”Det är intellektuellt förolämpande”

Han har genom sitt yrke följt turerna med det avjoniserade vattnet sedan 2017. Som disputerad i organisk kemi är han förvånad över att det kunnat gå så här långt och hävdar att det är ren kemi att vatten — avjoniserat eller ej — inte kan lösa den här typen av föroreningar.

Däremot används avjoniserat vatten ofta i laboratorier för att skölja av disken eftersom det inte lämnar kalkfläckar.

– Men de egenskaper som företaget hävdar att vattnet har, att det under en viss renhetsgrad börjar bete sig fettlösande och tar bort smuts på ett visst vis, det har ingen hört talas om eller observerat tidigare. Då ska man komma ihåg att vetenskapsmän och kemister i 100-150 år dagligen har hanterat avjoniserat vatten. En sådan upptäckt skulle det vara Nobelpris-klass på, menar David Wensbo Posaric.
Han tillägger att det i ett sådant fall skulle behöva läggas fram rimliga teorier på var forskarna inom kemi och fysik tidigare tänkt fel, vilket inte gjorts.

David Wensbo Posaric

Även många andra forskare har under årens lopp kritiserat tvättmetoden. Bland annat skrev en forskargrupp från Kemicentrum i Lund ett brev till Energimyndigheten 2018, efter att myndigheten gett Swatab 2,9 miljoner i anslag. I brevet skrev de bland annat att de förutsätter att Energimyndigheten tar avstånd från projektet, vars ”grundläggande idé baseras på en pseudovetenskaplig föreställning att vattnets egenskaper förändras dramatiskt när joner och partiklar filtreras bort”.

Testet som räddningstjänsten i Kristianstad har gjort ger David Wensbo Posaric inte mycket för.

– Det är intellektuellt förolämpande att de kallar det för oberoende studier, när det enda oberoende som gjorts är själva analysen av givna tyglappar. När jag läser studien blir jag mörkrädd, det finns ingen insyn alls. Hur vet vi att den säljande parten inte klippte ut en extra sotig bit som de tvättade i vanlig tvättmaskin och en mindre sotig bit i tvättmaskinen med avjoniserat vatten? Tvättresultatet kan även bero på olika tvättprogram på maskinerna, menar han.

Hur anser du att testet borde ha gått till?
– Det man borde ha gjort var att ge ett oberoende testinstitut uppdraget att testa vilken metod som tvättar renast. Man bör dessutom bjuda in sina kritiker att ha synpunkter på det experimentella upplägget, så att alla parter innan experimentet börjar är överens om att det utförs på ett korrekt vis och kan acceptera resultatet vad det än blir.

David Wensbo Posaric har själv utfört en studie hos fastighetsbolaget MKB i Malmö, som använder sig av tvättmetoden. I experimentet, som övervakades av representanter från Swatab, tvättades fyra kilo tvätt på det tuffaste programmet med många sköljcykler. Resultatet visade att det ultrarena vattnet inte kan klassas som ultrarent från och med ögonblicket det kommer i kontakt med kläderna. Använda kläder innehåller salter och mineraler som inte kunde sköljas bort, utan som istället blandades med tvättvattnet. Dessutom verkar kläderna själva avge material under den mekaniska bearbetningen till den grad att vattnet upphör att vara ultrarent.

– Men ingen vill läsa publikationen och ta till sig den uppenbara kritiken i det. Jag tror att en relevant faktor är att ingen vill ses som miljöförnekare, som någon som häller tvättmedel i havet och dödar fiskar. Företaget rider på den vågen, säger David Wensbo Posaric.

Ett annat test som Swatab själva utförde 2014 genom Swerea, numera en del av forskningsinstitutet Rise, stödjer enligt David Wensbo Posaric farhågan att cancerogena partiklar kan lossna från utsidan av kläderna för att istället riskera att fastna på insidan.

– Detta är ytterligare en risk som behöver kollas upp noga. Det är en sak om folk väljer att tvätta vanliga kläder eller städa med vattnet, men när det senaste budskapet inom området är att brandmännen får mindre cancer av metoden, då fastnar skrattet i halsen.

Läs också

Revolution – eller rent omöjligt?

Företaget: ”Vetenskapen är tudelad”