Han leder räddningstjänstens upprustning på Gotland
Publicerad: 07 okt 2024 klockan 18:24
Av: Jonas Klint
På 1990-talet var Lars-Göran Uddholm med och la ner det civila försvaret i Sverige.
Nu leder han arbetet med att rusta upp det igen – på Gotland.
– Här måste vi vara bland de första, för vi är utsatta.
Lars-Göran Uddholm har en lång chefskarriär inom räddningstjänsten bakom sig. Han var svensk insatschef i Thailand i samband med tsunamin 2004 och räddningsledare vid skogsbränderna i Västmanland 2014.
Trots att han är 73 år har han inte slagit av på takten. Tvärtom. I våras blev räddningschefen på Gotland även beredskapschef på ön.
– Jag har dessutom tagit på mig att ha ansvar för säkerhetsskydd och beredskapsfrågor för hela region Gotland.
Att bedriva räddningstjänst är betydligt dyrare på en ö.
– Det kostar tio procent mer att göra det vi gör här mot om vi hade gjort det på fastlandet.
Anledningen är att det inte finns några kranskommuner att dela kostnader med.
– Vi måste ha yttäckning själva. Sedan måste vi utgå ifrån att det som finns på Gotland, det är det vi har.
Skiftet mot ett robustare svenskt civilförsvar är i gång.
– Jag har varit med så länge att jag var med och la ner det civila försvaret som vi hade en gång. Nu måste vi återta förmåga.
Det har regeringen gjort bland annat genom att aktivera civilplikten inom den kommunala räddningstjänsten. Personer med utbildning inom räddningstjänst men som i dag jobbar med annat kan kallas till repetitionsutbildning och senare bli krigsplacerade.
Lars-Göran Uddholm ser många utmaningar men också positiva tecken.
– Just nu kan vi känna att vi ändå har fått förutsättningar för hur vi ska jobba vidare och hur vi ska organisera oss under höjd beredskap. Det kommer att ta några år men successivt kommer det att finnas tillgång till fler civilpliktiga.
Vad menar du med bra förutsättningar?
– Vi har personellt och materiellt bra ordnat för det som är i vardagen. Vi har bra yttäckning och bra responstider. Vi har också bra folk som jobbar med de här frågorna. Det finns ett intresse, det är nyvaknat men det finns ett intresse. Så planeringsmässigt har vi tänkt på mycket, men planera är en sak, att skapa förmågan är lite annorlunda.
Är Gotlands civilförsvar välrustat i dag?
– Jag tycker att vi har kommit väldigt långt i planering. Normalt skulle länsstyrelsen samordna ett antal kommuner. Hos oss är det bara en kommun. Det är väldigt lätt.
De 170 personerna som jobbar inom räddningstjänsten på Gotland ska under höjd beredskap bli dubbelt så många.
– Vi har tänket, men när vi ska göra verklighet av det kommer det att behövas pengar och materiel.
Att få tag i räddningspersonal som kan och vill bosätta sig på Gotland är också ett problem.
– Vi har rekryteringsutmaningar.
Finns det en balans mellan krav och resurser på lokal nivå?
– MSB gör väldigt mycket nu för att hjälpa oss. Vi är med i ett projekt som heter RUHB 23 (Räddningstjänst under höjd beredskap.) Jag tycker att resonemangen är bra. Det jag tror kommer att bli ett problem är att även om vi nu kan plikta in folk, så förutsätter plikt höjd beredskap och där är vi inte. Frågan är vad som ska till för att det ska bli höjd beredskap för det är först då som den delen av resurserna är tillgängliga.
Visby hamn är öns navelsträng.Kan inte färjorna gå till och från fastlandet får det allvarliga konsekvenser.
– Nu diskuteras en reservhamn i Kappelshamn. Den frågan är högt prioriterad.
Trafikverket har fått regeringens uppdrag att utreda förutsättningar för bygget. Försvarsmakten har som mål att ha en färdigställd reservhamn i Kappelshamn 2030.
Även inom energiområdet planeras investeringar.
– Man pratar om ytterligare en kabel hit.
Gotlands räddningsledningssystem utgår från fastlandet.
– Vi leds och larmas från Täby. Skulle den linan brytas måste vi ha egen förmåga. Det pratar vi också om, hur leder vi Gotland då? Det kräver utrustning men framför allt kunnande.
Om inte pengar vore ett problem – vad skulle du önska först?
– Det är att få en krigsorganisation med materiel på plats ur räddningstjänstsynpunkt. När det gäller beredskapsfrågorna måste det finnas en uthållighet som är längre än den vi har i dag.
– Det är farligt att fastna på att vi ska klara 90 dagar, för då skulle man kunna tänka sig att vi löser det med stora lagerhallar. 90 dagar ska man snarare se som den tid vi har att ställa om för år av störningar. Vi behöver titta på Ukraina och på riktigt förstå det som händer där.