Så rustar Gotland för att bli självförsörjande

På Gotland ställs alla beredskapsfrågor på sin spets. Ön är beroende av fungerande färjetransporter och är extra utsatt i en osäker omvärld
genom sitt strategiska läge i Östersjön.
Alf Söderman är försvarsdirektör och chef för avdelningen samhällsskydd och beredskap på länsstyrelsen.
Hans uppgift är komplex – frågorna spänner över i princip alla samhällsområden, med olika huvudmän och aktörer.

Hur får man alla att steppa upp och dra åt samma håll?

– När det gäller civilbefolkningen ligger Gotland ganska bra till. Alla som lever här är väldigt medvetna om att det är en ö. Det händer att färjan slutar gå för att det är storm och man får strömavbrott ibland. De flesta är nog ganska riggade för det.

Länsstyrelsens uppgift är bland annat att samverka och dela lägesbild.
– Det gör vi för att skapa en motivationsgrund hos både företagare och andra aktörer. Där vill jag påstå att vi är ganska bra. Vi har etablerade samverkansforum där vi träffas regelbundet.
– Problemen man kommer fram till kopplat till regionen men också näringslivet är: vem ska betala? Det är där det stannar.

Vilka är Gotlands största utmaningar just?
– När det gäller sådant vi som länsstyrelse kan göra själva handlar det mycket om att sy ihop planeringar med de olika aktörerna. Det pågår. Det vi inte kan göra själva är till exempel att driva reservhamnsfrågan i land.
Gotland saknar i dag en reserv- hamn om Visby hamn skulle slås ut.

– Vi har också energiförsörjningsfrågan. Vi kan samverka för den, vi kan framföra våra behov, men vi kan inte ”make it happen”.
Det är många aktörer, både privata och offentliga, inblandade i energi- och livsmedelsförsörjningen. Tänker de olika aktörerna på säkerhet och beredskap i tillräckligt hög grad?
– Nej, är mitt svar. Det är framför allt vi som jobbar med beredskapsfrågor som är medvetna om det, och i näringslivet på många håll. Utanför den sfären tror jag inte man tänker så.
Enligt Alf Söderman skulle säkerhet och beredskap behöva få ökad tyngd när lagar och regler utformas kring energi, infrastruktur och hur offentlig sektor upphandlar varor och tjänster.
– Jag säger inte att vi ska ställa Sverige på krigsfot och åsidosätta alla andra intressen. Däremot tänker jag att vi utifrån en värdering av var risken för stridigheter är störst borde kunna göra en del kloka val.
Han nämner vindkraft som skulle passa Gotland bra för att göra ön mindre beroende av el från fastlandet. Men havsbaserad vindkraft skapar målkonflikter med bland annat miljön, då den påverkar djurlivet och Natura 2000-områden.
– Jag tänker att vi som land kanske behöver på ett demokratiskt sätt prioritera annorlunda på en del områden.
Gotland har som övriga län ett uppdrag att kunna vara självförsörjande i 90 dagar.
Klarar ni det i dag?
– Det beror på vad man menar med självförsörjande. Vår situation är speciell eftersom vi inte kan få hjälp över länsgränser. Vi måste klara oss själva.

Försvarsdirektör Alf Söderman blickar ut över havet som omringar ön. I en kris måste Gotland kunna klara sig på egen hand. Foto: Jonas Klint

Beredskapslagren är otillräckliga i dag.
– Det finns utmaningar, till exempel medicin och energi. Det finns möjligheter till reservdrift, men samhället kommer inte att se ut som vanligt. Men skulle vi klara oss 90 dagar, det vill säga överleva? Ja, det skulle vi. Men det skulle inte bli samma meny som vanligt, och alla kanske inte har el 24/7.
Ansvaret för beredskapslagren är delat i dag.
– Kommunen och regionen har ett ägarskap över sina ansvarsområden, till exempel över den medicinska sjukvården. Försvarsmakten har sina delar. Länsstyrelsen har inget uppdrag att lagerhålla saker utan vi ska se till att aktörerna gör det.
Han ser gärna att MSB får ansvar för ett antal centrala lager.
– Då tänker jag att ett sådant måste finnas på Gotland. I händelse av att vi blir avskurna måste allt finnas här från början. Det gäller allt, mediciner, förnödenheter, viktiga kemikalier för jordbruket och livsmedelsförsörjningen, reservdelar, drivmedel, ammunition. Allt måste finnas här och det gör det inte nu.

Svensk beredskap bygger till stor del på det som privata företag producerar, handlar med och lagerhåller.
– Näringslivet har en helt avgörande roll.
Men företagens bidrag i beredskapen sker på marknadsekonomins villkor. De naturliga upp- och nedgångarna i konjunkturer, priser och efterfrågan kan skapa oreda i försörjningskedjorna om viktiga företag i till exempel livsmedelsbranschen får ekonomiska svårigheter.
Hur kan ni jobba för att säkra företagens produktion?
– Näringslivet bygger på avtal, och jag tror att staten, det kan vara MSB, länsstyrelsen eller någon annan del av staten, måste avtala med företagen och i avtalen reglera hur kostnaderna ska hanteras.
– Då måste vi ha avtalat att det finns en miniminivå som säkras som företaget får medel för. Hur det där ska gå till vet jag inte men vi behöver ge företagen förutsättningar att upprätthålla den här beredskapen.

Här ser Alf Söderman ut att bli bönhörd. Hans blivande chef, Charlotte Petri Gornitzka som börjar som landshövding på Gotland 1 november, är särskild utredare och nationell rådgivare för stärkt privat-offentlig samverkan i totalförsvaret, och ska hitta lösningar på just de här frågorna. 
En styrka på Gotland är levande lokalsamhällen med starka ideella krafter.
– Vi och regionen jobbar med ett projekt som heter Starkare socken tillsammans med bygdegårdsföreningar och lokalsamhället. Nästan varje socken har en bygdegårdsförening med en bygdegård.
– Det gäller att få socknarna att skapa en egenberedskap i form av att de själva vet vem man går till, vem har egen brunn, var finns det elverk, var samlas vi om något händer?

Att Gotland är litet är en fördel, tycker Alf Söderman.
– Det finns ett intresse och en närhet mellan vanligt folk och makthavare som underlättar.
Alf Söderman ser utmaningar men är optimist i grunden. Regeringen är tydlig i totalförsvarsfrågorna och MSB:s kommande omorganisation kan leda till att det händer mer inom prioriterade områden, tror han.
– Jag hoppas att det också syns i kommande försvars-
beslut. Det sätter förutsättningarna för vad som är möjligt för oss.