"Ni kan inte släcka"

Bakgrunden till seminariet är bland annat de nya rökdykningsbestämmelserna som säger att invändig släckning bör undvikas om det inte finns liv att rädda. I panelen fanns Håkan Axelsson, MSB, Caroline Cronsioe, Boverket och Hans-Eric Zetterström från försäkringsbranschen.

Samtliga svarade ja, vi ska släcka, men längst gick Hans-Eric Zetterström som slog larm om kraftigt ökade brandskadekostnader. Brandskadekostnaderna låg ganska konstant på 3,5 miljarder kronor per år fram till 2007 då de steg till 4,7 miljarder för att sen ligga kvar på den höga nivån.

- Det här beror på en kombination av flera faktorer varav två är dominerande. Den ena är räddningstjänstens arbetssätt, bland annat beträffande rökdykning, men största orsaken är en förändrad syn på byggreglerna där man numera har ett uttryckligt ointresse för egendomsrelaterat brandskydd, det är nollprioriterat.

Det här får konsekvenser för kvaliteten på industribyggnaderna där det enligt Hans-Eric Zetterström idag byggs väderskydd för produktionen snarare än brandskyddade fastigheter, och lägenheter som i det närmaste kan liknas vid cellplastlådor utan marginaler eller sektioneringar.

- Det är inte rimligt att varje brandtillbud är att betrakta som en presumtiv katastrof. Det är inte rimligt att en felplacerad sopbehållare utanför en skola ska rendera skador för 100-tals miljoner.

Även om han tillspetsat hävdade att räddningstjänsten inte kan släcka menar han att den gör så gott den kan efter förutsättningarna, men icke desto mindre. Sedan 1800-talet har en av faktorerna vid premiesättningen i industrin varit tillgång till räddningstjänst.

- Om vi går tillbaka fem år och tittar på vårt skadeutfall kan vi inte se att räddningstjänsten har någon inverkan på en brands skadekostnad. Därför har vi tagit bort begreppet räddningstjänst när vi bestämmer premien. Det måste bli en samklang mellan räddningstjänstens arbetssätt och bygglagstiftningen så att den också beaktar egendomsrelaterat brandskydd, säger Hans-Eric Zetterström.