Alla klarar en större olycka bättre i dag

Kravet på att ständigt ha en övergripande ledning infördes 2022. När Västernorrland och Jämtland under året samordnas finns 18 ledningssystem i landet.

Men även om systemen är på plats finns det arbete att göra inom dem.
Därför har MSB genomfört träffar med huvudsyfte att ge kunskapsstöd och att räddningstjänster ges möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Den senaste workshopen genomfördes i Rosersberg.

ELS-handboken (enhetligt ledningssystem) är 404 sidor tjock, innehållet ska begripas och omsättas.

– Det är viktigt att inte alla sitter på sin kammare och försöker tolka innehållet, utan att vi gör det tillsammans. Det är framgångsfaktorn, säger Per Delhage.

Han konstaterar att man kommit olika långt.

– Insikten om det finns också. Det finns de som redan haft ledningssystem i många år, medan andra är mitt i en sammanslagning eller ett byggande. Men ingen är klar, och blir det heller aldrig.

Utvecklingsarbetet är kontinuerligt.

En av de stora frågorna när systemen skulle formeras var att ha storlek att klara de svåra händelserna och samtidigt inte tappa det lokala perspektivet och närheten till de små olyckorna.

På flera håll valdes att bilda något mindre system som vid behov kunde slås samman med närliggande system för att öka slagkraften.

Har MSB någon uppfattning om hur många system det bör vara i landet?

– Nej, faktiskt inte. Jag tror det blir uppenbart om något år, eventuellt vid tillsynsbesök. Då kommer vi kanske, jag säger kanske, se att något system är för litet och inte uppfyller lagstiftningen. Samtidigt är närheten superviktig.

Erik Cedergårdh, Storgöteborg och verksam i projektet, har ingen uppfattning om storlek och tycker debatten varit förenklad med ett uppifrån-perspektiv om hur många system det ska vara. Det funkar inte, anser han, eftersom förutsättningarna är så olika.

– Det vi vill stimulera med workshopen är att tänka till. Om man exempelvis blivit väldigt stora måste man kanske ha ytterligare en ledningsfunktion för att brygga över att man blivit just stora. Lagstiftningen säger att ni inte får bli för små, men inte heller för stora, säger Cedergårdh.

Delhage konstaterar:

– När man pratar om att inte tappa lokala perspektiv – avstånd handlar inte bara om mil utan även om mentala avstånd.

Han ser kravet på övergripande ledning, där det kan innebära att vända på en kultur, som den generella utmaningen.

– Att inte bara larma ut resurser utan faktiskt kunna utöva ledning och uppföljning, det tror jag kan vara svårt för de som inte haft det för vana sedan tidigare. Tiden för larmet får inte prioritera vem som får hjälp, utan behoven.

Erik Cedergårdh:

– Vi får inte glömma målbilden. Vi ska bli bättre på komplexa olyckor, samtidiga olyckor, men utan att hanteringen av vardagsolyckorna försämras. De är lika viktiga, utifrån den hjälpsökandes perspektiv.

MSB startade ELS-projektet 2019. Satsningen har varit omfattande, med en budget på 7,5 miljoner per år och avtal med drygt 30 personer från landets räddningstjänster som medverkat i arbetet. Efter fem år ska projektet avslutas vid årets utgång.

– Men vi måste fortsätta stödja utvecklingen och ska se över var behoven finns. Var har vi grävt tillräckligt och var behöver vi gräva djupare? De tolv regionala utvecklingsledarna är vi ganska säkra på att vi vill fortsätta med. Nu kommer också höjd beredskap som vi måste ta tag i, vi kommer i år starta ett arbete med ledning under höjd beredskap, säger Per Delhage.

Någon har sagt att kravet på större ledningssystem är största förändringen sedan hästarna byttes ut mot automobiler. Per Delhage sträcker sig till att det är den mest omfattande kursändringen sedan lagen om skydd mot olyckor kom 2004.

– Och det har sedan 2018 gått oerhört fort från utredningarna till propositionen och lagkravet. Förändringarna kommer ta flera år att få på plats.