Etik och moral vid dödsolycka

En personbil med tre personer körde med hög hastighet in i en lastbil bakifrån. En person omkom.

Med anledning av omständigheterna kring olyckan uppstod en diskussion om etik och moral i samband med omhändertagande av döda människor:

- Hur ska vi behandla avlidna personer?

- Ska bärgningspersonal köra runt med en omkommen människa i ett bilvrak under en presenning på flaket?

Enligt PO Michel, docent i traumapsykologi, ska man i görligaste mån undvika att exponera personal för traumatiska händelser.
En slutsats blev att räddningstjänsten bör ha som mål att vid olyckor av denna typ lösa uppgiften på plats för att undvika att personal belastas i onödan.

Vid olyckstillfället körde lastbilen mycket sakta eller var stillastående. Den saknade påkörningsskydd.

Alla personerna i personbilen klämdes fast men den passagerare som satt i baksätet klarade av att själv ta sig loss.

Föraren av personbilen var skadad och svårt fastklämd. Han kunde tas loss med hjälp av räddningstjänstens klipputrustning. Under hela räddningsarbetet var en brandman avdelad för att stödja nacken på den nödställde.

Den tredje personen, som satt på passagerarplatsen i framsätet, var tveklöst omkommen och kroppen täcktes över med en filt.

Under tiden hade SOS Alarm skickat två ambulanser och en ambulanshelikopter. Losstagningsarbetet tog lång tid och trafiken stod hela tiden stilla. Verksamheten bedömdes tidvis som rörig.

Eftersom ambulansen enligt sina direktiv inte får transportera avlidna beslöts att dra loss personbilen från lastbilen och med bärgningsbil transportera den till polisens garage där losstagningen av den döde passageraren kunde fullgöras.

För detta arbete inkallades personal från samma station som tidigare varit insatt i losstagningen.

Artikeln bygger på en rapport av David Persman, Nerikes Brandkår.