Flexibilitet för att klara deltidens beredskap

Det är några av svaren från MSB i ett regeringsuppdrag som fokuserar på problemet att rekrytera deltidsbrandmän.

– Vi ser både behov och möjligheter att utveckla kommunens beredskap genom samverkan med andra aktörer. Men samtidigt kommer systemet med hel- och deltidsanställda brandmän att utgöra grunden i kommunens förmåga till effektiva räddningsinsatser under överskådlig tid, säger Håkan Axelsson, MSB.

Regeringsuppdraget var att redovisa vilka åtgärder MSB vidtagit för att stödja kommunerna och hur stödet kan utvecklas. Myndigheten fick också i uppgift att i samverkan med Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen stödja lokala initiativ för samverkan mellan blåljusaktörer och med andra aktörer, samt redovisa hur den kan utvecklas.

Svårigheten att klara beredskapen är en av de större utmaningarna för kommunerna, men inget nytt problem. Redan på Räddningsverkets tid redovisades förslag på åtgärder.

Huvuddelen av förslagen förutsatte ett utökat engagemang från kommunerna som arbetsgivare. Flexibla anställningsavtal, fler kvinnor och kombinationstjänstgöring var exempel på åtgärder.
– Vi bedömer dem fortfarande som aktuella, men frågorna behöver ägnas större uppmärksamhet, säger Håkan Axelsson.

För att stödja kommunernas förmåga att rekrytera och organisera räddningstjänsten har MSB gett olika stöd, bland annat genom att göra utbildningen mer flexibel och ta fram handlingsprogram för jämställdhet och mångfald. För att utveckla stödet ska en arbetsgrupp bildas inom Räddningstjänstrådet, där även SKL och kommunrepresentanter ingår.
– Rekryteringsansvar åligger inte MSB. Men med tanke på problemets allvar har vi för avsikt att ta initiativ till arbetsgruppen som främst ska fokusera på rekryteringsproblematiken.

Behoven och problemen är olika. Men vilken är den mest generella lösningen?

– Arbetet med ökad mångfald inom räddningstjänsten är sannolikt det mest effektiva sättet att snabbt öka möjligheterna till en god bemanning.

Satsningar på mindre enheter (IVPR, i väntan på räddningstjänst) som är snabbare och kan bryta förlopp ser MSB som en viktig och önskvärd utveckling. Det framförs också att en vidgad syn på förmågan att ingripa innan räddningstjänst eller sjukvårdsinstanser anländer bör övervägas i framtiden.
– Det kan vara frivilliga krafter eller samhällsaktörer som idag inte har känd anknytning till räddningstjänst eller sjukvård. Dessutom kan det ge en breddad bas för rekrytering om man stimulerar frivillig- och ungdomsbrandkårer.

Det ska också göras en ny översyn av utbildningssystemet för att tillgodose behovet på ökad flexibilitet och anpassning till lokala förutsättningar.

De senaste tio åren har MSB, och tidigare Räddningsverket, både studerat och deltagit i olika initiativ av sambruk, oftast handlar det om att kommuners olika beredskapsfunktioner drar nytta av varandra.
– Vi ser denna utveckling av beredskapssystemet som viktig, sambruk ska fortsätta utvecklas. Men arbetet behöver ta sin utgångspunkt från varje enskild kommuns behov.

Nätverket inom sambruk är också ett sätt att öka samverkan mellan blåljusaktörer och med andra aktörer.
– Vi tänker ta upp frågan om hur centrala myndigheter bättre kan stödja utvecklingen av samverkan mellan blåljusaktörer på lokal och regional nivå.

MSB konstaterar att varken myndigheten eller kommunerna råder över en del hinder för rekryteringen av deltidsbrandmän. Det gäller främst A-kasseregler och sjukersättningar. Dess tillämpningar och regelverk bör ses över, anser MSB.