Kränkningar även inom deltiden

För två år sedan gjorde Lena Grip och Stefan Karlsson, båda forskare vid Karlstads universitet, en mycket uppmärksammad enkätstudie på dem som studerat Skydd mot olyckor, SMO, och påbyggnadsåret i räddningstjänst för brandingenjörer, RUB.

Nu har de gjort en liknande studie om arbetsförhållanden för räddningspersonal i beredskap, deltidsbrandmän, också den initierad och bekostad av MSB.

Samtliga 4 858 personer som under åren 2010-2020 gått igenom utbildningarna Räddningsinsats eller uppföljaren Grib fick enkäten. Lite mindre än 20 procent svarade.
– Vi har ingen riktig förklaring till varför det är så låg svarsfrekvens, mer än att vi märker av en allmän enkät-
trötthet, säger Stefan Karlsson.

Bortfallet gör att svaren måste tolkas med viss försiktighet. Men närmare 1 000 personer har svarat och både könsfördelning och geografisk spridning stämmer väl med ursprungsgruppen.

Av dem som svarat är en lägre andel kvinnor än män i dag deltidsbrandmän, cirka 50 procent av kvinnorna och 70 procent av männen.

27 procent av kvinnorna och 7 procent av männen säger att bristande jämställdhet är en bidragande orsak till att de har slutat. Det är betydligt lägre siffror än i enkäten till SMO- och RUB-anställda där 57 procent av kvinnorna och 22 procent av männen angav bristande jämställdhet som skäl till att välja bort räddningstjänsten.

28 procent av kvinnorna och 3 procent av männen som i dag jobbar som deltidsbrandmän säger att de själva har blivit utsatta för kränkningar. Bland de SMO- och RUB-utbildade kvinnorna var siffran hela 57 procent.
– Även om det verkar vara bättre i deltidsorganisationerna så måste arbetsgivarna ta problemen på allvar. Kränkningar är förstås ett problem för var och en som drabbas. Och varje person som slutar av den anledningen kan bli en negativ ambassadör för uppdraget, säger Lena Grip.

En del har slutat för att lönen varit för dålig, andra för att de flyttat eller för att familjelivet påverkas negativt, men det viktigaste skälet till att sluta för både kvinnor och män är att man har bytt jobb.
– Ibland är det ganska små förändringar, som att det nya jobbet ligger någon kilometer längre bort så att man inte längre klarar inställelsetiden.

En majoritet av dem som slutat, både kvinnor och män, skulle gärna börja igen om det vore lättare att kombinera med det huvudsakliga jobbet, och med resten av livet. Trivseln är överlag stor, liksom känslan av att göra något viktigt för bygden.

Forskarna framhåller att organisationerna behöver bli mer flexibla och anpassa beredskapen till moderna människors liv.
– Ett exempel är att inrätta distansarbetsplatser på stationerna, och det finns utrymme för många fler kreativa lösningar.

Läs mer:

Stor andel kvinnor lämnar räddningstjänsten