Brand släcktes effektivt - men slarv med säkerhet

Bilden visar ventilationshål och sektionering.

Brand i lägenhet på översta våningen av ett trevånings flerfamiljshus. Fastigheten inrymde 54 lägenheter fördelade på sex trappuppgångar.
Bjälklag och lägenhetsskiljande väggar var helt uppförda i betong. Ovanpå det översta bjälklaget fanns ett yttertak av trä.

Taket var uppbyggt i en enkel regelkonstruktion av spontat virke, takpapp och takplåt. Yttertaket vilade direkt på betongbjälklaget som var isolerat med ett lager av sprutad lösull.

När räddningstjänsten anlände var lägenheten redan övertänd. Lågor slog ut genom krossade fönster till en infälld balkong. Därifrån slickade lågorna den utskjutande takfoten.

Räddningsledaren möttes av en stor grupp upprörda hyresgäster som skrek att det fanns människor kvar i den brinnande lägenheten. Lyckligtvis var beskedet felaktigt.

Mannen som bodde i den drabbade lägenheten hade själv lyckats ta sig ut och var omhändertagen av ambulanspersonalen. I samarbete med polis evakuerades hela fastigheten.

Under tiden hade branden fått fäste i det brännbara yttertaket. Det var visserligen ordentligt avskilt från bostadsdelen med ett betongbjälklag.

Men erfarenhet från ett antal liknande bränder har visat att otäta genomföringar och nedfallande glödbränder snabbt kan sprida lågorna neråt i byggnaden.

Med hjälp av motorkapar tog brandmännen snabbt upp ett antal ventilationshål i yttertaket. De upptäckte då att det fanns en invändig sektioneringsvägg som delade upp krypvinden i två delar.

Brandområdet indelades i sektorer och mål och delmål uppsattes för de olika avsnitten. När en skärsläckare senare anlände var branden snart under kontroll.

Tack vare erfarenheter från egna eller andra kåres insatser vid liknande objekt blev vattenskadorna förhållandevis små.

Åtminstone på den sida av byggnaden där man tidigt beslöt att inte bekämpa takbranden genom utvändig vattenbegjutning via takfoten.

Genom hela insatsen förekom takarbete. Tyvärr var brandpersonalen inte vid något tillfälle säkrade mot fall enligt de regler som finns.

Man har även befunnit sig osäkrade på delar av taket där bärigheten kunde vara försvagad av den underliggande branden. Lyckligtvis inträffade ingen olycka eller tillbud.

Artikeln bygger på en rapport av Mats-Åke Gustafsson, Räddningstjänsten Östra Götaland.

Erfarenheter

• Den allmänna attityden till säkring och personskydd vid arbete på tak och andra höjder måste skärpas. Detta är särskilt viktigt befälens inställning.
• Skärsläckare är en resurs som räddningstjänsten lärt sig använda som ett offensivt verktyg vid vindsbränder. En förutsättning vid övningarna har då varit att det brinnande utrymmet varit slutet. Vid denna insats fördröjdes insatsen med skärsläckaren och flera ventilationsöppningar hade hunnit öppnas i yttertaket innan metoden kunde tillämpas. Det gjorde det svårt att mäta nyttan av skärsläckarens arbete.
• Avsikten från räddningsledningen var hela tiden att man skulle vara mycket restriktiv med vatten så att vattenskador skulle undvikas. Trots detta sprutades inom vissa avsnitt stora vattenmängder från marken upp mot takfoten. För att säkerställa att överenskomna åtgärder blir utförda bör skadeplatschefen med täta intervaller besöka sektorerna och följa upp arbetet.
• Samarbetet med andra myndigheter och organisationer fungerade mycket bra. En anledning till detta är att man inom denna samverkan gemensamt har gjort rollerna tydliga samt vilket ansvar och vilka arbetsuppgifter som ligger inom respektive lagrum/ansvar.