Kyrkan på Gotland planerar för massgravar

Det kan bli krig i Sverige. Så sa ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), i det berömda talet på Rikskonferensen Folk och försvar i Sälen i vintras. En som har lyssnat på regeringens uppmaningar att rusta samhällets civila verksamheter för krig är prästen Bimbi Ollberg i Visby.

Han är stiftsadjunkt och kris- och beredskapssamordnare inom Svenska kyrkan i Visby stift, och sitter med i regionens krissamordningsgrupp.
Bimbi Ollberg ser kyrkan som en viktig kugge i det svenska totalförsvaret. Inte minst som en plats för trygghet och tröst.
– Kyrkan är alltid viktig i en kris. Den här kyrkan fylls ju till exempel om det händer nåt i Visby. Folk som vill tända ljus, folk som vill gråta, ha någon att prata med. Kyrkans starka sida är ju själavården. Vi har en tvåtusenårig historia av att jobba med människor både i glädje och sorg, säger Bimbi Ollberg när Tjugofyra7 träffar honom i den vackra, 800-åriga Visby Sankta Maria domkyrka.

Totalförsvarsfrågorna tar nu allt större plats i personalens fortbildning och arbetsvardag i stiftet, med anledning av det försämrade säkerhetsläget. Gotlands utsatta läge i händelse av krig gör att Visby stift måste ligga i framkant när det gäller beredskapen, säger Bimbi Ollberg.
– Det är vårt ansvar som kyrka och min kallelse som präst, att finnas tillgänglig i livets alla situationer. Kyrkan finns överallt. Vi har lokaler, vi har resurser och personal som är bra på att hantera den här typen av frågor.

Beredskapsprästen Bimbi Ollberg ser till nu till att att församlingar på Gotland är beredda på det värsta. Foto: Jonas Klint

Pastoraten och församlingarna på Gotland har fått i uppdrag att se över sina kris- och beredskapsplaner och församlingarna krigsplacerar personal. Biskopen har rätt att flytta personal från en plats till en annan på ön i en krissituation.

– Om det smäller på landsbygden och deras resurser är begränsade kan man flytta personal från norra Gotland till södra.
I händelse av höjd beredskap kommer kyrkan eventuellt att dra ner på en del verksamheter för att kunna vara mer aktiv i totalförsvaret.
– Vi kan till exempel starta öppna förskolor om skolorna skulle stänga och föräldrarna måste jobba.

– Alla totalförsvarets frivilligorganisationer och Svenska kyrkan jobbar också med totalförsvarsprojekt på ön som går ut på att bygga upp ett antal trygghetspunkter som ska fungera som informationsplatser och själavårdscenter. Du ska ha möjlighet att komma dit och få korrekt information, mat, vatten, ladda telefonen och så vidare. Vi har två sådana platser klara, vi har utbildad personal så vi har en stab till de här platserna.

Kyrkan har i nästan alla kommuner även ansvar för begravningsverksamheten.
I den här frågan är den mentala omställningen från vad som krävs i fred till vad som krävs i krig monumental.
Bimbi Ollberg leder kyrkans arbete med att förbereda för massgravar på Gotland. Församlingarna har fått i uppdrag att reservera mark.
– Är det många som dör samtidigt så måste det finnas en beredskap att klara av det. Vi har utgått ifrån att man ska ha plats och möjlighet att begrava fem procent av invånarna i församlingen på en gång.

Församlingarna ska också köpa in hackor och spadar.
– Vi har bara ett krematorium på ön. Finns det inte ström eller diesel kommer vi inte att kunna kremera folk. Då ska det alltså grävas. Finns det ingen diesel måste vi göra det för hand.

Frid och fred råder på den vackert belägna Norra kyrkogården i Visby. Förhoppningsvis kommer ingen annan typ av gravar behövas här än de traditionella. Foto: Jonas Klint

Kyrkan vill att kropparna transporteras så korta sträckor som möjligt.

Därför ska det finnas en reserverad plats för massgravar vid samtliga 92 medeltida kyrkor på ön.

Bimbi Ollberg säger att en eventuell massbegravning kommer att bli en värdig ceremoni. Kyrkans ordning för hur en begravning ska gå till kommer att följas.

– Det kommer inte att vara en för varje individ, men namnen kommer att nämnas, om de är identifierade. Det kommer säkert att finnas ett antal som är oidentifierade men av krassa medicinska och smittskyddsskäl kan man inte ha människor liggande hur länge som helst. De får identifieras efteråt.

De eventuella massgravarna kommer att vara tillfälliga.
– När freden kommer ska de avlidna kunna grävas upp och flyttas till sina egna kyrkogårdar.
Bimbi Ollberg har finska rötter och gjorde sin värnplikt som militärpräst i den finska armén.
– Där fick vi utbildning i hur man planerar för krigsgravar vid fronten. Det ingick i utbildningen för att bli präst i försvaret.
Nu är han den som offentligt tar ordet massgravar i sin mun. Och det stannar alltså inte vid ord, det är han som ser till att kyrkan på Gotland står beredd att fullgöra sitt uppdrag även på det här området.
Vad får du för reaktioner när du talar om massgravar?
– Bland kollegorna är det väl mottaget. Alla är medvetna om att vi måste kunna klara av att hantera en sådan situation. Men det är inga kul grejer att samtala om. Jag brukar kalla mig för handelsresande i elände ibland. Masssgravar och identifiering av kroppsdelar är inget kul att diskutera men vi måste ta det.
Allmänheten då?
– Den vanligaste reaktionen är nog att ”det här vill vi inte höra”. Det är för jobbigt. Det är också det som har gjort att det inte har funnits någon planering tidigare. Man har tänkt en liten kris, en bilolycka, eller tio avlidna i en bussolycka. Men en krigssituation har man inte tänkt. Nu gör vi det för att vi måste ha en beredskap för att klara av det. Har vi en beredskap för att klara av det värsta så klarar vi av allt som är mindre allvarligt än det.

Att i fredstid reservera mark för massgravar, lösa arbetsrättsliga frågor som rör personalens arbetsuppgifter i kriser och att jobba med annan praktisk beredskapsplanering är en sak. Att rusta den egna personalen för den mentala pressen om det blir krig och många döda är en helt annan sak.
– Det är kanske den svåraste biten. Hur hanterar man sorg och människors rädsla och oro om det smäller? Människor kommer att vara rädda, det gäller alltifrån präster till kyrkogårdsanställda. Det är inte enkelt att tänka sig att det är krig och man ska klara av att göra sitt jobb. Att hantera likdelar och svårt sargade kroppar kommer att vara tufft för många. Men vi jobbar även med den mentala och själavårdsmässiga biten för att stärka personalen så att de har en kapacitet att klara av lite till. Men ingen kommer att klara allt.

Du lindar inte in orden när du pratar om de här sakerna?
– Det finns ingen anledning att göra det. För tio år sedan hade jag aldrig kunnat prata om det här, då hade man bara sagt ”varför då – det är ju fred?” Men efter 2014 och Rysslands annektering av Krim blev det mer en öppen dörr.

Ministern Carl-Oskar Bohlin har trappat upp tonläget och uppmanat alla inom civilförsvaret att agera snabbt.
På Gotland lyssnar man på de allvarsamma orden – i många avseenden ligger Gotland före andra regioner.
Det utsatta geografiska läget har kanske gjort att ni inte har haft något val?
– Dels det, men fördelen med Gotland är att det är litet. Det är lätt att bygga relationer och det är lätt att samla folk. Det är också en fördel att vi har en länsstyrelse, en polismyndighet, en försvarsmakt, bara en av allt. Vi har bra relationer, så det funkar.