Reportage

Ger raka besked och vill ha motargument

Anländer till Stockholm med ett rejält batteri med frågor. Kommer två timmar att räcka? Skulle jag bokat ett senare tåg tillbaka?

– Jag vill inte vara hemlig utan
ventilera förslag och få mothugg

Jan-Åke Björklund

 

Vi är klara på en dryg timme. Jan-Åke Björklund tvekar aldrig, ibland börjar han svara innan frågan är färdigställd. Raka besked, inget inlindande.

Du har utrett mycket genom åren, då får man inte vara rädd att komma med obekväma förslag?
– Jag vill inte vara hemlig utan ventilera förslag och få mothugg. Inte intrigera eller springa runt och förankra. Jag drivs lite av att jag tycker man ska säga saker som de är. Man ska kalla en spade för en spade. Det är ofta väldigt bra, man får motargument och ett bra slutresultat. Men inget är färdigt förrän slutprodukten är klar, det är viktigt att komma ihåg. Jag har heller ingen karriär att vara rädd om, har ju fyllt 80 och behöver inte fundera över vad jag ska få för jobb sen. Det underlättar, kan vi säga.

MSB föreslog att huvudmannaskapet för räddningstjänsten skulle ses över. Ni konstaterade att det skulle skapa onödiga problem att bryta dagens strukturer. Men ser du på sikt att det blir större regioner?
– Med kraven på handlingsprogrammen, systemledningen, ledningscentralerna, kan det växa fram bakvägen. Det ska vara robustare samverkansorganisationer, det vill regering och riksdag ha. Men direktivet sa att vi inte skulle titta på huvudmannaskapet. Och jag tror inte på att rita gränser för räddningstjänsten, det är svårt att komma överens om var de ska dras.

Så det som växer till en systemledning kan så småningom bli en räddningstjänst?
– Så kan det bli, men det får de bestämma själva. De kanske kommer på att det är bättre att slå ihop.

Att kommunerna behöver ingå i en systemledning kommer att bli uppenbart när de ska ta fram handlingsprogrammen?
– Ja, utifrån lokala riskbilden ska kommunerna visa hur de klarar alla situationer, exempelvis en skogsbrand. Om de klarar det själva eller tillsammans med andra. Handlingsprogrammen, vars innehåll MSB ska föreskriva, blir mycket skarpare.

Vilken uppfattning har du fått om kommunal räddningstjänst?
– För det vanliga fungerar den i stort bra. Men när det blir stort och komplicerat är det sårbart för många små räddningstjänster.  När det kommer till ledning och samverkan och allvarligare händelser, då är det för nervöst. Det är därför vi kommer med alla förslag som har bäring på det.

Problem med A-kassa för deltidsbrandmän som förlorar sitt ordinarie jobb har diskuterats länge. Men du tycks nå fram med det till regeringen.
– Nu tror jag det går igenom. Det är fler saker som varit uppe länge. Det här med enhetlig utmärkning och klädsel har man pratat om, men inte riktigt vågat ta tag i.

Där föreslår ni likriktning genom föreskrifter. Har ni mött motstånd där?
– Inte alls. De tycker det är på tiden. Och motiven är klara. Både vid tillförande av externa resurser och vid samverkan med andra aktörer finns mycket att vinna på att man vet vad som kan förväntas av kommunal räddningstjänst.

I utredningen framförs att kommunen som helhet måste ta ansvar för personalförsörjningen av deltidsbrandmän. Ni uppfattar att räddningstjänsten i dag är just räddningstjänstens angelägenhet och inte hela kommunens?
– Så är det på många håll. Vi har gett ett antal goda exempel, som i Jämtland där kommunfullmäktigeförsamlingarna beslutat att anställda i kommunen har rätt att vara deltidsbrandman. Det här kan vi inte lagstifta om, men de goda exemplen måste efterföljas och det är hela kommunens ansvar. Dessutom får MSB nationellt uppdrag att verka för rekrytering, ungefär som försvaret och polisen.

MSBs utbildning är underfinansierad. Ni föreslår en särskild anslagspost för utbildningen. Kan det innebära att regeringen årligen i budget beslutar hur många som ska utbildas?
– Huvudsaken är att man vet att det uthålligt ska vara mer pengar. Det budgettekniska kommer man att lösa. Vi diskuterade också om MSB ska ha utbildningar eller ej, och det kom vi fram till att man ska. Ett skäl är att om vi skulle lägga om utbildningen nu, när rekryteringen är stora problemet, då blir det ännu värre kaos.

Tycker du MSB anammade tankegångarna i din utredning under skogsbränderna i somras?
– Man har föregripit en del, och det är jättebra. Tagit sig en makt och roll som det är tveksamt om man egentligen har i dag. Jag tycker MSB agerade väldigt kraftfullt i utredningens anda.

Vilket intryck har du i övrigt av MSB?
– När det gäller räddningstjänst har man legat lite för lågt. Man har i och för sig med rätta haft respekt för kommunalt självstyre, inte haft befogenheter att agera kraftfullt gentemot räddningstjänsten. Myndigheten behöver bygga en starkare kompetens inom räddningstjänst. Det finns säkert redan en massa kunniga människor, men ge dem makt och befogenheter.

Du utredde en alarmeringstjänst i egen regi i Västra Götaland. Vad kom du fram till där?
– Det är 1,5 år sedan. Professionen, läkarna i Västra Götaland, ville ha larmcentral i egen regi. Men politiken var tveksam. Man hade utrett i flera år utan att komma till skott. Lösningen blev att regionen har kvar avtalet med SOS, men sjuksköterskor flyttade in på larmcentralen i Gårda för medlyssning och prioritering. Då fick vi det bästa av två världar. Jag har fått rätt många såna uppdrag genom åren. När folk inte är överens får jag gå in och försöka hitta en lösning.

Du har fyllt 80, vad är det som driver dig att jobba?
– Det är intressant att vara med i viktiga sammanhang och träffa människor. Har man kroppsarbete kan man inte vara stark hela livet. Men alla som har sån här typ av arbete blir bättre och bättre så länge de är friska och har lust. En del har  tyckt att jag varit militant och drivande, men det är för att uppdraget varit det. Jag är alltid uppdragsgivaren trogen. Det är inte fråga om makt, karriär eller prestige. Möjligen var det så när man var ung.

Du har haft en mängd jobb och uppgifter. Var har du lärt dig mest?
–  Det är nog summan av jobb som ger mest lärdom. Det i särklass största och svåraste var i Västra Götaland när jag ledde arbetet med att smälta samman fyra landsting, fyra kulturer och traditioner, till en organisation med 50 000 anställda. Varje dag var ett vattenfall med problem. Då gällde det att sortera och hitta rätt. Sett till antalet anställda är det den största fusion som någonsin gjorts.

LÄS OCKSÅ

– Övertagande av insats en icke-fråga