Upploppen pressande för brandmännen

Oroligheterna började på kvällen 19 maj och natten till 20 maj kom första larmen om brinnande bilar. Det brann i fyra bilar och en lastbil som stod farligt nära en fasad.

– Vi hade inte fått någon förvarning om omfattande oroligheter brandmännen kände direkt de klev ut ur bilarna att det här är inte normalt. Det var otroligt mycket folk i rörelse, säger Magnus Kark, brandmästare i Kista.

Även vid en ”normal” bilbrand är det 50-100 personer som tittar på när räddningstjänsten släcker. Nu skällde polishundar och det var människor över allt.

Bilarna fanns på olika platser och en stod i lågor under en gångbro. För brandmännen kändes det obehagligt att ha människor över sig under släckning. Ungefär samtidigt kom någon och skrek att det brinner i en förskola där det kastats in en molotovcoctail.

Under en släckning kom stort gäng, jagat av polisen, springande mot brandmännen. Räddningsledaren beslöt då att släckningsarbetet skulle avbrytas.

Bilbränder hör till vardagen för brandmännen i Kista. Det är den vanligaste insatsen och stationen och tillhör de som har flest bilbränder i landet.

– Det unika är inte antalet larm, det är att det är så mycket anlagt och att det alltid brinner nattetid. Det brukar börja efter midnatt och upphör när solen börjar gå upp. Så var det också under oroligheterna.

De många larmen gjorde att det placerades en extrastyrka på 1+3 vid stationen i Kista. Ideliga larm gjorde det svårt att upprätthålla vanliga rutiner.

– För killarna blev det röriga nätter, när vi gick hem var det kaos i vagnhallen. Kläderna låg i stora högar och dagskiftet fick ta hand om allt och förbereda för nattskiftet som skulle gå på.

Även den här gången utsattes räddningstjänsten för stenkastning, värst drabbades en styrka från Järfälla där styrkeledaren träffades av en sten som gick genom rutan. Det förekom verbala hot som att om ni släcker blir det synd om er.

Närvaron av stora folkmassor kan upplevas hotfullt.

– Det är svårt att beskriva, men det blir en press i sig, man känner sig trängd.

Enligt Magnus Kark är inte reaktionen bland brandmännen ilska mot upploppsmakarna.

– Det blev inte så, men man är inte heller taggad som vanligt på att få släcka. Känslan är mer: hur ser det ut när vi kommer fram den här gången?

– Till slut tar det på krafterna när man ser att någon vill göra oss illa.

Räddningstjänsten försöker förebygga och är ute i bostadsområdena för att visa sig. De boende är positiva till räddningstjänsten. Efteråt har folk skickat blommor och ringt på för att tacka brandmännen. Frågan är om det med uppsökande verksamhet går att påverka ”rätt” människor.

– Vi informerar i förväg när vi ska komma, men det är i stort sett ingen som dyker upp, säger Magnus Kark, som tror att brandvärdarnas arbete har större effekt.

– Våra fem brandvärdar gör ett jättejobb. De har ett enormt kontaktnät och har stor betydelse när det gäller att förklara att vi är till för att hjälpa. När situationen varit hotfull och det gått rykten om att det ska bli stenkastning har de kunnat lugna ner stämningen.