Efterlyser operativt krisberedskapsanslag
Det var två saker som kom upp när länsstyrelsen i Västmanland, Sveriges kommuner och landsting och MSB i slutet av november inbjöd till seminarium för att tillvarata och utbyta erfarenheter från den stora skogsbranden.
För alla inblandade var skogsbranden i någon mening en extraordinär händelse. Att länsstyrelsen tar över ansvaret för en räddningstjänstinsats är ytterst ovanligt. Enligt beredskapsdirektör Ingela Regnell var det första gången sedan LSO infördes 2004. Landshövding Ingemar Skogö berättade att beslutet var enkelt eftersom alla var överens, men svårt i någon mening eftersom det var obruten mark. Vad får det för konsekvenser? Hur ser budgeten ut?
– Det fanns inte så mycket riktlinjer och föreskrifter hur man skulle bete sig och vad det innebär att ta över. Nu utföll det väldigt väl för Lars-Göran Uddholm hade anmält sig och visade sig vara en alldeles utmärkt person för detta, men om han inte hade funnits där, vem hade då fått uppgiften? Det skulle blivit väldigt komplicerat.
Efter Utöya var den främsta erfarenheten att resurser inte fann varandra och det hände i viss utsträckning även nu. MSBs generaldirektör Helena Lindberg berättade att myndigheten har ett stabs- och ledningsstöd i form av ett datornätverk.
– Det har vi i beredskap och kan skicka till andra sidan jordklotet och sätta upp ganska snabbt. Det stödet fick vi inte iväg till Ramnäs och det har lett till att vi ser över den frågan. Kan vi utveckla en stabs- och ledningsfunktion som kan tillhandahållas?
Lars-Göran Uddholm anser att man ska våga dra på från början, ekonomin får man ta efteråt. Men enligt Helena Lindberg har det i kris efter kris visat sig att när frågan om ekonomi är otydlig faller saker mellan stolarna eller blir inte gjorda, för man vill inte bli sittande med notan.
– Det spelar ingen roll hur mycket man säger tänk inte på ekonomin, hantera situationen och se till att lösa uppdraget – ekonomin kommer alltid in som en faktor och då skulle jag önska mig ett operativt krisberedskapsanslag på nationell nivå som hjälpte till att lösa den här knuten, sa Helena Lindberg och fick en spontan applåd.
Naturligt nog kom räddningstjänstens erfarenheter att dominera och de har öppet och prestigelöst rannsakat sig själva. Räddningstjänsten är världsbäst på att göra om misstag hävdar Lars-Göran Uddholm.
– Vi har inte riktigt kulturen att läsa utvärderingar, tar inte till oss och sprider inte erfarenheter.
Den som kanske varit mest öppen är Göran Cederholm, räddningschef i Sala-Heby. Mycket i efterdiskussionerna har handlat om brandriskprognoser och räddningstjänstens bristande kompetens att förstå och använda dessa. Några få räddningstjänster är idag utbildade i att tolka avancerade prognoser.
– Och när man inte vet att man inte vet blir det svårt, säger Göran Cederholm.
Åsa Eriksson, kommunalråd i Norberg, ställde frågan om det kunnat hindra katastrofen om räddningstjänsten förmått tolka brandriskprognoser.
– Det är lätt att vara efterklok och jag vill inte hänga ut någon. Vi kommer aldrig att få veta vad som skett om man gjort andra bedömningar, men föredragningen från Salas sida är anmärkningsvärd. Man får tips om brandspridningsprognoser i skog, men räddningstjänsten har inte kompetens nog att förstå och agera utifrån det. Då måste jag ändå ställa frågan: med bättre kunskap hade man då kunnat undvika den hemska måndagen? Jag fick inget klart svar, men tolkar det ändå som möjligt.