Ännu en svår radhusbrand

Natten till den 26 mars 2014 inträffade en radhusbrand i Trollhättans kommun. Den medförde att två radhuslängor, med sammanlagt sju bostäder, totalförstördes.
En mycket stark och byig vind rådde vid tillfället. Ingen människa kom till skada men drygt 100 personer måste evakueras från sina hem.

Efter branden lät räddningstjänsten och MSB tillsätta en utredning med syfte att dra erfarenheter för nationellt lärande inom områdena brandorsak och initial brandspridning, byggnadstekniska åtgärder i radhus, samt val av taktik och släckmetod.

Till utredare utsågs Tove Nyth, delprocessledare analys, Räddningstjänsten Storgöteborg, och Dan-Ola Sandén, brandinspektör, Räddningstjänsten Falköping-Tidaholm. Deras utredning omfattar drygt 40 sidor och kan i sin helhet laddas hem via MSBs hemsida.

Orsaken till branden har inte med säkerhet kunnat fastställas. Den upptäcktes cirka klockan 00.37 av de boende i startlägenheten. Den var då redan omfattande på en uteplats på baksidan av en radhuslänga kallad nr 1.

Stora mängder brännbart material i en utstickande takfot, väggbeklädnad av trä, möbler, plasttak med mera bidrog till den snabba brandutvecklingen.

Förloppet är väl dokumenterat genom filmklipp som togs av en granne.
För att slippa biltrafik var vägarna inom området blockerade med bommar och stolpar. Detta var till visst hinder för räddningstjänstens fordon.

Bostadsrättsföreningen består av 92 lägenheter. Husen saknar källare men är uppförda med två hela våningsplan. Lägenheterna omfattar två våningsplan och saknar krypvind. De lägenhetsskiljande innerväggarna är i stället dragna upp till yttertaket.
Konstruktionen innebär att risken för brandspridning via krypvind eller annan horisontell öppning kunde undvikas.

På ett avstånd av bara några få meter från den snabbt övertända radhuslänga 1 med fyra lägenheter låg en annan radhuslänga, kallad nr 2, med tre lägenheter.

Ett försök att stoppa brandspridningen till denna byggnad misslyckades.

Vattnet i fordonens tankar tog slut och det tog en stund innan man lyckades hitta någon av områdets två brandposter.

Den närmast belägna saknade brandpostflagga och var svår att hitta i ett område med långt och tovigt gräs. Innan räddningstjänsten hann göra något åt det hade lågorna spridit sig också till byggnad två.

Begränsade personalresurser initialt och att det dröjde nästan en timme in i räddningsinsatsen innan man hade ”säkert vatten”, påverkade förmodligen bedömningen av vad som var möjligt att åstadkomma.
I detta skede beslöt räddningsledaren att koncentrera alla resurser på att hindra brandspridning till andra byggnader som låg intill eller hotades av gnistregnet i den starka vinden. Det var ett klokt beslut.

De redan antända byggnaderna var bortom all räddning, många andra var starkt hotade av strålningsvärme och flygbränder. Bland annat uppstod skador på altantak, brevlådor, fasader och fönster.
Räddningstjänstens resurser byggdes så småningom upp. Som mest, cirka 80 minuter efter larm, var 19 brandmän, fyra styrkeledare och två ledningsenheter i arbete.

Stora resurser avdelades för att evakuera boende i området under röken. En fritidsgård i närheten öppnades för att samla husvilla och oroliga människor.
Återuppbyggnaden, inklusive sanering och bortforsling av brandrester beräknades enligt Länsförsäkringar och Folksam, uppgå till cirka 15 miljoner kronor. Bara lösöret för varje lägenhet beräknas kosta cirka 400 000 kronor att ersätta. Tillfälligt boende för de bostadslösa uppgår till 10 000-12 000 kronor per lägenhet och månad i ett år.

Artikeln bygger på en olycksutredning av Tove Nyth, Räddningstjänsten Storgöteborg, och Dan-Ola Sandén, Räddningstjänsten Falköping-Tidaholm.

Erfarenheter

• Branden startade på baksidan av en bostadslägenhet där sikten från bebyggelsen var skymd. Orsaken har inte kunnat fastställas.
• Branden kunde växa sig stor på grund av sen upptäckt, kraftig vind och god tillgång på brännbart material.
• Brandförloppet i det först antända radhuset gick förvånansvärt snabbt trots att varje lägenhet var avskild från grannen i minst brandklass B30. Långt utdragen takfot (170 centimeter) av trä bidrog till detta.
• Avsaknad av brandpostflaggor och ologisk placering av markbrandposter orsakade ett kort avbrott i vattenförsörjningen som kunde blivit helt förödande.
• Regnet av gnistor och flygbränder orsakade skador på byggnader upp till 150-200 meter från den ursprungliga brandplatsen.
• Användningen av Cafs (Compressed Air Foam System) fungerade bra vid skydd av intilliggande byggnader som hotades av branden. Enligt räddningsledningen var den skumbildande vätskan av avgörande betydelse vid ett vattenavbrott som uppstod vid ett kritiskt skede av släckningsarbetet.