Från egen skogsbrand till storbranden

– Jag är stolt över att vi har personal som omgående anmäler sig för att ställa upp, säger Tomas Öhrn, ställföreträdande räddningschef i Räddningstjänsten Medelpad.

Söndag 3 augusti hade räddningstjänsten efter tre dagar släckt en skogsbrand i Ånge kommun. Branden startade samma dag som skogsbranden i Västmanland.

På söndagskvällen kom förfrågan om att hjälpa till 30 mil söderut.
– Måndag morgon skickade vi fem man med storskalig släckutrustning. Sedan i söndags har vi också två deltidsstyrkor på plats som hjälper till med eftersläckning, säger Tomas Öhrn.

För Tomas Öhrn är det en självklarhet att ställa upp, så länge den egna beredskapen inte äventyras.
– Vi är ganska stora och ska ha muskler att klara det. Men att vi i semestertider kan avvara 18-19 man tycker jag är bra.
Samtidigt är den stora branden en erfarenhet på många sätt.
– Det är ju ingen vardagshändelse direkt och det stora mediala genomslaget påverkar förstås intresset av att få en egen erfarenhet av branden. När deltidsstyrkorna kom ner var det inte så dramatiskt, för dem mer vanligt, hårt arbete. De som tidigare åkte ner med den storskaliga släckutrustningen har varit med om mer dramatik.

Medelpads brandmän jobbar tolvtimmars skift i tre dygn och blir sedan avlösta. En släckbil med personal som kördes ner med första styrkorna har stannat kvar, minibuss åker emellan för att lösa av personal.

Under den egna skogsbranden i Ånge kommun hade räddningstjänsten som mest 30 personer i gång samtidigt, inklusive hemvärnet.
– Den var lite större än en normal skogsbrand, runt 100 hektar, och så pass stor att vi kommer söka bidrag från MSB. Men i det här sammanhanget vill man knappt nämna det, säger Tomas Öhrn och fortsätter:
– Vi hade i Medelpad höga värden när det gäller torka och därmed brandrisk. Men jag såg värdena för Västmanland, och de var extrema. Det var värden som normalt inte existerar i Sverige.