Skogsbrandsvärn bildas i Sala "De är vana att arbeta i skogen"

SALA
Sala-Heby har satts på prov de senaste åren. 2014 härjade den stora skogsbranden i Västmanland. I somras hade man flera bränder.

Tomas Aldén i Hedåker är lantbrukare och deltidsbrandman. I somras blev han solo i beredskap när kollegorna åkte till Ljusdal för att hjälpa till.

– Det var ohållbart om något stort skulle hända hos oss igen. Jag började fundera.

Kan folk utanför räddningstjänstens organisation vara intresserade att förstärka? Han ringde en bekant i Gärsbo som var positiv. Tomas förankrade idén på brandstationen i Sala och bad bekantingen i Gärsbo att pejla intresset.

– Två dagar senare hade vi tio namn. De flesta är egna företagare, skogsägare och markägare. Nästan alla var berörda 2014, säger Tomas Aldén.

Snart fanns även sju intresserade i Möklinta. Fler områden betas av och till slut hoppas man ha 40-45 personer som ansluter sig.

– Kommer 20 av dem när det väl händer något, då får vi vara jättenöjda, säger Gunnar Svendsen, operativ chef vid räddningstjänsten.

Det ska skrivas avtal med de som anmält sig, vilket innebär samma försäkring och ersättning som deltidsbrandman. Enklare utbildning genomförs i vår och Sala-Heby har ett skogsbrandsvärn innan sommaren.

– Vi kallar det så, men de kan förstås användas i andra sammanhang, exempelvis bygga vallar vid översvämningar. Utbildningen kommer främst ge teori om skogsbrand, hur vi arbetar. De ska veta vilken materiel vi använder, känna sig hemma med kopplingar och kunna dra slang, säger Gunnar Svendsen.

Han är egentligen inte orolig för grundkapaciteten. Många är markägare, har fyrhjuling och kan hantera motorsåg, körkort för lastbil är vanligt. De kan geografin, vet var både vägar och rågångar går.

– Vi pratar om människor som är vana att arbeta i skogen, är uthålliga. Dugliga helt enkelt.

Tanken är att personerna i brandvärnen fördelas med en deltidsbrandman som gruppledare och räddningstjänsten kan täcka av större områden.

– Vår ordinarie personal behöver inte ta ställning till frivilliga som anmäler sig. Med det här systemet har vi folk, vi vet hur många de är och var de är i skogen. En klar fördel. De kan också vara en resurs vid eftersläckning. Det kanske inte är så lätt för markägaren att samla ihop folk för att hjälpa till, då är värnet en resurs. Men det räcker inte med att man vill vara med, det måste finnas en uthållighet att jobba i skogen, säger Gunnar Svendsen.

När brandrisken ökade i somras begärde räddningstjänsten tillgång till 30 personer från Sala kommun. 15 av dem skulle kunna inställa sig på 15 minuter, vilket blev anställda på fastighetskontoret.

– En erfarenhet från i somras är att de lärde sig snabbt att rulla ut slang med mera. Man behöver inte ha en herrejössesutbildning för att släcka skogsbränder. Men de ska inte in i skogen, utan släcka kanter. Då kan de vara nyttiga.

Blir det åter en torr sommar finns avgörande skäl för skogs- och markägare att stanna hemma och bevaka egna intressen. Därför tror man att de flesta finns att tillgå vid ökande skogsbrandsrisk. De är också vana att handskas med djur om boskap behöver flyttas.

– I dag har vi inte gårdar med 20 djur, medel i Sverige ligger på 85 och det finns gårdar här som har 450 kor. Då behövs fler än fem man från räddningstjänsten, och då är det bråttom, säger Tomas Aldén.

Många av de som anmält intresse för att ingå i skogsbrandsvärnet medverkade som frivilliga 2014. De har dragit slang och kört fyrhjuling.

–Sedan dess har det blivit ett annat tänk. Då klarade vi inte av branden. Nu hjälper alla varandra, det är deras egna marker som riskerar att brinna. Räddningstjänstens resurser är inte oändliga, och det ser givetvis de här människorna. Skogsbrandsvärnet blir en förlängning av vad de redan varit med om och är man organiserad är det lättare att hjälpa varandra. Jag tror också det knyter samman folk, engagemanget i och för bygden ökar.

FAKTA

Brandvärn

• Brandvärn, eller räddningsvärn, är en resurs inom kommunal räddningstjänst där medlemmarna medverkar frivilligt och inte har krav att inställa sig vid larm. De utför oftast enklare första insatser.
• Värnen finns oftast i landsbygd/glesbygd där det saknas underlag för brandstation med personal i beredskap och dit det tar lång tid för räddningsstyrkor att nå fram.
• Samtliga i värnet larmas vid en händelse, de som kan åker på larmet. Ingen garanti för hur många som dyker upp, men ofta är uppslutningen god.
• Medlemmarna i brandvärn har ingen beredskapsersättning, men oftast samma ersättning som deltidsbrandmän för utfört arbete och eventuell utbildning och övning.