Beredskap och integration i ett

– Jalla, jalla!
Khuzama Touma skyndar fram med den tunga brandsläckaren och slår snabbt ner lågorna som flammar upp gång efter gång när eftermiddagens första utbildningsgäng testar igenom utbudet av skum, pulver och dånande kolsyresläckare. Glada skratt, försommarsol och fågelkvitter avdramatiserar den brutala miljön på övningsfältet i Björshult där slitna containrar, kvaddade bussar och ett par gamla flygplansvrak ligger utspridda i dammet.

Att träna på handbrandsläckning är bara ett av momenten i den cirka 20 timmar långa utbildning som Nyköpings kommuns nya beredskapsvärn genomgår. Sjukvård, pumpkörning vid skogsbrand, livsmedelshantering och befälsstruktur är andra delar som ska göra de nitton deltagarna redo att öka räddningstjänstens förmåga i framförallt Nyköpings kommun. Det kan handla om skogsbränder eller andra samhällsstörningar där informationsbehovet är stort och där räddningstjänsten liksom många andra delar av samhället saknar verktyg för att kommunicera lika bra med alla invånare.
– Vi hade en förskola som brann och där många av barnen hade anhöriga som inte pratade så bra svenska, där kan jag tänka mig att beredskapsvärnet hade fått göra insatser. De är utrustade med reflexvästar och id-brickor med namn och foto som visar att de representerar Sörmlandskustens räddningstjänst, säger Sylvie-Ann Palm som arbetat som brandman i Nyköping i tio år och nu projektleder den nya satsningen.

Glänsande overaller packas upp ur kartongerna vid samlingen på övningsfältet. Deltagarna har också fått hjälm, handskar och en påse med ett nummer — deras utrustning ska förvaras på brandstationen i Nyköping men värnet ska kunna sättas in på andra platser som Gnesta, Trosa och
Oxelösund.
– Jag kommer att släcka eld och vara där jag behövs för att finnas tillgänglig på olika sätt — socialt, och för att hjälpa polisen eller brandmännen, säger Khuzama Touma som kom från Syrien 2004 och kränger på sig brandkläderna.
– Det känns roligt och spännande — vi är alla ansvariga för vårt samhälle och för att skydda varandra!

Många av de nära 170 personer som sökte till värnet bor i så kallade utsatta områden, berättar Sylvie-Ann Palm.
– Vi har en fantastisk kompetens och bredd — de är väldigt ambitiösa. Några har jobbat i krig och svåra situationer i sina hemländer. Vi har människor som aldrig haft ett riktigt jobb i Sverige och som tack vare värnet får känna att de bidrar till det svenska samhället.
Utbildningen av det nya värnet pågår i skuggan av de senaste årens debatt om utanförskapsområden, bilbränder och attacker mot blåljuspersonal och ger satsningen flera dimensioner.
– Vi har varit väldigt förskonade från stenkastning men vi har områden med mer stök och bilbränder, berättar Sylvie-Ann Palm. I ett sådant läge kan kommunens tjänstepersoner i beredskap besluta om att värnet ska larmas, vilket sker via en app. Kriskommunikation är ytterligare en del av utbildningen.

Gruppen är blandad men värnet är ett integrationsprojekt finansierat av Nyköpings kommun och Tillväxtverket. Ytterligare en effekt man hoppas på är ett ökat intresse för att jobba med olika uppgifter inom räddningstjänst och beredskap.
– Vi är en väldigt homogen grupp och hoppas få in fler med utomnordisk bakgrund, att några också vill bli brandingenjörer och säkerhetssamordnare, säger Sylvie-Ann Palm och medger att ett par orosmoln är att det blir för få uppdrag för att upprätthålla motivationen, och att organisationen ska känna osäkerhet kring arbetsledningen om värnet kallas in.
– Vi försöker informera våra yttre befäl och tjänstemän i beredskap, utforma bra rutiner för att det ska funka och metoder för utvärdering. Man vill ju inte önska att det händer hemskheter — men vi vill ju kalla in dem så att vi kan lära oss. Blir det en sommar med skogsbränder kan de vara ”händer och fötter”, köra ut slang, mat och annat.

Men, samtidigt den krassa verkligheten — satsningen är ett projekt som löper till sista december, vad som händer sedan vet inte Sylvie-Ann Palm.
– De är förberedda på att verksamheten kanske läggs ner, förklarar hon medan gruppen kämpar med att släcka en brinnande docka i bakgrunden.
– Vi har ägnat höst och vår åt att utbilda. Det skulle kännas jättetråkigt. Min förhoppning är att det fortsätter och blir varaktigt.

Man förstår hennes oro över vilket slöseri en nedläggning strax efter start skulle vara när man möter entusiastiske Robel Gerezgiher som kom till Sverige från Eritrea för knappt sex år sedan.
– Jag såg annonsen på Arbetsförmedlingen och gillar att hjälpa människor. Jag kan prata tigrinja och arabiska, förklarar han och man kan ana sörmländskan när han berättar.
– Jag skickade en bild på mig själv med overall och hjälm till mina kompisar och skämtade om att jag ska bli Sveriges nästa hjälte. Men, det är ju inte skoj egentligen— jag ska ju göra det, och jag ser fram emot det!

Sylvie-Ann Palm projektleder den nya satsningen. Foto: Anna Hållams