Enorma flishögar krävde massiv insats

Helikoptrar, storskalig släckutrustning, hävare. Omfattande resurser användes för att få bukt med branden i flishögarna på Mönsterås pappersbruk. Varje flishög var ungefär 100x100 meter i basen och 25 meter höga. Foto: Claus Kempe.

Strax innan lunch fredag 12 augusti upptäckte några av de anställda att det brann i övre delen av en transportgång som matade flis till toppen av den största av högarna.

Företagets industribrandkår larmades och förstärkning begärdes genast av kommunens räddningstjänst. Men det var redan för sent.

Den sluttande transportgången fungerade som en skorsten. Tyvärr gjorde dragförhållandena att sprinklerhuvudena i transportgången inte blev tillräckligt varma för att utlösa.

En anställd som försökte angripa branden med en handbrandsläckare måste avbryta sin insats och fly för sitt liv.

Efter en stund brast transportbandet av gummi och brinnande rester föll ner över toppen på flishögen. En byig vind om cirka 10 meter per sekund försvårade insatsen ytterligare.

Gnistregnet och rökutvecklingen blev snabbt omfattande. Förstärkning tillkallades från praktiskt taget alla brandstationer i Kalmar län, men det gick inte att hindra att branden spred sig till alla de fyra jättelika flishögarna.

Massaproduktionen drogs ned och man förberedde för ett längre stopp. Efter ett par dygn var processen helt stängd.

Brukets platschef informerade om vilka byggnader och funktioner som var mest angelägna att rädda för så kort stillestånd som möjligt.

Man insåg tidigt att det inte skulle gå att släcka de brinnande högarna.

Däremot var det av största vikt att det så kallade ”sållhuset” förblev oskadat. Om det förstördes skulle det innebära förluster i storleksordningen en halv miljard kronor.

För att skydda den värdefulla byggnaden och hindra att branden spred sig in i den genom de underjordiska transportgångarna fylldes dessa med fin sand och vatten. Utvändigt skyddades byggnaden med flera grova vattenstrålar.

Att släcka de brinnande flishögarna genom att bara spruta vatten på dem utifrån bedömdes tidigt som omöjligt. De största vattenvolymerna rann av direkt som från ett halmtak.

Flisen måste lämpas omkring under ständig vattenbegjutning. För detta krävdes enorma mängder vatten under högt tryck. Vattenkanoner, kraftiga pumpar, grov brandslang och annan teknisk utrustning beställdes från Släckmedelscentraler (SMC) i Malmö, Göteborg och Stockholm.
Brukets eget brandvattensystem matades med havsvatten. Men kapaciteten var otillräcklig.

Vattenförsörjningen kompletterades därför med en 150 millimeter grov slangledning som matades av den så kallade ”Storpumpen” som lånades från Räddningstjänsten Syd.

Arbetsfördelningen mellan bruket och räddningstjänsten var enkel: Bruket svarade för lämpningen och transporten av flismassorna, räddningstjänsten skötte vattenförsörjning och släckning samt hade det yttersta ledningsansvaret för hela insatsen.

Flishögarnas höjd och storlek innebar problem för åtkomligheten. Av säkerhetsskäl gick det inte att gå uppe på dem. Det kunde finnas fickor som man kunde falla ner i.

Det krävdes därför höjdfordon eller kraftiga vattenkanoner för att nå upp och träffa rätt med strålarna. En utmärkt resurs var de fem vattenbombande helikoptrar som hyrdes in från en svensk firma respektive DSB, den norska motsvarigheten till MSB.

De två större norska maskinerna kunde ta tre kubikmeter vatten i varje fällning medan de svenska hade mindre kapacitet. Närheten till öppet vatten i Östersjön och Emån gjorde att varje tur med fyllning och bombning tog mindre än tre minuter.

Räddningsledare under den första dagen och sammanhållande av räddningstjänstens hela insats var Ingemar Idh, räddningschef i Mönsterås.  Han avlöstes senare av kollegor från flera andra räddningstjänster i länet.

Brukets platschef Carsten Weiger engagerade sig under hela det akuta skedet i räddningsarbetet.

Under lördagen avtog vinden. Röken som tidigare varit kännbar i hela östra Småland var nu ljusare och koncentrerad till en mera sammanhållen plym. Den bedömdes inte utgöra någon fara för omgivningen.  Däremot beordrades all personal som arbetade i vindriktningen inom industriområdet att använda trvckluftsapparat.

Inledningsvis blev tyvärr informationen till media bristfällig. Fabriksområdet var inhägnat och journalisterna kom inte i närheten av brandområdet.

Olyckligtvis blev det inte tid att ordna någon organiserad presskonferens under den första dagen. Vidare valde företaget att sköta all informationsgivning på egen hand. Flera felaktiga rykten uppstod, vilka skapade oro bland boende och anställda.

Släckningsarbetet med ett 50-tal brandmän pågick under hela helgen. Det formella räddningsarbetet avslutades först på eftermiddagen onsdag 17 augusti, vattenkanonerna och den andra storskaliga utrustningen från SMC fick vara kvar ytterligare en tid.

På bruket inleddes genast ett intensivt arbete med att återstarta fabriken. Hela flislagret kasserades. Däremot försöker Södra att sälja det som bränsle i fjärrvärmeverk.

Orsaken till branden har inte kunnat fastställas med säkerhet. Flera vittnen uppger att de såg hur det plötsligt slog upp lågor högst upp i en transportgång som vid tillfället matade flis till toppen av den största högen på området.

Det talar emot teorin att det uppstått självantändning. Den faktor som tydligast påverkar risken för självuppvärmning och brand är annars lagringshöjden. Vetenskapliga experiment har visat att flishögar inte bör vara högre än 15 meter. I Mönsterås var de 25 meter.

Men det finns för närvarande inget som tyder på att branden orsakades av självantändning. Den stora lagringshöjden kompenserades av den mycket snabba omsättningen av flis på cirka en vecka.

Flishögar som åttavåningshus

Träflisen i Mönsterås förvaras utomhus i fyra stora högar inom fabriksområdet. Varje hög omfattar en yta motsvarande två fotbollsplaner (nästan en hektar) och har en höjd motsvarande ett åttavåningshus (ca 25 meter).

Påfyllningen av högarna sker uppifrån med hjälp av transportband av gummi som löper i höga transportgångar.

För förflyttning av träflisen vidare in i massafabriken finns motsvarande transportgångar nere i marken under flishögarna.

Utbytet av flis i högarna med påfyllning ovanifrån och bortforsling underifrån är kontinuerligt. Det bedöms att flisen i högarna omsätts på ungefär sju dagar.

Råvaran är klenare trästockar i tremeterslängder som barkas och huggs till flis.

Flisen kokas och bleks till pappersmassa. Produktionen är kontinuerlig och kan inte avbrytas utan stort besvär och dryga kostnader.
  

Fakta/Mönsterås bruk

Pappersmassefabrik inom koncernen Södra. Ett av de största och mest moderna i världen, drygt 500 anställda.

Startades 1959 med en produktionskapacitet på 85 000 ton, i dag men produceras cirka 750 000 ton pappersmassa per år.

Levererar också fjärrvärme till orterna Mönsterås och Blomstermåla samt elektricitet till det allmänna nätet.

Erfarenheter

• Planera för det värsta innan det händer. Lägg inte alla ägg i samma korg.
• Vad är viktigast att rädda? Vad måste prioriteras?
• Samarbete och kommunikation mellan räddningstjänst och företagsledning är av största vikt.
• Sprinkler i transportgångarna utlöste inte automatiskt. Varför?
• Samarbeta med media , helst i samarbete med företaget.
• Vederlägg felaktiga rykten så snart som möjligt.
• Klargör miljöaspekterna: Vart tar släckvattnet vägen? Hur giftig är röken?
• Fem helikoptrar på samma skadeplats innebär risk för krockar.