”Accepterar inte att det går ut över familjen”

Stephanie Pizzignacco har varit brandman i tio år, sambon Nisse Eriksson i tolv. De senaste ett och ett halvt åren har arbetsplatsen varit stationen i Kallerstad, Linköping.

Fram tills nu har de haft en vardag som visserligen skiljt sig från många andras, men som passat dem.
– Det har fungerat klockrent med dygnen eftersom det går att jobba helt dygn eller dela upp det i två. Vi har aldrig vabbat, sjukskrivit oss eller varit föräldralediga eftersom vi bytt och täckt upp för varandra, berättar Nisse.

Hittills har de jobbat varannan helg. En av dem har tagit fredags- och söndagspasset, medan den andra kört lördagspasset. På så sätt kunde alltid någon vara hemma med sönerna Collin, 6 och Charlie, 3.
– Vårt fredagsmys kan vara på en tisdag. Alla har sitt pussel och detta har funkat för oss.

I och med att de nya reglerna inte tillåter att brandmännen jobbar mer än 20 timmar i sträck, är det numera omöjligt för paret att få ihop livspusslet. Därför tog Stephanie Pizzignacco beslutet att begära tjänstledigt och börja som undersköterska på akuten. Trots att hon trivs på nya arbetsplatsen var det egentligen inget hon önskade.

Både hon och Nisse utbrister flera gånger att brandman är världens bästa jobb.
– Vi har alltid älskat att gå till jobbet och att sluta har aldrig slagit mig tidigare, säger Stephanie.

Nu upplevde hon att inget annat val fanns. Med en utbildning inom vården i ryggen var det enklare för henne än för sambon att göra ett snabbt karriärsbyte.

Det första schemaförslaget för räddningstjänsten som presenterades, innebar jobb tre av fyra helger. Paret skulle inte få en enda helg där båda var lediga, möjligheterna till gemensam sommarsemester minska drastiskt.
Det blev ramaskri och förslaget skrotades.

Nu är ett nytt schema klubbat som innebär jobb varannan helg likt tidigare för Nisse, men med vad de beskriver som rörigare tider och svårigheter att byta med varandra.
– Det gör det svårt för brandmännen att få ihop vardagen. Personalstyrkorna är redan på minimum, att flexa ut en timme för ett föräldramöte är omöjligt. Ofta har man hittat en kollega med ungefär samma liv som en själv som man kan byta med. Många av våra kollegor är ensamstående föräldrar och behöver pussla. Nu har de kanske inget annat val än att säga upp sig, säger Stephanie.

För egen del innebär det bland annat att Nisse har svårt att fortsätta vara hockeytränare för barnen i samma utsträckning och att familjelivet över lag blir lidande.
– Själv ska jag lägga schema på akuten men de vet fortfarande inte vilket pass Nisse ska gå på i februari. Hoppas ledningen kan vara barnvakter, för vem ska ta hand om våra barn? Det är inget annat än kaos, fortsätter Stephanie.

Paret Pizzignacco/Eriksson är besvikna, ledsna och arga, både på egna förbundet Räddningstjänsten Östra Götaland som enbart kommer söka dispens för sommaren, och på SKR, Kommunal och Sobona som de anser har vantolkat EU-direktivet.
– Det är egentligen inte EU-reglerna som ställt till det, utan det har gjorts lokalt i Sverige. Räddningstjänsten kan undantas från kraven. Brandmännen i Bryssel jobbar dygn, så jag tror att vi också skulle få igenom det, säger Stephanie.

Hennes sambo fyller i:
– Det blir en parodi att de som ska åka ut och släcka om EU-parlamentet börjar brinna kan få kliva upp ur sängen efter 22 timmar på jobbet och göra ett kanonjobb. SKR och Kommunal säger att de nya reglerna är för vår skull men de gör snarare att vi får mindre vila.

När Stephanie Pizzignacco blev tillfrågad att diskutera de nya reglerna i tv tillsammans med Ambulansförbundet, tackade hon ja med villkoret att en representant för SKR skulle vara där och svara på hennes frågor. Det blev det ingenting med.
– Vi upplever att de gömmer sig, trots att vi är 5 000 brandmän som skriker.

Konsekvenserna är de säkra på kommer bli stora. Inte minst för tredje man om det blir massflykt från räddningstjänsten. Paret nämner övning som inte blir av eftersom inget skift kan täcka upp, om viktig kompetens och erfarenhet som försvinner, obefintlig upplärning för nya brandmän, ett civilt försvar som inte kan byggas upp enligt plan, ännu större svårigheter att rekrytera, konkurrenssituationer mellan stationer och så vidare.
– Vi har sagt högt och tydligt att man inte ska koncentrera sig på att rekrytera nya. Vi börjar med att behålla dom som finns, vi börjar i rätt ände, säger Nisse med eftertryck.

När Stephanies tjänstledighet går ut innan jul kommer hon inte gå tillbaka till räddningstjänsten.
Även Nisse överväger att sluta. Han har tidigare drivit bilverkstad och är öppen för att återta det spåret. Han har också kommit in på Polishögskolan.

– Jag vet inte vad som krävs för att få en förändring. Vi brandmän på golvet har gjort allt vi kunnat. Det är märkligt att inte ledningen eller någon arbetsgivarorganisation krigar för vår skull. Kanske behöver allmänheten gå ut och strejka åt oss eftersom vi inte får göra det själva, säger Stephanie.
– Brandmännen har accepterat många förändringar genom åren, men när det går ut över familjen accepterar vi det inte längre.

Facket: "Vi står väldigt långt ifrån varandra"

Förbundsdirektören medveten om kritiken

Räddningschefer vill riva avtalKommunal kräver möjlighet till dygnspass utan dispens

Frågan om dygnsarbete uppe i riksdagen

MSB: ”Viktigt att hitta lösningar”