”Det slår allt annat jag upplevt”

Bohuslänningen Patrik Eld fotograferar natur i allmänhet och fåglar i synnerhet. Han beskriver det som sin stora passion i livet.
Sommaren 2015 var han ute på havet för att leta efter stormfåglar när luften oväntat fylldes av måsar och trutar. Plötsligt fick Patrik syn på tre späckhuggare intill båten: en hona, hane och en liten kalv. De hade rört upp sill och makrill som fåglarna var efter.
– Det slår allt annat jag har upplevt. Sedan dess har jag varit ute med båten året runt och letat efter späckhuggare, berättar Patrik.

Han utgår från Lysekil och rör sig sedan i en triangel mellan Marstrand i söder, Väderöarna i norr och Skagen i väster. Grindvalar, vikvalar och inte minst tumlare har han fått syn på. Späckhuggarna lät däremot vänta på sig.
Forskare tror att en flock späckhuggare blivit stationär i Skagerrak. Dessa brukar i regel siktas på svenska västkusten någon gång om året, oftast i maj eller juni, och då främst långt utomskärs.

Patrik konstaterar att mycket tid och tur ska till för att få se djuren, vilket gör upplevelsen ännu större.
– Det är något med mystiken – du vet inte när eller var, men att när de väl kommer så blir det otroligt pampigt och magnifikt.

Den 3 juni i år fick Patrik ett samtal från en granne som är yrkesfiskare. Späckhuggare var synliga vid ankringsplatsen för oljefartygen som ska till raffinaderiet i Lysekil.
Han skyndade sig dit och hittade flocken ganska omgående.
– I tre timmar följde vi efter när späckhuggarna rörde sig norrut, innan de i höjd med Hållö vek av snett västerut. Vi höll ordentligt avstånd – om de är nyfikna kommer de fram till dig.

Sammanlagt befann sig åtta späckhuggare runt och under båtarna.

Och nyfikna var de. Den här gången befann sig åtta späckhuggare runt och under båten. Patrik bedömer att den stora hanen var omkring åtta meter lång.

Han säger att han aldrig blev rädd, däremot tagen av stundens allvar på ett sätt han inte känt i något annat sammanhang.
– Tänk dig att du är långt ute till havs. Det är varmt och stilla, allt du ser är himmel och hav, och plötsligt bryts vattenytan av en ryggfena och du hör deras höga blåsljud. Det blir ett nästan overkligt skådespel. Man känner sig väldigt liten och som en del av naturen.

Den 3 juni i år fick Patrik Eld äntligen uppleva späckhuggare utanför Bohusläns kust. Foto: Patrik Eld

Mötet han väntat på i sex år blev så omtumlande att Patrik knappt kunde sova på natten.
Patrik Elds möten med späckhuggarna har resulterat i flera bilder som ställts ut på olika platser i Bohuslän. Bland annat går några att beskåda på
Preemraffs brandstation.

Genom att jämföra fenorna på fotografierna, såg han att den lilla späckhuggarfamiljen han mötte 2015 även var med i flocken han såg i år.
Under 2018 och 2021 har späckhuggarna synts ovanligt ofta utanför Bohusläns kust. De har en rutt som Patrik och hans likasinnade försöker lista ut.
– Det räcker inte med att ha sett späckhuggare en eller två gånger, jag vill ha mer. Jag kommer ta varje tillfälle i akt att fortsätta leta längs kusten och ute på Skagerrak.

Profil

Namn: Patrik Eld
Ålder: 50 år.
Bor: Lysekil.
Familj: Hustru, son och två bonusdöttrar.
Gör: Är brandman på Preemraff Lysekil, Sveriges största
oljeraffinaderi.
Motivation: 2005 drabbades han av en allvarlig cancerform som höll på att kosta honom livet. ”Efteråt ville jag inte vänta med saker längre. Så jag köpte både kamera och båt, något jag länge drömt om”. Sedan dess har han ägnat sin lediga tid åt naturfotografering.
Övrigt: Fler bilder finns på www.patrikeld.com