Fredagsmys – då går larmet

– Det meningsfulla i det, den belöningen är väldigt stark. Nästan beroendeframkallande, säger han.

”Jag har tagit skydd bakom släckbilen. Runtomkring blinkar blåljuset mot trädstammarna. Min styrkeledare har sagt till mig att gå undan lite. Det jag nyss såg ska ingen människa behöva se. Och ändå – jag kommer få leva med det hela livet.”

Raderna ovan är ett utdrag ur boken ”Mellan blåljus och vardag: en brandman berättar” där författaren Christian Svahn, 43, berättar hur det är att vara brandman på deltid. Vilket han själv är.

– Majoriteten av larmen i boken bygger på egna upplevelser, men kollegor från hela Sveriges har också skickat in sina berättelser som jag sedan skrivit om, säger han.

Christian Svahn har några deckare och en barnbok i bagaget. Förlaget undrade om han ville testa att skriva en biografi om yrket som deltidsbrandman.

Det ville han. Ge en inblick bakom kulisserna lockade.

– Det unika med att vara deltidsbrandman är att man kanske sitter hemma och käkar tacos med familjen på fredagskvällen, några minuter senare är man i ett vardagsrum och försöker återuppliva någons älskade make. Jag vill lyfta fram de dramatiska skiftena i vardagen, där vi lever våra liv som vanligt men plötsligt kanske är mitt i någon människas mest dramatiska stund i livet.

Han har varit lärare och fastighetsmäklare, men är numera författare på heltid. Och så då brandman hemma i Rimforsa, Östergötland. Där har han klätt på sig larmstället i åtta-nio år, är styrkeledare sedan något år tillbaka.

För deltidsbrandmän på en mindre ort – Rimforsa har
2 300 invånare – kan ett larm vara utmanande på flera sätt, det är inte ovanligt att den drabbade är bekant.

– I bokens första kapitel är det exakt så. Man vet inte vad som väntar, men någon i bilen vet att mormor eller liknande bor i huset. Man kan också ha varit på larm under fredagskvällen och på lördagsmorgonen möter man den drabbade vid mjölkdisken på Ica. Det är speciellt med att jobba på en liten ort.

Bokens 120 sidor tar även lite mer informativt upp hur räddningstjänsten i Sverige jobbar, hur man utbildar sig till brandman. Men de flesta kapitel utgår från larmen.

– Jag har skrivit om alla berättelser och anonymiserat personer för att ingen ska kännas igen.

De enda han kan prata ut med om egna upplevelser är de kollegor som varit med.

– Vi är med om en del hemska saker. De jag åker med på larm kan vara personer jag aldrig övat med, kanske knappt sett på ett halvår. Men vi är bra på att ta hand om varandra.

Christian Svahn konstaterar att det bygger band till de personer han delar upplevelser med, till viss del även till deras familjer eftersom de utsätts för samma logistiska utmaningar när larmet går.

– Då har hela familjen beredskap.

I ett kapitel beskrivs en trafikolycka. Två personer satt utanför bilen, men brandmännen fick ingen kontakt med dem, ingen information om de var skadade.

– En av mina kollegor sa att de nog är döva. Han jobbar som dövtolk och kan teckenspråk. När han använde det fick vi kontakt med dem. Hans ordinarie jobb behövdes väldigt tydligt på skadeplats. Det är lite häftigt.

Problemet att rekrytera och behålla deltidsbrandmän är välkänt. Christian Svahn hoppas hans bok kan hjälpa till.

– Faktiskt gör jag det. Jag vänder mig till mina kollegor vars gemenskap jag är stolt över att vara en del av, till familjer och arbetsgivare som tillåter den här vardagen. Och jag hoppas att kommuner och räddningstjänster kan använda boken som en introduktion till alla som är nyfikna på yrket.

• Biografin ”Mellan blåljus och vardag: en brandman berättar” är utgiven av Idus förlag, finns i webbshopar. 120 sidor, 199 kronor. En ljudbok är på gång.

Tävling

Gå in på Tjugofyra7:s
Facebook-sida för att vinna böcker av Christian Svahn.