga jetflammor.

Det läckage som eventuellt fanns efter första branden misstänks ha kunnat antändas av en flamma eller varma ytor i bilen.

Utredaren tar upp två framgångsfaktorer under insatsen:

• Snabbt beslut att stänga E6 i båda färdriktningarna.
• Användning av värmekamera som hjälpmedel vid gasflaskorna.

En av lärdomarna som tas upp i utredningen är att smältsäkringar kan lösa ut sent i förloppet även om fordonet är helt övertänt och har brunnit länge.

Den risk som räddningsledaren framför allt hanterade var risken för jetflammor bakom fordonet.

Men enligt räddningstjänstens interna utbildning för fordon med alternativa drivmedel ska insatser vara defensiva när livräddning inte är aktuellt, vilket inte följdes vid denna insats.

Räddningsledarens uppdelning av skadeplatsen i het och varm zon och beslut om skyddsnivå följde den interna utbildningen, men avstånden följde inte MSB:s vägledning ”Räddningsinsatser vid händelser med gasdrivna fordon”.

I vägledningen anges förbudsområde (15 meter runt bilen) och het zon för både scenario med jetflamma (25 meter runt bilen) och tryckskärls-​
explosion (50 meter).

Användning av explosimeter hade kunnat ge indikation på att ett läckage fanns efter första branden.

Efter den första branden beställdes en bärgare som skulle transportera bort fordonet.

Bärgningen drog ut på tiden vilket i detta fall var bra med tanke på den andra branden.

Vid bärgning av gasdrivna fordon efter bränder måste hänsyn tas till risk för en andra brand. Ett sätt att göra det på är att låta en sakkunnig kontrollera tankarna och ventilerna.

Det är också viktigt att räddningstjänsten informerar polisen om riskerna i samband med bärgning så att det kan föras vidare till bärgaren om räddningstjänsten lämnat platsen när bärgning sker.