Svårt ventilera bränder i P-garage
Bränder i underjordiska parkeringsgarage kan bli mycket komplicerade att släcka. Dels är möjligheterna för ventilation av brandgaserna ofta begränsade, dels blir rökdykarnas inträngningsvägar ibland mycket långa.
Problemen framgår av följande två exempel som inträffade i Göteborg respektive i Stockholm i höstas:
Siriusgatan, Göteborg
Fem personbilar blev utbrända och ytterligare 201 bilar blev mer eller mindre skadade av sot och rök vid en nattlig brand i ett underjordiskt parkeringsgarage i Göteborg.
Garaget hade en sammanlagd yta om cirka 18 000 kvadratmeter men var uppdelat i en norra och en södra del av två stora rullportar av stål. Olyckligtvis hade porten inte stängt helt varför röken redan hade spridit sig till båda delarna. Däremot verkade samtliga branddörrar mellan garaget och trappuppgångarna till de stora flerfamiljshusen ovanför vara stängda och relativt täta. Någon utrymning av bostäderna ovanför bedömdes inte vara nödvändig. Vid räddningstjänstens ankomst vällde det ut brandrök från två portar som är till för att köra in och ut ur garaget. En första åtgärd blev att spärra portarna så att de inte skulle åka ner igen.
Av polis på plats fick styrkan information om att det troligen brann ett tiotal meter in i garaget, men i verkligheten var avståndet cirka 140 meter. Röken var tät som en svart vägg och sikten var obefintlig. När den första rökdykargruppen kommit cirka 60 meter utan att hitta brandplatsen återkallades den.
Under tiden hade rökventilation arrangerats med fläktar i flera tillgängliga öppningar. Dessutom hade man upptäckt en alternativ angreppsväg via en spiraltrappa från en liten träbyggnad på en innergård. Därifrån organiserades rökdykarinsats enligt rutiner för hög riskmiljö.
Under släckningsarbetet inträffade en del ras av ventilationsrör och betong från taket. Ett annat hinder för insatsen var bristen på tillräckliga öppningar för ventilation av brandgaserna.
Trots ett febrilt letande kunde räddningspersonalen bara hitta sex av de totalt elva så kallade rökluckor som skulle finnas enligt byggnadshandlingarna. Eftersom varje öppning endast bestod av ett rör med 60 cm diameter var detta klart otillräckligt.
Den tillgängliga frånluftsöppningen från garaget uppgick alltså bara till 0,02 procent av golvytan. Om man även räknar in garageportarna blir den sammanlagda teoretiska frånluftsöppningen 0,1 procent.
Efter en rapport av Ulf Bergholm, Räddningstjänsten Storgöteborg.
Tempelriddarvägen, Stockholm
Brand i två personbilar placerade i ett låst gallerförråd i parkeringsgarage i källaren under två sexvånings flerfamiljshus byggt i en sluttning. Svårigheter uppstod att lokalisera brandplatsen och att ventilera brandgaserna på ett effektivt och lämpligt sätt.
Det drabbade garaget var format som ett L och hade plats för cirka 50 personbilar. Den del av garaget som berördes av branden uppgick till ca 1 700 kvadratmeter. Ut- och infart skedde genom en cirka tre meter bred port på ena gaveln. Gångavståndet från porten till den längst bort belägna P-platsen var drygt 100 meter. Dessutom fanns genomgång via sluss till samtliga fyra trappuppgångar till bostadshusen ovanför. För rökgasventilation av garaget fanns en markerad lucka om 0,7 kvadratmeter. Dessutom fanns tre mindre fönster med en sammanlagd yta av 0,4 kvadratmeter. De saknade skyltar och var mycket svåra att nå utifrån. De kom därför aldrig att användas.
Enligt SBN 80, som enligt ritningsunderlaget tillämpades då husen byggdes, ska en källare som denna ha en öppningsbar area om minst 0,5 procent av nettoarean (0,1 procent 0m det finns sprinkler). Dessa värden uppfylldes inte ens om garageporten inräknades i den öppningsbara ytan.
Trots bristerna gick släckningsinsatsen både snabbt och bra. De boende uppmanades att i lugn och ro stanna kvar i sina lägenheter. Genom vittnesuppgifter kunde brandplatsen i parkeringsgaraget bestämmas något så när.
Räddningsledaren beslöt att mot gängse regler göra ett angrepp via ett av trapphusen till ett bostadshus. För att undvika alltför mycket rökspridning in genom slussen fläktstyrdes ventilationen i motsatt riktning. Rökdykarnas insatsväg genom det helt rökfyllda garaget kunde därigenom begränsas till cirka 30 meter. De brinnande bilarna lokaliserades till ett bås med tre väggar av betong men med ena långsidan av kraftigt ståltrådsnät. För att komma åt att släcka måste nätet klippas upp. Betongväggarna skyddade så att branden inte spred sig till övriga fordon i garaget.
Efter en rapport av Måns Bergfeldt, Storstockholms brandförsvar.