Enig räddningstjänst: vi behöver bli bättre på skogsbrand
Tre månader efter den stora skogsbranden samlades återigen räddningstjänstfolk från hela landet i Ramnäs. MSB och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) hade bjudit in till seminarium/workshop om branden.
– Seminariet gav intressanta och engagerade diskussioner, säger Anders Granström, SLU.
På uppdrag av MSB leder Anders Granström ett forskningsprojekt om skogsbrand som tittar på brandbeteende och brandeffekter. Seminariet och erfarenheter från den stora skogbranden ger värdefull input till forskningsprojektet.
– Förhoppningen är att erfarenheterna ska leda till bättre brandriskprognoser, bättre förståelse för brandspridning under olika tider på dygnet och betydelsen av olika skog- och bränsletyper.
I Sverige är det få inom räddningstjänsten som har erfarenhet av längre brandförlopp.
– Alla brandmän kommer ut i skogen och släcker bränder, men ofta görs det väldigt snabbt. Branden hinner inte växa till någon storlek och man hinner knappt se vad som händer. Räddningstjänsten får inte mycket träning på att se brandens beteende och sambandet med vädersituation, brandbeteende och olika skogstyper.
SLU erbjuder kompetensutvecklingsprogram som riktar sig till räddningstjänsten och de som håller på med naturvårdsbränningar i skogsbruket och naturvården.
– Den kompetens som utvecklas där är användbar inom räddningstjänsten också, säger Anders Granström.
Skogsbranden i Västmanland är den största i modern tid med omkring 12 000 hektar. Ett sammanträffande är att den näst största inträffade för nästan exakt hundra år sedan i Spannarboda utanför Lindesberg, blott 45 km fågelvägen från Ramnäs. Den branden startade 23 juli 1914, sommarens skogsbrand startade torsdagen 31 juli.
– Redan på kvällen första dagen var det en stor skogsbrand. På fredagen omfattade den 700 hektar och bränder av den storleken har vi en gång vart tionde år. På lördag var den 2000 hektar, i nivå med de största vi haft de senaste 50 åren. Under den ”svarta måndagen” nådde brandriskindexen absoluta toppvärden som inträffar mycket sällan i Sverige, säger Anders Granström.
Två skogsbrandsexperter från USA och Kanada var inbjudna för att berätta om hur de hanterar stora skogsbränder. Där har man betydligt större vana av skogsbränder som kan pågå i månader. Ibland låter man skogen brinna och släcker bara om bebyggelse hotas.
Rob McAlpine från Kanada berättade att 96 procent av bränderna släcks vid en första insats, men i fyra procent av fallen går branden dem ur händerna.
– När branden nått en viss punkt räcker inte resurserna till. Då måste man ta ett steg tillbaka och planera för en längre insats. Då gör vi först en plan för de närmaste tre dagarna: vart kan branden ta sig på tre dagar? Vad hotas? Insatsledaren ska ta fram tre alternativa planer för att bekämpa branden, berättar Rob McAlpine.
Indelade i arbetsgrupper diskuterade deltagarna problem och vad som krävs för man ska bli bättre på skogsbrandsläckning.
– Ganska mycket vi behöver bli bättre på. Så här stora skogsbränder händer var tionde år, det är ingen som får erfarenhet. Vi är vana att ta hand om små, tre-timmars bränderna, men att man kan lyfta blicken och tänka att det här kan dra iväg. Lite som vi hörde från USA, ta höjd för tre dagar. Vi är överlag dåliga på att organisera och strukturera skogsbränder. Vart vänder jag mig när jag behöver hjälp, resurser och stöd? Du använder dina egna kontaktvägar, säger Bengt Nilsson, räddningschef i Boden.
Annie Johansson, skogsbrandsexpert, uppskattade redogörelserna för hur man arbetar med skogsbränder i Kanada och USA.
– Saker som är självklara för dom är sånt vi jobbar med att få fram här i Sverige. För oss handlar det om kompetensutveckling i alla led, från att använda vatten effektivt, göra riskbedömningar, till att leda stora insatser och samverkan. Det finns mycket att jobba på. Sen tittar alla på MSB, säger Annie Johansson.
Efter branden har det talats mycket om att räddningstjänsten omöjligen kan vara expert på allt. Räddningstjänsten Medelpad har satsat på kompetensutveckling inom skogsbrand och skickade i våras två personer på en specialkurs bland annat under kanadensisk ledning.
– Förr var det så att alla skulle kunna lite av allt, ingen spets, inget djup. Det tror jag man måste gå ifrån, alla kan inte kunna allt. Man ska ha en bottenplatta, men sen måste det bli en specialisering och lite den vägen har vi gått. Vi skickar några utvalda i varje funktionsområde på utbildningar som kommer hem och sprider kunskapen vidare i organisationen, säger Fredrik Edlund, Medelpads räddningstjänst, skogsbrandsansvarig under funktionsområdet Brand.