Nya landshövdingen: "Gotland är ett föredöme"

Den som behärskar Gotland behärskar Östersjön brukar det heta i militära sammanhang. Vad som händer på ön har betydelse för Sverige men även grannländerna runt Östersjön.
Därför är det många som tittar på hur myndigheter, företag och andra aktörer inom civilförsvaret på Gotland jobbar för att bygga en hållbar beredskap.

– Gotland tjänar redan som en tidig och bra modell. Man har tagit tag i att bygga totalförsvaret och det civila i det, och gjort det utan att någon har sagt ”gör så här”, säger Charlotte Petri Gornitzka som tillträder som landshövding första november.

Med 61 000 invånare finns det en gräns för hur mycket myndigheterna på Gotland kan investera i beredskapslager, sjukvårdskapacitet och andra förmågehöjningar som förhoppningsvis aldrig kommer att behövas.
Men litenheten är också en fördel.
– I samarbetet mellan aktörerna hjälper det faktiskt att det är en ö. Det är en kommun, en region, en länsstyrelse och det är ett näringsliv som man känner. Man har kunnat bygga sina strukturer för totalförsvaret tydligt och – jag ska inte säga enkelt – men det har ändå varit bra förutsättningar för det. Så vi andra som har som uppgift att ta vägledningar till andra, vi har tittat på Gotland.
Vad ser du för utmaningar för Gotlands civila beredskap?
– Det finns rätt stora utmaningar i att Gotland inte bara är viktigt för gotlänningar utan för Sverige och även i Nato på helheten. Gotland måste ha resurser att kunna göra mer i händelse av höjd beredskap och krig – och ha råd att bygga det i fredstid. Och det gör man inte med det skatteunderlag man har.
– Det blir viktigt att se vad det är som är nationellt viktigt för Gotland. Där kan det behövas att man löser ut olika avvägningar av vad Gotland ska klara själv och vad som måste ses som ett nationellt bidrag.

Det är inte MSB som fattar besluten, påminner hon.
– Men vi har en viktig uppgift att se till att frågor kommer till dem som fattar beslut. Där kan jag verkligen bidra. Jag ser att jag med båda hattarna i färskt minne kommer att kunna driva de här frågorna.
Förstår du frustrationen hos regionrådet Meit Fohlin som menar att det på det nationella planet saknas förståelse för de speciella förutsättningarna som gäller för en ö? Hon menar också att det lätt blir stuprörstänk i de statliga verksamheterna?
– Ja det gör jag. Jag tror det är många som ser att det där är en jättestor uppgift för en ö. MSB har ett ansvar att träda in när det uppstår frågor som inte har en tydlig ansvarig, men kan inte gå in och ta över andras, som kommun, länsstyrelse och politiken. Det innebär att när det blir den här typen av frågor är det inte lika självklart att vi kan gå in och hjälpa till. Det är ytterst så att staten representeras på Gotland av länsstyrelsen. Saknas det något forum får man titta på det.

Kan MSB bli myndigheten som tar beslut om prioriteringar och finansiering på regional nivå när de har nationell betydelse?
– MSB har anlitats av regeringen att ge ett underlag för prioritering på helheten. Vad är de viktigaste funktionerna i samhället i stort? När vi kommer längre ut i samhället är det ett ansvar för länsstyrelsen och de olika aktörerna på Gotland att driva den här frågan så att den kommer till beslut. Och där kan man faktiskt vara lite uppfordrande mot den nationella myndigheten MSB och säga ”Vi behöver hjälp med att hitta de fora där våra frågor verkligen kommer på bordet”.
Vart är MSB på väg – får myndigheten ett större ansvar för hela civilförsvaret?
– Regeringen är överens om att det krävs ökad tydlighet. Det gäller inte bara MSB. Man vill också att andra myndigheter som har viktiga uppdrag ska kunna agera med större tydlighet, kunna säga till om mer, fatta flera beslut. Men om jag ska svara för MSB: det som Försvarsberedningen trycker på är att man vill att MSB ska bli något av en stabsmyndighet för regeringen. Det betyder mer av den här typen av uppgifter: ”hjälp regeringen med underlag, se till att det finns ett underlag som gör att politiken fattar de beslut som behöver fattas”.

Charlotte Petri Gornitzka har inte bara fått uppdraget som landshövding, det vill säga chef för länsstyrelsen. Hon har också utsetts till särskild utredare och nationell rådgivare för stärkt privat-offentlig samverkan i totalförsvaret.
Redan nu kan hon avslöja att ett av spåren hon tänker jobba efter handlar om en uppdaterad variant av gamla tiders K-företag – krigsviktiga företag. De var en del av det svenska totalförsvaret under kalla kriget. Företag eller organisationer utsågs till K-företag om deras produktion av varor eller tjänster var viktiga för totalförsvaret. Under höjd beredskap var de skyldiga att fortsätta sin verksamhet.
– Hur kan vi i fred bygga en planering som ser till att företagen fortsätter verka, och att man dessutom kommer att behöva göra andra saker och bidra?
Näringslivet är med på noterna, säger hon.
– De säger ”vi vill hjälpa till, men vi vill veta vad som kommer att förväntas av oss”.

Nu ska det bland annat slås fast vad staten ska kunna kräva att företagen ska leverera utöver den verksamhet de redan bedriver, och hur detta ska finansieras.
– Man måste veta att man kan teckna avtal, man måste veta vad behovet är, man måste veta vem som bestämmer. Allt det här är nu uppe för utredning.
Tidsplanen för det här arbetet är uppemot två år.
Som landshövding på Gotland hoppas hon kunna arbeta med totalförsvarets behov just där.
– Jag hoppas att Gotland ska kunna tjäna som en pilot i vad man kan behöva kunna planera för.
Handlar det om att staten kommer att upphandla tjänster eller produkter direkt från krigsviktiga företag?
– Det kommer att kunna finnas med i en modell som kommer att innehålla flera verktyg. Men lösningarna kommer inte bara att vara som det var förr, för då var företagen svensk-
ägda till stor del och flera var statligt ägda. Nu är det så komplicerade leverantörskedjor så man kanske inte kan göra ett företag till svenskt krigsviktigt företag. Man måste kanske hitta andra sätt att få de här avtalen till stånd. Det är att gå händelserna lite i förväg men det är precis det här som de här utredningarna nu i snabbspår ska försöka lösa. Vi samarbetar även nordiskt kring detta. Inte minst med Finland.

Det är många offentliga verksamheter på olika nivåer som kommer att vara inblandade för att definiera behov och tillvägagångssätt.
– Det är därför jag tror att Gotland kommer att kunna tjäna som en katalysator för att få de här svaren lite snabbare. Det hoppas jag kunna bidra med.