De blev vänner under beredskapsveckan

Sundbybergs stad hade ett ambitiöst program i årets upplaga av Beredskapsveckan. Inte nog med att veckan var fullspäckad med aktiviteter och evenemang på temat hemberedskap – kommunen hade även värmt upp kommuninvånarna med kampanjande långt innan.
– Vi funderade på hur vi kan prata om de här frågorna utan att skapa rädsla, säger kommunens projektledare Maja Nilsson.

Resultatet blev bland annat ett antal informationsfilmer med vanliga Sundbybergsbor framför kameran.
Valet föll på Neo och Anita. De kände inte varandra sedan tidigare, men de bor inte långt ifrån varandra och brukade hälsa när de sågs.
Nu, efter att filmerna spelats in, ser deras relation helt annorlunda ut. Det sa nämligen klick mellan de båda och nu är de nära vänner.
– Hon var trevlig och snäll och jag är en person som är social och tycker att det är enkelt att vara bland nya människor. Det var inte konstigt att vi klickade, säger Neo.
Nu är inte Anita bara någon han hälsar på när de ses på stan.
– Jag har varit över till henne och hon har kommit hit några gånger. Vi har fikat tillsammans och jag känner henne bra nu. Hon har blivit som en farmor för mig. Jag tycker att det är en jättefin grej. Jag är väldigt glad att jag tog chansen att få träffa henne.

Efter första filminspelningen gick de ut och åt pizza.
– Han berättade om skolan, resor och allt möjligt som rör sig i hans liv, säger Anita.
– Det är en fantastiskt trevlig kille, social, gullig och omhändertagande. En liten kille som man tycker om bara. Det var inte svårt att bli kompis med honom.
Vänskapen mellan de båda är en perfekt illustration av ett av budskapen i kampanjen: att det är viktigt att känna människor i ens bostadsområde.
I en av filmerna får Neo slut på batteri i sin mobil under ett strömavbrott i huset. Men Anita har en vevradio som han kan ladda mobilen med, och eftersom de känner varandra var det lätt för Neo att be om hjälp.
Den goda kemin mellan de båda bidrar till det goda resultatet i filmerna.
– Vi har fått beröm från kommunen att vi gör det på ett bra sätt, lite roligare utan att skrämmas, säger Anita.
För Anita är det en självklarhet att känna grannarna.
– Man behöver inte umgås men hälsa och ge varandra ett leende och ”hur står det till?”. Grannar som man trivs med är viktigt. Det behöver inte handla om krig, det kan vara andra kriser också.