Ny plan för civilbefolkningens skydd tas fram

Frågan om hur civilbefolkningen ska skyddas i händelse av krig har inte samma svar över hela Sverige. Förutsättningarna ser helt olika ut mellan olika geografiska områden, beroende på hur ett väpnat angrepp kan komma att påverka olika delar av Sverige, men också beroende av vilka som bor där, vilka möjligheter till skydd som finns, och vad man behöver planera för i just det området.

Ju mer man vet om vad som kan komma att hända och hur demografin ser ut i ett område, desto mer träffsäkert kan man planera skyddsåtgärderna.

Det är en av utgångspunkterna i regeringsuppdraget till MSB och länsstyrelserna om att göra en övergripande planering av skyddsåtgärder som stärker skyddet av civilbefolkningen.

Huvudaktörer är förutom länsstyrelserna och MSB, som har det samordnande ansvaret, även Försvarsmakten och Polisen. Men aktörer på alla nivåer i det civila beredskapssystemet berörs.

En viktig röst i diskussionerna är också Befolkningsskyddsrådet. I rådet finns representanter från bland annat länsstyrelserna (inklusive de sex civilområdesansvariga), kommuner, regioner, SKR, Migrationsverket, Röda korset, Civilförsvarsförbundet och SOS Alarm.

Att förutsättningarna är annorlunda i ett tättbebyggt storstadsområde och en ort i glesbygd ter sig ganska självklart. Men även inom samma område varierar behoven stort. Friska, självgående människor har andra behov än de som redan i utgångsläget är beroende av till exempel vård eller hemtjänst. Språkkunskaperna varierar områden emellan, liksom hur van man är att samarbeta om det händer något.

Genom regeringsuppdraget får nu aktörer inom det civila försvaret i uppdrag att tillsammans ta fram underlag som ska ge ett så exakt svar som möjligt på hur befolkningens behov ser ut länsvis.

Förutom hårda fakta som militära planer, tillgången till sjukhus och vägar kommer man att lägga till ”mjuka” fakta om befolkningen.
– Det handlar om aggregering av data som redan finns, det är inga nya saker som ska fram – i det här läget, säger uppdragsledaren Nina Åkermark, MSB.

Befolkningens ålder är en viktig faktor i analysen, men bara ålder räcker inte.
– Förr sa man att kvinnor och barn alltid skulle prioriteras. Finns det någonting som är nutidens ”kvinnor och barn”? Skyddsrum är inte hela lösningen utan det kan behövas åtgärder som handlar om att flytta människor. De mest sårbara kommer att få prioritet.

Det har kommit kritik från handikapprörelsen om att informationen är ofullständig när det gäller hur rörelsehindrade ska ta sig till skyddsrummen. Var hamnar rörelsehindrade i den här prioritetsordningen?
– Det finns ingen prioordning än. Det är omöjligt i det här uppdraget att jobba med kartläggning och identifiering, men man kan jobba med det man känner till. När man vet att man har olika grupper med de här behoven då kanske man kan identifiera vissa saker man ska klara av. Om man inte klarar av det i dag kommer det att leda till olika åtgärder.

Så vad är svaret till DHR?
– Om det finns någon som har ett visst funktionshinder så är ju förmodligen kommunen inkopplad på något sätt. Är den inte det blir det svårare, men vi vill belysa ”det här behöver ni identifiera”. Vi ställer de frågorna. Svaren vet vi inte vad de blir. Det viktiga är att man inte tänker på människor som en homogen grupp.

Ett pågående regeringsuppdrag ska leda till att beredskapsmyndigheterna får bättre förutsättningar att anpassa skyddet för civilbefolkningen efter de lokala förutsättningarna och behoven.    Foto: Melker Dahlstrand

Att man behöver en ny nationell, övergripande planering beror på att det nu är krig man planerar för, inte kris. Därför låter man Försvarsmaktens bedömningar om sannolika scenarion vid krig ligga till grund för hur befolkningsskyddet ska planeras i olika delar av landet.

Samverkan mellan det militära och civila försvaret har hittills framför allt skett regionalt.
– Nu ska vi börja att göra det likartat över hela landet.
– Vi har också ytterligare en kontext i och med att vi är med i Nato. Försvarsmakten kommer att ge oss inspel till hur det påverkar behoven av och möjligheten att skydda civilbefolkningen.

Ett väpnat angrepp skulle sannolikt få helt olika påverkan för civilbefolkningen i olika områden, beroende på var fiendens mål finns. Vissa regioner behöver människor flyttas från, andra flyttas man till. För det civila försvaret innebär det utrymning i det ena fallet, inkvartering i det andra. Och transporter däremellan.

Det är många civila aktörer inblandade för att få sådana kedjor att fungera, även privata företag. Till exempel kan avtal med stugbyar eller andra turistanläggningar behövas i regioner där man utgår ifrån att det blir lugnt.
De civila myndigheterna måste också ta hänsyn till det militära försvarets behov.
– Människor kan försvåra för militära verksamheter. Här gäller det att tänka ”hur gör vi så att båda verksamheterna funkar?”
Även Polisen har en viktig uppgift.
– Vi samverkar med Polisen som exempelvis har en roll om det ska utrymmas, för att dirigera trafik, säkerställa att inte plundring eller skadegörelse sker, helt enkelt uppgifter kopplat till ordning och säkerhet.

Finns det ett behov av tydligare beskrivningar av exakt vad de olika beredskapsmyndigheterna ska planera för?
– Snarare ett behov av samsyn. Ibland är den tydlig och ibland inte. Det här uppdraget har gett oss ett skäl att ta kontakt, man tidssätter, ”under den här perioden ska det här vara löst”.

Hur ser den civila beredskapen ut i dag?
– Det finns en grundberedskap för att skydda människor. Men här handlar det om att titta på alla skyddsåtgärder, få ihop alla delarna som ett system. Det handlar om att se hela paletten av skyddsåtgärder. Men också beroenden mellan områden. Det kan lätt bli så att man hittar lösningen i sin region, men på helhetsnivå kan lösningen bli en annan. Den samordnade planen för hur vi agerar som land, som allierad, har inte funnits för alla delar tillsammans.

Så vår beredskap är inte dimensionerad för krig?
– Fullt ut är den inte det, men man har skyldighet redan i dag att jobba med risk- och sårbarhetsanalyser. Vad har man för risker i ett område och vilka handlingsplaner tar man fram för att eliminera riskerna, eller i alla fall lindra konsekvenserna? Man börjar inte på noll, men det som läggs till nu är det väpnade angreppet.

MSB:s generaldirektör Mikael Frisell pratar ofta om att det behövs ett nytt mindset hos alla nu när det är krig som är det dimensionerande hotet. Det håller Nina Åkermark med om.
– Inramningen väpnat angrepp är lite annorlunda än när man pratar om stormar eller översvämningar. Vädervarningar har man mer förståelse för, man vet vad det är. Med väpnat angrepp är det annorlunda, man kanske har varit invaggad i den här ”eviga freden”.

När regeringsuppdraget redovisas i december kommer man inte ha svar på hur de praktiska problemen ska lösas. Men lokala och regionala aktörer i beredskapssystemet har förhoppningsvis fått ett bättre underlag för att ta fram lösningarna, och regeringen har fått ett bättre underlag för att stödja med politiska beslut.

– Man har olika skyddsåtgärder att spela med, men hur mycket man behöver av varje måste vara anpassat till de lokala förutsättningarna.